Anastasia (1956) – Anatole Litvaks drama med Oscarsvinnande Ingrid Bergman
Anastasia (1956) – Anatole Litvaks gripande dramaklassiker med Oscarsvinnande Ingrid Bergman. Historia, mystik och tidlös skådespelarprestation.
Anastasia är en film gjord i 1956 av 20th Century Fox. Filmen regisserades av Anatole Litvak. I filmen spelar Ingrid Bergman, Yul Brynner och Helen Hayes huvudrollerna. Andra aktörer är Akim Tamiroff (som tidigare arbetat med Ingrid Bergman i filmen For Whom the Bell Tolls), Martita Hunt (som har en komisk roll som en kinkig hovmästarinna) och, i en liten roll, Natalie Schafer (som tv-publiken känner igen från sin senare roll i Gilligan's Island). Denna film var en av många europeiska filmer som Litvak regisserade under 1950- och 1960-talen. Den gav en Oscar till Bergman, som gjorde fler filmer efter denna film. Den nominerades till en BAFTA-pris för bästa brittiska manuskript.
Handlingen kretsar kring en mystisk kvinna som hittas i Paris med minnesförlust och som påstås kunna vara den stora hertiginna Anastasia av Ryssland. En före detta rysk general—spelad av Yul Brynner—ser en möjlighet att genom att låta kvinnan spela Anastasia få tillgång till pengar och egendom som hör till Romanov-dynastin. Ingrid Bergman gestaltning väcker både tvivel och medkänsla: frågan om kvinnans identitet och om hon verkligen är den förlorade storhertiginna är filmens känslomässiga centrum. Helen Hayes spelar en äldre kvinnas roll som blir avgörande för historiens slutgiltiga ton, där filmen låter en viss grad av osäkerhet och poetisk tvetydighet kvarstå.
Filmen bygger på ett teaterstycke som tidigare behandlat samma tema och utnyttjar 1950-talets intresse för berättelser om exil, förlorade tronföljder och identitet. Anatole Litvaks regi fokuserar på intimt skådespel och stram komposition snarare än stora spektakulära scener. Kostym- och scenografiinslag hjälper till att skapa en känsla av både förlorad kejserlig prakt och modern europeisk miljö där berättelsen utspelar sig.
Skådespeleri och mottagande: Ingrid Bergmans insats hyllades av kritiker och publik, något som belönades med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Hennes prestation sågs som en stark, nyanserad tolkning av en kvinna i gränslandet mellan minne och identitet. Yul Brynner och Helen Hayes fick också beröm för sina rolltolkningar. Filmens kritiska mottagande framhöll ofta skådespelarnas kemi och den känslomässiga tyngden i dramat.
Teman och eftermäle: Anastasia behandlar teman som identitet, historiskt trauma, lögner kontra sanning och människors längtan efter tillhörighet. Filmen har sedan premiären diskuterats både för sin dramatiska tolkning av en historisk legend och för Bergmans återkomst till Hollywood efter hennes tid i Europa. Den har också inspirerat senare bearbetningar av samma berättelse i andra medier.
För den som vill veta mer rekommenderas att se filmen för att bedöma den dubbla tonen mellan dramatisk spänning och vemodig eftertanke — och för att själv avgöra om den huvudkaraktär som skildras verkligen är den förlorade storhertiginna eller något annat, vilket är en del av filmens bestående lockelse.
Historisk grund
Filmen är baserad på historien om storhertiginnan Anastasia Nikolaevna av Ryssland. Anastasia, som var yngsta dotter till tsar Nikolaus II, mördades brutalt tillsammans med sina föräldrar och syskon av bolsjevikerna i ett försök att hindra dem från att återta makten, om de någonsin skulle fly från fångenskapen. Trots vittnesmålen från Jakov Jurovskij och andra som var närvarande vid skjutningen var det många som inte trodde att alla familjemedlemmar hade dödats. Detta rykte förvärrades av historier om att en eller flera av dem hade lyckats fly tack vare sympatiska vakter i Ipatiev-huset, där de hölls fångna. För att komplicera sanningen var också det faktum att platsen för kropparna förblev ett mysterium, eftersom de hade bränts och begravts i en avlägsen skog.
