Charlottetownkonferensen var en konferens om den kanadensiska konfederationen. Delegater från flera av kolonierna i Brittiska Nordamerika deltog. Konferensen hölls i Charlottetown på Prince Edward Island 1–9 september 1864.
Syftet med konferensen var att diskutera framtiden för de maritima provinserna i det som senare blev Kanada. De maritima/provinserna som ofta framhålls i samband med mötet var Nova Scotia, New Brunswick, Prince Edward Island och Newfoundland, även om fokus tidigt vid mötet kom att utvidgas när delegater från Province of Canada anslöt för att föreslå en större union.
Bakgrund
Under 1850- och 1860-talen fanns både ekonomiska och säkerhetspolitiska skäl att diskutera närmare samarbete mellan de brittiska kolonierna i Nordamerika: handel, växande krav på förbättrade kommunikationer (särskilt järnvägar), försvarsfrågor i kölvattnet av amerikanska inbördeskriget och osäkerhet kring framtida handelspolitiska arrangemang. Charlottetownsamlingen inleddes som ett planerat möte för att utreda möjlig union mellan de maritima kolonierna, men utvecklades snabbt till det första formella samtalet om en bredare konfederation.
Deltagare och arbetssätt
Konferensen samlade politiska ledare och delegater från de deltagande kolonierna. Bland de kanadensiska ledarna som deltog i de tidiga förhandlingarna fanns framträdande politiker från Province of Canada, och från de maritima provinserna deltog bland andra lokala regeringsföreträdare. Mötet kombinerade formella förhandlingar med många informella samtal och sociala evenemang, vilket bidrog till att underlätta överenskommelser och att delegaterna lärde känna varandras ståndpunkter.
Resultat och betydelse
Charlottetownkonferensen ledde inte till några omedelbart bindande beslut om unionsformen, men den markerade ett viktigt genombrott: delegaterna enades om att fortsätta arbetet och snabbt kalla till ytterligare förhandlingar. Följden blev Quebeckonferensen i oktober 1864, där de mer detaljerade förslagen och de så kallade "72 resolutionerna" utarbetades. Dessa principer låg sedan till grund för fortsatta förhandlingar vid Londonkonferensen 1866 och för den lagstiftning (British North America Act 1867) som bildade Dominion of Canada den 1 juli 1867.
Efterspel
Alla provinser som deltog i diskussionerna 1864 gick inte omedelbart med i den nya unionen: Prince Edward Island valde till exempel att stå utanför 1867 och anslöt sig först 1873, och Newfoundland blev en del av Kanada först år 1949. Trots detta räknas Charlottetownkonferensen ofta som startpunkten för den process som ledde till Kanadas skapelse.
Minnesmärken
Mötet i Charlottetown äger en framträdande plats i kanadensisk historia; Province House i Charlottetown brukar särskilt nämnas som en av platserna där konfederationsidéerna formades och firas som en del av landets nationella minne. Konferensen hedras genom monument, museer och årliga minnesaktiviteter.