Anastasia (film, 1956)

Historisk grund

Filmen är baserad på historien om storhertiginnan Anastasia Nikolaevna av Ryssland. Anastasia, som var yngsta dotter till tsar Nikolaus II, mördades brutalt tillsammans med sina föräldrar och syskon av bolsjevikerna i ett försök att hindra dem från att återta makten, om de någonsin skulle fly från fångenskapen. Trots vittnesmålen från Jakov Jurovskij och andra som var närvarande vid skjutningen var det många som inte trodde att alla familjemedlemmar hade dödats. Detta rykte förvärrades av historier om att en eller flera av dem hade lyckats fly tack vare sympatiska vakter i Ipatiev-huset, där de hölls fångna. För att komplicera sanningen var också det faktum att platsen för kropparna förblev ett mysterium, eftersom de hade bränts och begravts i en avlägsen skog.

När ryktena om att en eller flera av Romanovs kunde ha rymt var det många personer som trädde fram och hävdade att de var en av storhertiginnorna eller tsarevitj Aleksej Nikolajevitj. Den mest kända av dessa var Anna Anderson, som blev berömd på 1920-talet med sina outhärdliga påståenden om att hon var Anastasia. Filmen baserades med största säkerhet på Andersons berättelse, eftersom öppningsbilderna visar en kvinna som är på väg att begå självmord från en bro, precis som Anna Anderson gjorde. Medan Anderson häftigt hävdade att hon var arvtagare till Romanov-familjen var det många runt omkring henne som tvivlade. Trots detta blev hennes berättelse oerhört populär bland allmänheten.

Även om filmen antyder att Anna i själva verket var Anastasia, är det nu bevisat att Anderson var en bedragare. Romanovs sista viloplatser upptäcktes 1991 och 2008, och alla deras kroppar har nu hittats. Dessutom bevisar DNA-tester som utförts på kropparna att alla var medlemmar av Romanov-familjen. Vidare bevisade DNA-tester på en bit av Andersons tarm som hade sparats under en operation som hon genomgick i början av 1980-talet att hon inte var en Romanov, utan troligen Franziska Schanzkowska, en polsk fabriksarbetare med en historia av psykisk ohälsa. Trots detta fanns det fortfarande tvivel. Flera hårstrån av henne upptäcktes i en bok, som också testades. Även detta bevisade att hon inte var en medlem av den kungliga familjen och ökade också sannolikheten för att hon var Schanzkowska.

Filmen

Filmen berättar historien om en ung, förvirrad kvinna i 1920-talets Frankrike, spelad av Ingrid Bergman. Hon hittas av en grupp ryssar som har lämnat sitt land. De vill att hon ska låtsas för världen att hon är Anastasia för att få tillbaka sitt arv. Den riktiga Anastasia skulle, om hon levde, ärva miljontals pund som tsaren hade lämnat i en engelsk bank.

Ryssarna, ledda av general Bounine (spelad av Yul Brynner), lär henne hur hon ska uppföra sig som storhertiginnan Anastasia. De lär henne allt hon borde veta om sin barndom. De lär henne att gå som en hertiginna och öva med en bok på huvudet. När de anser att hon är redo presenteras hon för flera personer som kände Anastasia. Ingen av dem tror att hon verkligen är Anastasia. Det verkliga testet kommer när general Bounine (Brynner) tar henne till Danmark för att träffa kejsarinnan Maria Feodorovna, mor till tsaren, spelad av Helen Hayes. Först tror den gamla kejsarinnan inte att den unga kvinnan är hennes barnbarn, men när Anastasia hostar för att hon är nervös kommer kejsarinnan ihåg att Anastasia brukade göra det som barn. Hon tror nu att hon är hennes barnbarn. Under tiden vill prins Paul gifta sig med Anastasia. Han är uppenbarligen ute efter pengarna som han tror att hon kommer att ärva. I slutscenen är det fest. Änkekejsarinnan ska tillkännage förlovningen mellan Paul och Anastasia, men Anastasia och general Bounine har plötsligt försvunnit. Änkedrottningen inser att Anastasia inte vill ha berömmelse, utan bara kärlek, med den man hon väljer. Hon säger mycket modigt att hon kommer att gå in där alla gästerna väntar och tala om för dem att festen är slut och att de ska gå hem.

Animerad film

• En animerad musikalisk version av Anastasia gjordes i 1997 av Fox Animation Studios. Se: Anastasia (film från 1997).