David B. Wingate (född 11 oktober 1935 på Bermuda) är en framstående ornitolog, naturforskare och naturvårdare. Han fick tidigt uppmärksamhet för sin roll i återupptäckten av bermudafågeln, ofta kallad cahow, som 1951 återfanns efter att ha betraktats som utdöd sedan 1600-talet (tidigare trosuppgift). Upptäckten formade hans livsarbete: han studerade zoologi vid Cornell University och fortsatte därefter att ägna sin karriär åt bevarande av ö-ekosystem och hotade arter.

Tidiga år och utbildning

Som ung deltog Wingate i fältarbete och expeditioner tillsammans med erfarna naturforskare, vilket ledde till den dramatiska återupptäckten av cahow 1951. Denna händelse inspirerade honom att studera djurliv och ekologi formellt vid Cornell. Efter studierna återvände han till Bermuda och började arbeta med praktisk naturvård, där han kombinerade fältkunskap med långsiktig planering för artåterställning.

Arbete med cahow och metoder

Under sin tid som ansvarig för Bermudas parker och naturvård utvecklade Wingate metoder för att återställa populationer av häckande fåglar och för att reparera försvagade habitat. Hans arbete omfattade bland annat att identifiera och skydda häckningsplatser, installera konstgjorda bon och skydd mot invasiva rovdjur, samt återställa vegetationen som behövs för att skapa hållbara miljöer för häckning. Det långsiktiga programmet kring cahow har ofta framhållits som ett exempel på hur målmedveten ö-naturvård kan vända en art från nära utrotning till stabil återhämtning.

Andra fynd och insatser

Förutom arbetet med bermudafågeln är Wingate känd för att ha återupptäckt den svarthuvade stormfågeln på Hispaniola (Haiti) 1963, en händelse som bidrog till ökad kunskap om artens utbredning och behov av skydd (notering av fyndet). Han engagerade sig också i bredare frågor kring bevarande av ökologiska system, utbildning av lokala förvaltare och i att sprida kunskap genom vetenskapliga och populärvetenskapliga texter.

Betydelse och arv

Wingates arbete sträcker sig över flera decennier och har lämnad bestående spår i insatserna för Bermudas biologiska mångfald. Hans kombination av fältkännedom, praktiska bevarandemetoder och förmåga att mobilisera samhälleliga resurser har gjort honom till en central person i modern ö-naturvård. För sitt arbete har han tilldelats erkännanden, bland annat utmärkelsen OBE.

  • Återupptäckten av bermudafågeln 1951 och efterföljande artåterställning.
  • Praktiska metoder för artificiella bon, predatorbekämpning och habitatrestaurering.
  • Återupptäckt av svarthuvad stormfågel 1963 och bidrag till kunskap om karibiska fågelarter.
  • Långvarig tjänst i Bermudas parker och naturvårdsförvaltning, med betoning på lokalt anpassade lösningar.

Wingates insatser illustrerar hur målmedveten fältforskning och lokal förvaltning kan gynna arter som en gång antogs vara förlorade. Hans arbete fortsätter att inspirera insatser för bevarande av fåglar och ö-ekosystem, både lokalt på Bermuda och i internationella sammanhang. För mer information om hans liv och forskning, se de externa resurserna ovan.