Fredrik II, tysk-romersk kejsare
Fredrik II (26 december 1194-13 december 1250) var en av medeltidens mäktigaste heliga romerska kejsare och överhuvud för huset Hohenstaufen. Hans politiska och kulturella ambitioner, som hade sin bas på Sicilien och sträckte sig genom Italien till Tyskland och till och med till Jerusalem, var enorma. Hans fiender, särskilt påvarna, segrade dock och hans dynasti kollapsade snart efter hans död. Historiker har sökt efter superlativer för att beskriva honom, som i professor Donald Detwilers fall, som skrev:
Fredrik var en man med extraordinär kultur, energi och förmåga - han kallades av en samtida krönikör stupor mundi (världens underverk), av Nietzsche den förste europé och av många historiker den förste moderna härskaren - och han etablerade på Sicilien och i södra Italien något som i hög grad liknade ett modernt, centralt styrt kungadöme med en effektiv byråkrati.
Han såg sig själv som en direkt efterträdare till antikens romerska kejsare och var romarnaskejsare från sin påvliga kröning 1220 till sin död. Han gjorde också anspråk på titeln romarnas kung från 1212 och innehade den monarkin utan motstånd från 1215. Som sådan var han kung av Tyskland, Italien och Burgund. Vid tre års ålder kröntes han till kung av Sicilien som medhärskare tillsammans med sin mor, Constance av Hauteville, dotter till Roger II av Sicilien. Hans andra kungliga titel var kung av Jerusalem i kraft av äktenskap och hans koppling till det sjätte korståget.
Han låg ofta i krig med påvedömet, eftersom han var instängd mellan Fredriks landområden i Norditalien och Siciliens kungadöme (Regno) i söder, och därför blev han exkommunicerad fyra gånger och ofta förtalad i tidens och senare tiders pro-papala krönikor. Påven Gregorius IX gick så långt som att kalla honom för antikrist.
Fredrik talade sex språk (latin, sicilianska, tyska, franska, grekiska och arabiska) och var en ivrig beskyddare av vetenskap och konst. Han spelade en viktig roll i främjandet av litteraturen genom den sicilianska poesiskolan. Vid hans sicilianska kungliga hov i Palermo, från omkring 1220 till hans död, användes för första gången en litterär form av ett italiensk-romanskt språk, sicilianska. Den poesi som utgick från skolan hade ett betydande inflytande på litteraturen och på det som skulle bli det moderna italienska språket. Skolan och dess poesi hyllades av Dante och hans jämnåriga och föregick med minst ett sekel användningen av det toskanska idiomet som Italiens litterära elitspråk.
Han var också den första kung som uttryckligen förbjöd prövningar genom prövning eftersom de ansågs irrationella.
Efter hans död dog hans släkt snabbt ut och huset Hohenstaufen upphörde.
Frågor och svar
F: Vem var Fredrik II?
S: Fredrik II var en mäktig tysk-romersk kejsare under medeltiden och ledare för huset Hohenstaufen. Han hade ambitiösa politiska och kulturella ambitioner som sträckte sig från Sicilien till Tyskland och till och med till Jerusalem.
Fråga: Vad sa professor Donald Detwiler om honom?
S: Professor Donald Detwiler beskrev Fredrik II som en man med extraordinär kultur, energi och förmåga som etablerade något som mycket liknar ett modernt, centralt styrt rike med en effektiv byråkrati på Sicilien och i södra Italien.
F: Hur många språk talade Fredrik?
S: Fredrik talade sex språk - latin, sicilianska, tyska, franska, grekiska och arabiska.
Fråga: Vilket inflytande hade hans hov på litteraturen?
Svar: Den poesi som utgick från hans hov i Palermo hade ett betydande inflytande på litteraturen och på det som skulle bli det moderna italienska språket. Den föregår med minst ett sekel användningen av det toskanska idiomet som Italiens litterära elitspråk.
F: Vilken titel hade han i förhållande till Jerusalem?
Svar: Fredrik hade titeln kung av Jerusalem på grund av sitt äktenskap och sin koppling till det sjätte korståget.
Fråga: Hur ofta blev han exkommunicerad av påven Gregorius IX?
Svar: Han bannlystes fyra gånger av påven Gregorius IX.
