Ratingsystem i schack — principer, varianter och beräkningar

Grundidé och principer

• Numerisk skattning: varje spelare har ett tal — en rating — som representerar den uppskattade styrken.
• Förväntat resultat: resultat mellan två spelare förväntas bero på ratingskillnaden; bättre rated spelare förväntas vinna oftare.
• Ratingändring: efter varje tävling justeras ratingen utifrån faktisk poäng kontra förväntat poäng. Storleken på ändringen styrs bland annat av en så kallad k-faktor (en multiplikator som bestämmer hur volatila ändringarna är).

Vanliga system och varianter

• Elo-klassningssystemet: det mest spridda systemet för överläggande (over-the-board) schack. Elo-systemet bygger på en matematisk modell för förväntat resultat och används av många nationella förbund och av FIDE.
• Historiska nationella system: exempelvis Ingo-systemet och Harkness-systemet som användes av olika förbund under 1900-talet.
• Modernare modeller: system som Glicko och Glicko-2 tar även hänsyn till osäkerheten i en spelares rating (rating deviation) för att bättre hantera spelare med få partier.
• Online- och snabbsystem: många onlinetjänster har egna ratingalgoritmer och separata ratings för olika tidkontroller (klassiskt, snabbschack, blixt).

Kort historik

1. Under 1930–1950-talet utvecklades flera metoder för att numeriskt jämföra spelare på nationell nivå.
2. Ingosystemet och andra nationella system fick betydelse i efterkrigstiden.
3. USCF experimenterade först med Harkness-systemet och övergick därefter till en Elo-baserad metod i mitten av 1900-talet.
4. FIDE antog så småningom Elo-klassificeringssystemet som sin standardmetod för internationella ratingar.
5. Olika länder och organisationer har därefter utvecklat egna justeringar och kompletterande system.

Hur beräkningar brukar fungera (översikt)

I ett typiskt Elo-baserat system beräknas ett spelares förväntade poäng mot en motståndare utifrån ratingdifferensen. Ett vanligt uttryck för det förväntade resultatet E_A är

E_A = 1 / (1 + 10^((R_B - R_A) / 400))

Därefter uppdateras spelarens rating med formeln

R_A' = R_A + K × (S_A − E_A)

där S_A är den faktiska poängen i mötet (1 för vinst, 0,5 för remi, 0 för förlust) och K är en faktor som bestämmer hur mycket en spelares rating ändras. Olika organisationer använder olika värden för K beroende på spelarens erfarenhet och ratingnivå.

Användning och praktiska aspekter

• Tävlingar och seedning: ratings används för att placera spelare i turneringar och bestämma seedning.
• Titelkrav: internationella titlar (till exempel IM och GM) kopplas ofta till vissa ratingnivåer och prestationsnormer.
• Separata ratingar: ofta hålls ratingar åtskilda för olika tidkontroller (klassiskt, snabbschack, blixt) och för onlinespel.
• Provisoriska ratingar: nyregistrerade spelare får ofta en provisorisk rating som uppdateras snabbt tills tillräckligt många partier spelats.

Begränsningar och kritik

• Skillnader mellan system: olika system och justeringar gör att ratings kan vara svåra att jämföra direkt mellan länder eller plattformar.
• Inflation och deflation: över tid kan ett systems genomsnittliga rating förändras, vilket leder till begrepp som ratinginflation.
• Varians för nya spelare: spelare med få partier har hög osäkerhet i sin rating och kan få stora hopp upp eller ner.
• Begränsad informationsmängd: en enda siffra säger inte allt om spelstil, form eller styrka i olika typer av ställningar.

Exempel på ratingnivåer (typiska intervall)

• Rekreativa spelare: ofta under 1400
• Klubbspelare: cirka 1400–2000
• Tävlande spelare och lokala mästare: cirka 2000–2200
• Titelspelare: IM (internationell mästare) brukar ha krav kring 2400 i FIDE-rating; GM (stormästare) kräver normalt rating 2500 plus normer.

Ytterligare information

För internationella frågor och officiella regler hänvisas till FIDE. Det finns också många beskrivningar och fördjupningar av Elo-klassningssystemet samt historiska översikter över hur nationella system utvecklats. Vid utarbetandet av tidiga system spelade olika statistiker och tjänstemän en roll, bland dem personer som arbetat som tjänstemän i schackorganisationer.