Helen Hayes – amerikansk skådespelerska och EGOT-vinnare (1900–1993)
Helen Hayes Brown (10 oktober 1900 - 17 mars 1993) var en amerikansk skådespelerska. Hennes karriär varade i nästan 70 år. Hon är känd som "den amerikanska teaterns första dam" och är en av endast tretton personer som har vunnit alla fyra stora amerikanska underhållningspriser - Emmy, Grammy, Oscar och Tony. Hayes fick också presidentens frihetsmedalj 1986, National Medal of Arts 1988 och tilldelades Kennedy Center Honors 1981. Två Broadwayteatrar är uppkallade efter henne.
Tidig bakgrund och start på karriären
Helen Hayes föddes i Washington D.C. och började uppträda redan som barn. Hennes tidiga erfarenheter på scen lade grunden för en exceptionellt lång och mångsidig karriär. Hon arbetade framför allt på teatern, men medverkade också i film, radio och television, vilket gjorde henne till en välkänd och respekterad profil i amerikanska underhållningskretsar under större delen av 1900‑talet.
Scen, film och TV
Hayes hyllades särskilt för sina insatser på scen och kallades ofta "den amerikanska teaterns första dam" för sitt engagemang i klassiska såväl som samtida pjäser. Hon gjorde framträdanden på Broadway och turnerade med flera uppsättningar. Parallellt med scenvanor byggde hon upp en närvaro på filmduken och i tv‑program, där hon visade samma skådespeleri‑ och uttrycksförmåga som gjorde henne älskad av publik och kritiker.
Utmärkelser och erkännanden
Att hon uppnådde EGOT‑status (vinst i Emmy, Grammy, Oscar och Tony) placerar henne i en exklusiv grupp av underhållare med framgång över flera medier. Utöver dessa priser fick hon även flera av USA:s högsta civila kulturutmärkelser, bland annat presidentens frihetsmedalj, National Medal of Arts och Kennedy Center Honors. Hennes långa konstnärskap belönades med bred beundran och flera hedersutmärkelser under senare år.
Personligt liv och arv
Helen Hayes engagerade sig också i frågor som rörde teaterns och de professionellas villkor, och hennes namn lever vidare genom priser, teaterlokaler och stipendier som bär hennes namn. Två teatrar på Broadway är uppkallade efter henne, vilket speglar hennes stora betydelse för den amerikanska scenkonsten. Hennes gärning har inspirerat generationer av skådespelare och teaterarbetare.
Död och eftermäle
Helen Hayes avled den 17 mars 1993, vid 92 års ålder. Hon efterlämnade ett arv som en av 1900‑talets mest inflytelserika amerikanska skådespelerskor, både för sina artistiska prestationer och för sitt arbete för scenkonsten. Hennes namn och det erkännande hon fick fortsätter att synas inom teaterhistorien och bland de institutioner som hedrar hennes minne.
Tidigt liv
Hayes föddes i Washington D.C. den 10 oktober 1890. Hon var enda barnet. Hennes mor, Catherine Estelle Hayes, var en skådespelerska av irländsk härkomst. Hennes far, Francis van Arnum Brown, var köttförsäljare.
Hayes var ett fulländat barn. Hon gick i dansskola och sjöng mycket bra. Hon inledde en scenkarriär vid fem års ålder, pådrivet av sin mor. Hon tog också sin mors flicknamn som artistnamn. Vid tio års ålder hade hon gjort en kortfilm. År 1917 tog Hayes examen från Academy of the Sacred Heart Convent i Washington.
Karriär
Hennes första ljudfilm The Sin of Madelon Claudet (1931) gav henne en Oscar för bästa skådespelerska. Rollen hon spelade i den var skriven av hennes make Charles MacArthur. Bland hennes andra framgångsrika filmer från den tiden kan nämnas Arrowsmith (1931), A Farewell to Arms (1932) och What Every Woman Knows (1934).
Hayes gillade att arbeta med teater. Hennes mest kända roll på Broadway var drottning Victorias roll i pjäsen Victoria Regina (1938). Hon spelade också huvudroller i Coquette (1928) och Mary Of Scotland (1933). Harvey (1970) blev hennes sista succé på scenen. Hayes var tvungen att dra sig tillbaka från teatern på grund av sitt astmasyndrom.
Hon fortsatte att arbeta med filmer. Hayes vann sin andra Oscar 1970 för Airport. Denna gång för en biroll. Under den senare delen av sin karriär var hon ofta med i serier och filmer gjorda för tv. Hon porträtterade framgångsrikt den legendariska karaktären Miss Marple i flera filmer på 80-talet.
