Hjärnskador – definition, orsaker, symtom och behandling

Lär dig om hjärnskador: definition, vanligaste orsaker, typiska symtom och moderna behandlingsmetoder för snabbare återhämtning och bättre livskvalitet.

Hjärnskador är skador på hjärnan till följd av sjukdomar eller skador. Hjärncellerna skadas, vilket ofta påverkar hjärnan på ett sätt som gör att hjärnan inte kan tänka eller reagera på samma sätt som innan hjärnan skadades. Skadorna kan vara begränsade till ett litet område eller påverka stora delar av hjärnan och leda till både kortvariga och långvariga funktionsnedsättningar.

Fysisk skada på hjärnan kallas traumatisk hjärnskada (TBI). Den har förekommit sedan urminnes tider, och det finns gamla medicinska dokument. Traumatisk hjärnskada uppstår till exempel vid fall, trafikolyckor, sportskador eller vid våld mot huvudet, och kan vara allt från lindriga hjärnskakningar till svåra, livshotande skador.

Orsaker

• Trauma: Stötar, slag, penetration (t.ex. skottskada) eller acceleration–deceleration (hjärnan rör sig mot skallbenet).
• Blödningar och stroke: Cerebral blödning eller syrebrist till följd av strokeförlopp.
• Infektioner: Encefalit eller meningit kan skada hjärnvävnad.
• Tumörer: Primära eller metastaserande tumörer som förstör eller trycker på hjärnvävnad.
• Hypoxi/ischemi: Hjärtstopp eller allvarlig andningssvikt kan leda till syrebrist i hjärnan.
• Toxiner och metabola störningar: Förgiftningar, svåra infektioner eller svåra elektrolytstörningar.
• Upprepade milda skador: Flera hjärnskakningar över tid kan ge kroniska förändringar (t.ex. CTE).

Typ och mekanismer

Hjärnskador kan delas in i fokala (begränsade på en plats, t.ex. hematom) och diffusa (spridda, t.ex. diffus axonal skada). Man skiljer också mellan primärskada (den omedelbara vävnadsskadan vid händelsen) och sekundärskada (efterföljande processer som svullnad, inflammation, syrebrist och förhöjt intrakraniellt tryck som förvärrar skadan).

Symtom

• Kognitiva: Sänkt uppmärksamhet, minnessvårigheter, nedsatt problemlösning och fördröjd bearbetning.
• Fysiska: Huvudvärk, yrsel, trötthet, koordinationssvårigheter, svaghet eller förlamning.
• Sinnesstörningar: Syn- eller hörselnedsättning, känselbortfall, lukt- eller smakförändringar.
• Kommunikation: Afasi eller tal- och sväljsvårigheter.
• Emotionella och beteendemässiga: Irritabilitet, nedstämdhet, impulsivitet eller personlighetsförändringar.
• Medvetandepåverkan: Från förvirring och medvetslöshet till koma.
• Anfall: Epileptiska anfall kan uppstå efter både akut och kronisk skada.

Symtomen kan uppträda omedelbart eller fördröjt och varierar mycket beroende på skadans typ och omfattning.

Utredning och diagnos

• Akut klinisk bedömning: Neurologisk status, Glasgow Coma Scale (GCS) vid trauma, vitalparametrar.
• Bilddiagnostik: Datortomografi (CT) initialt vid misstanke om blödning eller fraktur; magnetkamera (MRI) för mer detaljerade bilder och vid diffusa skador.
• Övriga undersökningar: EEG vid anfall, neuropsykologiska tester för kognitiv bedömning, ibland intracerebralt tryckmätning vid svåra skador.
• Laboratorieprover: För att upptäcka infektion, metabola störningar eller andra bidragande orsaker.

Behandling

Behandling riktas mot att stabilisera patienten, begränsa sekundärskador och återställa funktion så långt som möjligt.

