Dovhjort (Dama dama) – fakta, utseende, livslängd & habitat

Dovhjorten (Dama dama) är en typ av hjort i familjen Cervidae. Djuret levde ursprungligen i Eurasien, men har förts till andra delar av världen, t.ex. till Australien.

Hanen kallas för bock, honan för hind eller hona och ungen för kalv. I fångenskap kan dovhjortar leva upp till cirka 15–20 år, medan den genomsnittliga livslängden i det vilda oftast är något kortare, vanligen omkring 8–12 år beroende på predation och lokala förhållanden.

Utseende och färgvarianter

Dovhjorten är medelstor jämfört med andra hjortar. Kroppslängd och vikt varierar med underart och kön: boghöjd ligger typiskt mellan 60 och 95 cm och vikten mellan 30 och 100 kg, där bockarna normalt är tyngre än hondjuren.

Det mest karaktäristiska draget är att bockarnas horn är platta och ofta brett och spadeformade (s.k. palmate horn). Hornkronan fälls och växer ut varje år. Ungar föds vanligtvis med vita fläckar som hjälper till med kamouflage.

Färgmässigt finns flera varianter: den vanliga, fläckiga formen (brun med vita fläckar), men det finns också menil-varianten med mindre tydliga fläckar, melanistiska mörka varianter och nästan vita (leucistiska) individer. Alla individer har inte nödvändigtvis tydliga vita fläckar hela livet — färgteckningen varierar med årstid och underart.

Habitat och utbredning

Dovhjortar trivs i öppna landskap med inslag av löv- eller blandskog, ängsmarker, parker och jordbrukslandskap. De behöver både betesmarker för föda och skog eller buskage för skydd och viloplatser. I områden med god tillgång på föda kan flockar bli stora; historiskt och under gynnsamma förhållanden har flockar upp till 150 individer rapporterats, men i många områden är grupperna betydligt mindre.

Kost och beteende

Dovhjorten är främst betare men äter också löv, skott, frukt, nötter och buskage beroende på säsong.
Den är mest aktiv i gryning och skymning (krepuskulär), men kan anpassa sina aktivitetsmönster efter störningar från människor eller rovdjur.
Socialt lever de ofta i flockar; utanför brunstperioden bildar hondjur och ungar flockar medan hannarna kan bilda egna ungkarlsgrupper eller vara ensamma.

Fortplantning och utveckling

Brunstperioden (rutsäsong) infaller vanligtvis på hösten (i Europa omkring oktober–november). Efter parning är dräktigheten ungefär 6–7 månader (cirka 230–250 dagar). Vanligtvis föds en kalv, men tvillingfödslar förekommer ibland. Kalven göms i vegetation de första veckorna och diar honan innan den gradvis börjar beta själv. Ungarna blir könsmogna ofta inom 1–2 år, bockarna senare beroende på tillväxt och social status.

Rovdjur, hot och bevarande

Dovhjorten jagas av människor för kött och troféer och utgör bytesdjur för stora rovdjur där sådana finns (t.ex. varg, lodjur). Lokalt kan populationsstorleken påverkas av jakt, trafikdöd och habitatförlust. I många introducerade områden betraktas dovhjort som en invasiv art som kan påverka inhemsk flora och fauna negativt.

Internationalt bedöms dovhjorten vanligtvis som livskraftig (IUCN: Least Concern) tack vare omfattande utbredning och stora lokalpopulationer, men lokala bestånd kan behöva förvaltning och skydd.

Intressanta fakta

Dovhjortens palmate horn gör den lätt igenkännlig bland europeiska hjortar.
Färgvariationerna och de olika underarterna har lett till att arten ofta används i park- och vilthållning.
I många parker och herresäten har dovhjort hållits och avlats i hundratals år, vilket har spridit arten till länder långt från dess ursprungliga utbredning.

Färger

De har många olika färgade pälsar (hår). Det finns fyra huvudfärger: Det finns fyra huvudfärger: "vanlig", "menil", "melanistisk" och "vit". Den vanliga pälsen är en brun päls med vita fläckar som syns bäst på sommaren. På vintern är pälsen mycket mörkare. Den vita pälsen är den ljusaste färgen, nästan vit. Den vanliga och den menila pälsen är mörkare. Den melanistiska pälsen är mycket mörk, ibland till och med svart.

Historiska besättningar

En känd historisk hjord av dovhjortar hålls i Ottenbyreservatet på Öland i Sverige. Karl X Gustav byggde i mitten av 1600-talet en fyra kilometer lång torrstensmur runt en kunglig dovhjortsbesättning. Hjorden finns fortfarande kvar 2006. En annan hjord lever i Phoenix Park på Irland. 400-450 dovhjortar härstammar från den ursprungliga hjord som introducerades på 1660-talet.

Tre av de färgvarianter som hittades vid Fossil Rim Wildlife Center i Texas.