Traditionell pop – definition, historia och amerikanska standards

Upptäck traditionell pop: definition, historia och tidlösa amerikanska standards — från 1920–1950-talets klassiker till deras bestående arv idag.

Traditionell pop, även kallad standardmusik, är en genre (eller typ) av västerländsk populärmusik som var populär före rock and roll i mitten av 1950-talet. De mest populära och bestående låtarna under denna musikperiod kallas också för popstandards eller amerikanska standards.

Vad kännetecknar traditionell pop?

Traditionell pop kännetecknas av melodidriven låtskrivning, tydliga sångmelodier, raffinerade arrangemang för orkester eller mindre band och en stark tonvikt på textens berättelse eller känslomässiga uttryck. Formmässigt är många låtar skrivna i klassiska former som AABA eller vers-refräng, med harmonier som ofta är mer komplexa än i senare rock- och popmusik. Typiska teman är kärlek, förlust, nostalgi och livet i storstaden.

Ursprung och historisk utveckling

Traditionell pop växte fram ur Tin Pan Alley, musikalteatern på Broadway och Hollywoods filmmusik från tidigt 1900-tal till 1950-talet. Kompositörer och textförfattare arbetade nära artister och arrangörer för att producera sånger som snabbt kunde spridas via skivor, radio och musikframträdanden. Under 1920–1940-talen dominerade storbands- och crooner-eran, medan efterkrigstidens inspelningsteknik och radio gjorde popstandards ännu mer tillgängliga.

Viktiga låtskrivare och tolkar

Flera av de mest inflytelserika namnen inom traditionell pop är också centrala i den så kallade Great American Songbook. Exempel på framstående kompositörer och textförfattare:

• George Gershwin (och Ira Gershwin)
• Cole Porter
• Irving Berlin
• Jerome Kern
• Harold Arlen
• Johnny Mercer

Typiska tolkar som populariserade standards inkluderar:

• Frank Sinatra
• Ella Fitzgerald
• Bing Crosby
• Nat King Cole
• Tony Bennett

Amerikanska standards

Med uttrycket amerikanska standards avses ofta de låtar från ovan nämnda repertoar som blivit tidlösa och återkommande i olika tolkningar — jazz, pop, filmmusik och revyer. Dessa sånger utgör ett gemensamt repertoarregister för såväl jazzmusiker som sångare. Några välkända exempel är "Summertime", "Someone to Watch Over Me", "I've Got You Under My Skin", "My Funny Valentine" och "Fly Me to the Moon".

Arrangemang, instrumentering och stil

Arrangemangen är ofta rikare och mer orkestrala än i senare populärmusik, med stråkar, bleckblås, piano och gitarr som vanliga komponenter. Sångstilen kan variera från det intimt talade croonandet till dramatisk musikalisk frasering. Många av dessa låtar anpassas också till jazzimprovisation, vilket är en orsak till deras bestående popularitet bland musiker.

Nedgång och återuppväckelse

Traditionell pop tappade i kommersiell dominans när rock and roll och senare rock- och poprörelser tog över från mitten av 1950-talet. Trots detta har repertoaren överlevt genom jazz, musikal- och filmproduktioner samt återutgivningar. Periodiska återupplivningar har skett, exempelvis under frankofonen och swingrevivalen på 1990-talet samt genom moderna artister som tolkar standards i nya arrangemang.

Arv och betydelse

Traditionell pop har haft stort inflytande på västerländsk populärkultur: melodier och texter från denna era lever vidare i film, TV, radioprogram och konsertsammanhang. Många av låtarna fungerar både som populärmusik och som jazzstandarder, vilket gör genren till en viktig brygga mellan populär- och konstmusiktraditioner.

Sammanfattningsvis är traditionell pop/standardmusik en melodidriven och textfokuserad tradition inom västerländsk populärmusik med rötter i Tin Pan Alley, Broadway och Hollywood, och med en repertoar som fortsatt inspirerar musiker och lyssnare världen över.

Sök med bokstav