Cosimo III de' Medici (14 augusti 1642–31 oktober 1723) var den näst sista storhertigen av Toscana. Han regerade från 1670 till 1723 och var den äldste sonen till storhertig Ferdinando II av Toscana. Cosimos femtioåriga regeringstid — den längsta i Toscanas historia — präglades av konservativa och moralistiska reformer. Han lade stor vikt vid religiös fromhet och allmän ordning, och införde ett omfattande regelverk som styrde bland annat sedlighet, offentlig moral och censur. Samtidigt förvärrades Toscanas redan svaga finanser under hans styre, vilket bidrog till ekonomisk stagnation och minskad politisk tyngd för staten. När Cosimo dog 1723 efterträddes han av sin äldsta överlevande son, Gian Gastone de' Medici.

Regeringstid och politik

Cosimo III var i stor utsträckning präglad av pietism och ett starkt band till den katolska kyrkan. Hans lagstiftning var ofta inriktad på att skärpa moralen i samhället: censur av teater och tryck, inskränkningar i nöjeslivet och hårdare regler mot vad regimen uppfattade som lösaktighet. Han arbetade också för att slå ner på dueller och andra former av privat våld. Denna inriktning gav upphov till kritik från samtida upplysningsförespråkare och flera konstnärer som upplevde minskat stöd från hovet.

På det ekonomiska planet präglades perioden av svag tillväxt. Skatter och avgifter ökade för att täcka utgifter, men statens inkomster räckte ofta inte till för att stimulera näringsliv eller infrastruktur i större omfattning. Den politiska styrkan hos Medici-dynastin avmattades också i takt med att stora europeiska makter satte sig på mer inflytelserika positioner i regionens diplomati.

Familj och äktenskap

Cosimo gifte sig med Marguerite Louise d'Orléans, en kusin till Ludvig XIV. Äktenskapet blev olyckligt — makarna drogs ofta i konflikt och Marguerite Louise återvände så småningom till Frankrike, där hon bosatte sig i ett kloster vid Montmartre i Paris. Paret fick tre barn tillsammans:

  • Ferdinando (Cosimos äldste son och tronföljare under större delen av livet, men han avled före sin far)
  • Anna Maria Luisa (senare känd för att aktivt försöka säkra Medici-släktens konst- och kulturarv)
  • Gian Gastone (som slutligen efterträdde Cosimo III)

Succession och slutet på Medici-eran

Mot slutet av sitt liv försökte Cosimo få sin dotter Anna Maria Luisa erkänd som arvtagerska till Toscana, eftersom de manliga grenarna av familjen tunnats ut. Dessa försök lyckades dock inte — Karl VI, den heliga romerska kejsaren, och andra europeiska makter motsatte sig att enbart Medici skulle fortsätta styra Toscana i arv. Efter Gian Gastones död dog den manliga Medici-linjen ut och 1737 övergick hertigdömet till huset Lothringen i samband med de stora europeiska maktförhandlingarna.

Arv och eftermäle

Cosimo III lämnar efter sig ett blandat arv. Å ena sidan innebar hans långa regeringstid stabilitet i den meningen att formella institutioner och kyrkans inflytande befästes; å andra sidan bidrog hans ekonomiska politik, brist på moderniserande reformer och en strävan efter moralisk kontroll till kulturell och ekonomisk nedgång i Toscana. Dock spelade hans ättlingar, framförallt Anna Maria Luisa, senare en viktig roll för att bevara och göra Medici-arkivet och konstsamlingarna tillgängliga för Florens, vilket haft stor betydelse för eftervärldens förståelse av Medici-dynastins kulturarv.