Personligt liv
Hayes träffade sin man, Charles MacArthur, en dramatiker, 1927. De gifte sig i augusti 1928. De fick en dotter, Mary, född 1930. Hon blev involverad i skådespeleri, men dog av polio vid 19 års ålder. År 1938 adopterade Hayes och Charles en son, James MacArthur, som växte upp och blev skådespelare.
Charles MacArthur dog 1956. Han hade många år av sjukdom och sorg på grund av sin dotters för tidiga död. Hayes gifte sig aldrig mer.
Hon publicerade fyra självbiografier: A Gift of Joy (1965), On Reflection (1968), Twice Over Lightly (1972) och My Life in Three Acts (1990).
Död
Hayes dog den 17 mars 1993 av hjärtsvikt på sjukhuset i Nyack, New York. Hon var 92 år gammal. Hon begravdes på Oak Hill Cemetery, bredvid sin man och dotter.
Filmer
| År | Titel | Roll | Anteckningar |
| 1917 | Livets vävare | Peggy | |
| 1928 | Den dansande staden | (huvudroll) | kortfilm |
| 1931 | Madelon Claudet | Oscar för bästa skådespelerska | |
| Arrowsmith | Leora Arrowsmith | ||
| 1932 | Farväl till vapen | Catherine Barkley | |
| Son-dotter | Lian Wha 'Star Blossom' | ||
| 1933 | Den vita systern | Angela Chiaromonte | |
| Ett annat språk | Stella "Stell" Hallam | ||
| Nattflygning | Madame Fabian | ||
| 1934 | Brott utan passion | Extra i hotellets lobby | (ej krediterad) |
| Vad varje kvinna vet | Maggie Wylie | ||
| 1935 | Vanessa: Hennes kärlekshistoria | Vanessa Paris | |
| 1938 | Hollywood går till stan | Själv | Kortfilm |
| 1943 | Stage Door Canteen | Själv | |
| 1952 | Min son John | Lucille Jefferson | |
| 1953 | Main Street till Broadway | Själv | |
| 1956 | Änkedrottning Maria Feodorovna | Golden Globe-nominering för bästa skådespelerska - filmdrama | |
| 1959 | Tredje mannen på berget | Turist | ej krediterad |
| 1961 | Utmaningen med idéer | Hon själv - Föreläsare | Kortfilm, dokumentärfilm |
| 1969 | Arsenik och gamla spetsar | Abby Brewster | TV-film |
| 1970 | Flygplats | Ada Quonsett | Oscar för bästa kvinnliga biroll |
| 1971 | Fäll inte ihop, spindla eller förvanskas inte. | Sophie Tate Curtis | TV-film; Emmy Award för enastående huvudrollsinnehavare - miniserie eller film |
| 1972 | Harvey | Veta Louise Simmons | TV-film |
| 1974 | Herbie rider igen | Fru Steinmetz | Golden Globe-nominering för bästa skådespelerska i en musikal eller komedi |
| 1975 | En av våra dinosaurier saknas | Hettie | |
| 1976 | Seger vid Entebbe | Etta Grossman-Wise | TV-film |
| 1977 | Ljussko | Lady St.Edmund | |
| 1978 | En uppochnedvänd familj | Emma Long | TV-film; Emmy Award för enastående huvudrollsinnehavare - miniserie eller film |
| 1982 | Mord är lätt | Lavinia Fullerton | TV-film |
| 1983 | Ett karibiskt mysterium | TV-film | |
| 1985 | Mord med speglar | TV-film |
Frågor och svar
F: Vem var Helen Hayes Brown?
S: Helen Hayes Brown var en amerikansk skådespelerska som hade en karriär som sträckte sig över nästan 70 år.
F: Vad är hon känd som?
S: Hon är känd som "den amerikanska teaterns första dam".
F: Hur många priser vann hon?
S: Hon vann fyra stora amerikanska underhållningspriser - Emmy, Grammy, Oscar och Tony.
F: Vilka andra utmärkelser fick hon?
S: Förutom sina utmärkelser fick Hayes presidentens frihetsmedalj 1986, National Medal of Arts 1988 och hon tilldelades Kennedy Center Honors 1981.
F: Finns det några teatrar som är uppkallade efter henne?
Svar: Ja, två Broadwayteatrar är uppkallade efter henne.
F: När föddes Helen Hayes Brown?
S: Helen Hayes Brown föddes den 10 oktober 1900.
F: När gick hon bort? S: Hon gick bort den 17 mars 1993.