När ryktena om att en eller flera av Romanovs kunde ha rymt var det många personer som trädde fram och hävdade att de var en av storhertiginnorna eller tsarevitj Aleksej Nikolajevitj. Den mest kända av dessa var Anna Anderson, som blev berömd på 1920-talet med sina outhärdliga påståenden om att hon var Anastasia. Filmen baserades med största säkerhet på Andersons berättelse, eftersom öppningsbilderna visar en kvinna som är på väg att begå självmord från en bro, precis som Anna Anderson gjorde. Medan Anderson häftigt hävdade att hon var arvtagare till Romanov-familjen var det många runt omkring henne som tvivlade. Trots detta blev hennes berättelse oerhört populär bland allmänheten.
Även om filmen antyder att Anna i själva verket var Anastasia, är det nu bevisat att Anderson var en bedragare. Romanovs sista viloplatser upptäcktes 1991 och 2008, och alla deras kroppar har nu hittats. Dessutom bevisar DNA-tester som utförts på kropparna att alla var medlemmar av Romanov-familjen. Vidare bevisade DNA-tester på en bit av Andersons tarm som hade sparats under en operation som hon genomgick i början av 1980-talet att hon inte var en Romanov, utan troligen Franziska Schanzkowska, en polsk fabriksarbetare med en historia av psykisk ohälsa. Trots detta fanns det fortfarande tvivel. Flera hårstrån av henne upptäcktes i en bok, som också testades. Även detta bevisade att hon inte var en medlem av den kungliga familjen och ökade också sannolikheten för att hon var Schanzkowska.
Filmen
Filmen berättar historien om en ung, förvirrad kvinna i 1920-talets Frankrike, spelad av Ingrid Bergman. Hon hittas av en grupp ryssar som har lämnat sitt land. De vill att hon ska låtsas för världen att hon är Anastasia för att få tillbaka sitt arv. Den riktiga Anastasia skulle, om hon levde, ärva miljontals pund som tsaren hade lämnat i en engelsk bank.
Ryssarna, ledda av general Bounine (spelad av Yul Brynner), lär henne hur hon ska uppföra sig som storhertiginnan Anastasia. De lär henne allt hon borde veta om sin barndom. De lär henne att gå som en hertiginna och öva med en bok på huvudet. När de anser att hon är redo presenteras hon för flera personer som kände Anastasia. Ingen av dem tror att hon verkligen är Anastasia. Det verkliga testet kommer när general Bounine (Brynner) tar henne till Danmark för att träffa kejsarinnan Maria Feodorovna, mor till tsaren, spelad av Helen Hayes. Först tror den gamla kejsarinnan inte att den unga kvinnan är hennes barnbarn, men när Anastasia hostar för att hon är nervös kommer kejsarinnan ihåg att Anastasia brukade göra det som barn. Hon tror nu att hon är hennes barnbarn. Under tiden vill prins Paul gifta sig med Anastasia. Han är uppenbarligen ute efter pengarna som han tror att hon kommer att ärva. I slutscenen är det fest. Änkekejsarinnan ska tillkännage förlovningen mellan Paul och Anastasia, men Anastasia och general Bounine har plötsligt försvunnit. Änkedrottningen inser att Anastasia inte vill ha berömmelse, utan bara kärlek, med den man hon väljer. Hon säger mycket modigt att hon kommer att gå in där alla gästerna väntar och tala om för dem att festen är slut och att de ska gå hem.
Animerad film
- En animerad musikalisk version av Anastasia gjordes i 1997 av Fox Animation Studios. Se: Anastasia (film från 1997).
Frågor och svar
F: När gjordes filmen Anastasia?
S: Filmen Anastasia gjordes 1956.
F: Vem regisserade filmen Anastasia?
S: Filmen Anastasia regisserades av Anatole Litvak.
F: Vilka spelade huvudrollerna i filmen Anastasia?
S: Ingrid Bergman, Yul Brynner och Helen Hayes spelade huvudrollerna i filmen Anastasia.
F: Vilka fler spelade roller i filmen Anastasia?
S: Akim Tamiroff, Martita Hunt och Natalie Schafer spelade också roller i filmen Anastasia.
F: Har Akim Tamiroff arbetat med Ingrid Bergman tidigare?
S: Ja, Akim Tamiroff arbetade med Ingrid Bergman i filmen For Whom the Bell Tolls.
F: Vann Anastasia några priser?
S: Ja, Anastasia vann en Oscar för Ingrid Bergman och nominerades till en BAFTA Award för bästa brittiska manus.
F: Var Anastasia en av många europeiska filmer som regisserades av Anatole Litvak?
S: Ja, Anastasia var en av många europeiska filmer som regisserades av Anatole Litvak under 1950- och 1960-talen.
Sök