• Akut omhändertagande: ABC (luftväg, andning, cirkulation), stabilisering av nacke/rygg vid trauma, syrgas och ventilation vid behov.
• Kirurgiska åtgärder: Evakuering av hematom, avlastande kraniektomi vid högt intrakraniellt tryck eller reparation av penetrerande skador.
• Medicinsk behandling: Vätske- och elektrolytbalans, läkemedel mot epilepsi, åtgärder för att minska svullnad (t.ex. osmoterapi), antibiotika vid infektion.
• Rehabilitering: Fysioterapi, arbetsterapi, logopedi, neuropsykologisk terapi och psykologiskt stöd. Rehabilitering är ofta långvarig och tvärprofessionell.
• Stödinsatser: Sociala insatser, hjälpmedel, anpassning i hem och arbete, och anhörigstöd.

Prognos och prevention

Prognosen beror på skadans svårighetsgrad, plats, ålder och hur snabbt behandling sätts in. Många förbättras betydligt med tid och rehabilitering, men vissa kan få bestående funktionsnedsättningar.

• Förebyggande åtgärder: Användning av cykel- och motorcykelhjälm, säkerhetsbälte i bil, trafiksäkerhet, fallförebyggande åtgärder för äldre, skyddsutrustning vid sport och undvikande av våld och riskbruk av alkohol.
• Upprepade skador: Upprepade hjärnskakningar kan leda till kroniska problem som kräver särskild uppmärksamhet (t.ex. kronisk traumatisk encefalopati, CTE).

Sök omedelbar vård vid tecken på allvarlig hjärnskada: medvetslöshet, förlorad medvetandegrad, svår huvudvärk, återkommande kräkningar, fokala bortfall (svaghet i arm/ben), kramper eller snabbt försämrad medvetandenivå. Tidig bedömning och behandling minskar risken för bestående skador.

Historia

Huvudskador och deras effekter var kända redan i antiken.

De gamla mesopotamierna kände till huvudskador och vissa av deras effekter, inklusive kramper, förlamning och förlust av syn, hörsel eller tal. Edwin Smith Papyrus, som skrevs omkring 1650-1550 f.Kr., beskriver olika huvudskador och symptom och klassificerar dem utifrån hur de ser ut och hur lätt de går att hantera. Gamla grekiska läkare, däribland Hippokrates, förstod att hjärnan var tankens centrum, vilket förmodligen berodde på deras erfarenhet av huvudtrauma.

Det kanske första rapporterade fallet av personlighetsförändring efter en hjärnskada är Phineas Gage. Han överlevde en olycka 1848 då en stor järnstång kördes genom hans huvud och förstörde åtminstone hans vänstra frontallob.

Han återhämtade sig utan några uppenbara sensoriska, rörelsemässiga eller stora kognitiva skador. Hans beteende förändrades dock så mycket att vänner beskrev honom som "inte längre Gage". Detta tyder på att de skadade områdena är involverade i "högre funktioner" som personlighet. Många fall av personlighetsförändringar efter hjärnskador har rapporterats sedan dess.

På 1970-talet ökade medvetenheten om att TBI är ett folkhälsoproblem. Sedan dess har stora framsteg gjorts inom forskningen om hjärnskador, t.ex. upptäckten av primära och sekundära hjärnskador. På 1990-talet utvecklades och spreds standardiserade riktlinjer för behandling av TBI, med protokoll för en rad olika frågor som t.ex. läkemedel och hantering av intrakraniellt tryck. Forskningen sedan början av 1990-talet har förbättrat överlevnaden vid TBI. Detta årtionde kallades "hjärnans årtionde" på grund av de framsteg som gjorts inom hjärnforskningen.

 
Phineas Gages olycka  

Frågor och svar

F: Vad är hjärnskada?

F: Vilka är orsakerna till hjärnskador?

F: Hur påverkar hjärnskador hjärnan?

F: Vad är traumatisk hjärnskada (TBI)?

F: Har hjärnskador varit kända sedan urminnes tider?

F: Finns det olika typer av hjärnskador?

F: Kan hjärnskador behandlas?

Sök med bokstav