Cabell "Cab" Calloway III (25 december 1907 – 18 november 1994) var en amerikansk jazzmusiker och skådespelare. Han var känd för sin sång i scat-stil och sin spektakulära scennärvaro, ofta iförd zoot suit och med energiska dansnummer. Under 1930- och 1940-talen ledde han ett av de mest kända storbanden och blev en av samtidens mest folkkära underhållare. I Calloways orkester medverkade många framstående musiker, bland annat Dizzy Gillespie.
Tidig karriär och genombrott
Calloway föddes 1907 och började sin musikaliska bana i slutet av 1920-talet. Han steg till större allmänhetens kännedom när hans band blev ett framträdande namn på Harlemklubbar, inte minst genom återkommande framträdanden på Cotton Club i New York. Hans kombination av teatralisk sång, scat-improvisation och publikdialog (call-and-response) gjorde honom snabbt populär både bland svart och vitt publik.
"Minnie the Moocher" och musikalisk stil
År 1931 spelade han in sin mest kända sång, "Minnie the Moocher". Låten är berömd för sin berättande text och Calloways karakteristiska scat-refräng — det välkända "hi-de-hi-de-ho" — som blev ett signum för honom. "Minnie the Moocher" blev en stor succé och har sedan dess blivit en jazzstandard som ofta förknippas med Calloways namn.
Skådespeleri och senare framträdanden
I sin senare karriär blev Calloway en populär skådespelare både i filmer och på teaterscener. Han medverkade i flera filmproduktioner genom åren och återuppväckte intresset för sin musik hos nya publikgenerationer när han 1980 framträdde i filmen The Blues Brothers, där han sjöng "Minnie the Moocher". Han gjorde också minnestecknande framträdanden i TV-program och barnprogram — bland annat sjöng han låten "The Jumpin' Jive" i den berömda tv-showen för barn Sesame Street.
Arv och betydelse
Calloway hyllas för att ha populariserat scatsång och för sin förmåga att kombinera musikalisk skicklighet med teater och humor. Som storbandsledare gav han scenen åt många unga musiker som senare fick egna karriärer. Hans stil och uttryck har påverkat generationer av sångare och entertainers och hans inspelningar lever kvar som viktiga dokument över jazzens historia under 1900-talet.
I maj 1994 drabbades Calloway av en stroke. Han avled senare samma år, den 18 november 1994, efter en lång och inflytelserik karriär som sträckte sig över flera decennier.