Bottom är en brittisk tv-sitcom skapad av Adrian Edmondson och Rik Mayall. Den sändes för första gången på BBC2 mellan 1992 och 1995. I serien spelar Edmondson och Mayall två fattiga, perversa samboende i Hammersmith i London. Serien är känd för sin grova, ofta våldsamma slapstickkomik och sitt mörka, absurda språkbruk; våldsam slapstickkomik används frekvent som komiskt uttrycksmedel.
Handling och huvudkaraktärer
Serien kretsar kring två missanpassade vänner och rumskamrater, vanligen kallade Richie (spelad av Rik Mayall) och Eddie (spelad av Adrian Edmondson). Richie är pretentiös, självcentrerad och överdrivet romantiserad i sina fantasier om framtida framgångar och kvinnor, men i verkligheten djupt olycklig och oduglig. Eddie är den mer cyniske, opportunistiske och alkoholiserade av de två; han stjäl, ljuger och visar ofta låg moral, men står också för mycket av seriens snabbfotade ordväxlingar. Tillsammans lever de i ett ruckel där de ständigt misslyckas i sina försök att få pengar, kvinnor eller status, vilket leder till våldsamma och absurda konflikter.
Utformning och humorstil
Bottom kombinerar fysisk komedi — ofta överdrivet, teaterlikt våld — med svart humor, grovt språk och bisarra situationer. Brödernas interaktioner präglas av korta, snabba repliker, återkommande gags och förväntningsbrytande vändningar. Serien drar delvis på Edmondson och Mayalls tidigare arbete inom alternativ brittisk komedi, och har influenser från både klassisk slapstick och kontemporär sitcom.
Produktion och sändningar
Serien producerades för BBC2 och består av tre säsonger; totalt 18 avsnitt (sex avsnitt per säsong). Avsnitten är i huvudsak fristående men bär genomgående teman och återkommande skämt, vilket bidrog till seriens kultstatus. På grund av sin blandning av grov humor och fysisk komedi delades kritikerna: vissa hyllade dess uppfinningsrika våldskomik och energi, andra kritiserade dess ofta sexistiska och stötande innehåll.
Teater och film
Bottom har också varit föremål för flera teaterföreställningar och live-turnéer under 1990-talet och början av 2000-talet, där Edmondson och Mayall återtog rollerna i längre sketcher och scenshower som byggde vidare på TV-seriens humor och karaktärer. Föreställningarna spelades inför stora publikskaror och gav serien ett extra liv utanför tv-rutorna. Utöver scenshowerna gjordes även en långfilm, Guest House Paradiso (1999), med Edmondson och Mayall i huvudrollerna — en film som tydligt bär upphovsmännens humoristiska signum även om den inte formellt är en direkt fortsättning på TV-serien.
Mottagande och arv
Bottom har utvecklat ett lojalt kultfölje och räknas i dag som ett betydande verk inom brittisk alternativkomedi. År 2004 röstades Bottom fram som nummer 45 i en omröstning om Storbritanniens bästa sitcom. Serien anses ha påverkat senare komiker och program genom sin vågade användning av fysisk komik och sitt gränsöverskridande språk. Samtidigt har den kritiserats för inslag som uppfattats som misogyna eller alltför grova, en debatt som ofta återkommer när serien diskuteras historiskt.
Tillgänglighet och efterliv
Programmet har givits ut på VHS och DVD och har återkommande visats i repriser på brittiska tv-kanaler. Liveföreställningar och turnéer med Edmondson och Mayall bidrog ytterligare till seriens popularitet; efter Rik Mayalls bortgång 2014 har inga nya officiella fortsättningar med originaluppsättningen producerats, men serien lever kvar genom sin TV- och videodistribution samt genom fans och retrospektiva sändningar.
Bottom står kvar som ett exempel på tidig 1990-tals brittisk alternativhumor: polariserande, vågad och ofta extrem — älskad av många för sin råa energi och sina fysiskt uttrycksfulla scener, ifrågasatt av andra för sitt gränsöverskridande innehåll.