Brundtlandkommissionen inrättades av FN 1983 för att fundera över hur man kan rädda den mänskliga miljön och naturresurserna och förhindra en försämring av den ekonomiska och sociala utvecklingen.

FN:s generalförsamling ansåg att miljöproblemen var globala till sin natur och fastställde att det låg i alla nationers gemensamma intresse att fastställa en politik för hållbar utveckling.

Vad gjorde kommissionen?

Kommissionens uppdrag var att analysera sambandet mellan miljö och utveckling och att föreslå praktiska och politiska åtgärder för att förena ekonomisk tillväxt med naturens tålighet och social rättvisa. Den leddes av den norska politikern Gro Harlem Brundtland och bestod av ett tjugotal experter och politiker från olika delar av världen.

Rapporten "Vår gemensamma framtid"

1987 publicerade kommissionen rapporten som på engelska heter "Our Common Future" och på svenska ofta kallas Vår gemensamma framtid. Rapporten populariserade och gav en bred definition av begreppet hållbar utveckling, ofta citerad i svensk översättning som: utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra framtida generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Den betonade tre ömsesidigt beroende dimensioner: miljömässig hållbarhet, ekonomisk utveckling och social rättvisa.

Konkreta effekter och efterföljare

  • Rapporten bidrog starkt till att hållbar utveckling blev en central del av internationell politik och lagstiftning.
  • Den lade grunden för FN:s stora konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 (Rio-konferensen), där bland annat Agenda 21 antogs.
  • Som uppföljning inrättade FN senare en särskild organ, Commission on Sustainable Development (CSD), för att följa upp genomförandet av Rio-avtalen. CSD verkade fram till att dess arbetsuppgifter successivt överfördes till nya forum, bland annat det högnivåforum som följer upp de globala målen för hållbar utveckling (SDG:erna).

Rekommendationer från kommissionen

Kommissionen föreslog bland annat:

  • Integrerad politik som tar hänsyn till miljö, ekonomi och sociala frågor samtidigt.
  • Tekniköverföring och ekonomiskt stöd till utvecklingsländer för att bygga kapacitet att skydda miljön samtidigt som man utvecklas ekonomiskt.
  • Långsiktiga planer för naturresurshantering och energieffektivitet.
  • Starkare internationellt samarbete och institutioner för att hantera globala miljöproblem.

Kritik och begränsningar

Brundtlandrapporten hyllades för att formulera en tydlig och samlande idé om hållbarhet, men den fick också kritik:

  • Vissa menade att definitionen av hållbar utveckling var för vag och därför svår att omsätta i praktiken.
  • Andra påpekade att rapporten i för hög grad stödde marknadslösningar och inte tog tillräcklig hänsyn till strukturella orättvisor mellan rika och fattiga länder.
  • Genomförandeproblem: många rekommendationer krävde politisk vilja och resurser som saknades i flera länder.

Varför är Brundtlandkommissionen viktig i dag?

Trots kritik har kommissionens arbete haft stor betydelse för hur vi idag talar om och arbetar med hållbarhet. Begreppet hållbar utveckling präglar internationella avtal, nationella strategier, näringslivets hållbarhetsarbete och det globala ramverket för de 17 globala målen för hållbar utveckling (SDG). Kommissionen bidrog till att göra sambandet mellan miljö, ekonomi och social rättvisa till en självklar del av politiska diskussioner världen över.