Schack – allt om regler, pjäser, schackmatt och tävlingar

Schackets historia går nästan 1500 år tillbaka i tiden. Spelet uppstod i norra Indien på 600-talet e.Kr. och spreds till Persien. När araberna erövrade Persien togs schackspelet upp i den muslimska världen och spreds sedan, genom morernas erövring av Spanien, till Sydeuropa. De flesta historiker är överens om att schackspelet först spelades i norra Indien under Gupta-imperiet på 600-talet e.Kr. Denna tidiga typ av schackspel var känd som Chaturanga, ett sanskritord för militär. Gupta-schackpjäserna var liksom deras militär indelade i infanteri, kavalleri, elefanter och vagnar. Med tiden blev dessa pjäser bonde, riddare, löpare och torn. De engelska orden chess och check kommer båda från det persiska ordet shāh som betyder kung.

De tidigaste skriftliga bevisen för schack finns i tre romanser (episka berättelser) som skrevs i det sassanidiska Persien omkring 600 e.Kr. Spelet var känt som chatrang eller shatranj. När Persien togs över av muslimerna (633-644) spreds spelet till alla delar av den muslimska världen. Muslimska handelsmän förde spelet till Ryssland och Västeuropa. År 1000 hade det spridit sig över hela Europa. På 1200-talet beskrivs i ett spanskt manuskript kallat Libro de los Juegos spelen shatranj (schack), backgammon och tärning.

Spelet förändrades kraftigt mellan omkring 1470 och 1495. Reglerna för det äldre spelet ändrades i väst så att vissa pjäser (dam, löpare) fick större utrymme, pjäserna utvecklades snabbare och spelet blev mer spännande. Det nya spelet utgjorde grunden för det moderna internationella schackspelet. Schackhistoriker anser att detta är den viktigaste förändringen sedan spelet uppfanns.

De flesta historiker är överens om att schackspelet först spelades i norra Indien under Gupta-imperiet på 600-talet e.Kr. Denna tidiga typ av schack spelades under namnet Chaturanga, ett sanskritord för militär. Gupta-schackpjäserna var liksom deras militär indelade i infanteri, kavalleri, elefanter och vagnar. Med tiden blev dessa pjäser bonde, riddare, löpare och torn. De engelska orden chess och check kommer båda från det persiska ordet shāh som betyder kung.

De tidigaste skriftliga bevisen för schack finns i tre romanser (episka berättelser) som skrevs i det sassanidiska Persien omkring 600 e.Kr. Spelet var känt som chatrang eller shatranj. När Persien togs över av muslimerna (633-644) spreds spelet till alla delar av den muslimska världen. Muslimska handelsmän förde spelet till Ryssland och Västeuropa. År 1000 hade det spridit sig över hela Europa. På 1200-talet beskrivs i ett spanskt manuskript kallat Libro de los Juegos spelen shatranj (schack), backgammon och tärning.

Spelet förändrades kraftigt mellan omkring 1470 och 1495. Reglerna för det äldre spelet ändrades i väst så att vissa pjäser (dam, löpare) fick större utrymme, pjäserna utvecklades snabbare och spelet blev mer spännande. Det nya spelet utgjorde grunden för det moderna internationella schackspelet. Schackhistoriker anser att detta är den viktigaste förändringen sedan spelet uppfanns.

Schackreglerna styrs av World Chess Federation, som är känd under initialerna FIDE (Fédération Internationale des Échecs). Reglerna finns i avsnittet Laws of Chess i FIDE:s (Fédération Internationale des Échecs) handbok. FIDE ger också regler och riktlinjer för schackturneringar.

Konfigurera

Schack spelas på ett kvadratiskt bräde som är indelat i åtta rader av rutor som kallas för led och åtta kolumner som kallas för filer, med en mörk ruta i varje spelares nedre vänstra hörn. Detta är totalt 64 rutor. Färgerna på rutorna är utlagda i ett schackmönster (checker) i ljusa och mörka rutor. För att göra det lätt att tala och skriva om schack har varje ruta ett namn. Varje rang har ett nummer från 1 till 8 och varje fil en bokstav från a till h. Detta innebär att varje ruta på brädet har en egen etikett, till exempel g1, f5 eller b3. Bytarna finns i vita och svarta uppsättningar. Spelarna kallas vit och svart, och i början av ett spel har varje spelare 16 pjäser. De 16 pjäserna är en kung, en drottning, två torn, två löpare, två springare och åtta bönder. i det här spelet kan man få upp till en fyrdubbel bonde, kung, springare, drottning och även kungen, även om det är mycket sällsynt.

Rörelse

Definitioner: Vertikala linjer är filer, horisontella linjer är rangord, linjer i 45° är diagonaler. Varje pjäs har sitt eget sätt att röra sig på brädet. X:et markerar de rutor där pjäsen kan röra sig.

• Springaren är den enda pjäsen som kan hoppa över en annan pjäs.
• Ingen pjäs får flytta till en ruta som är upptagen av en pjäs av samma färg.
• Alla pjäser slår på samma sätt som de flyttar sig, utom bönder.

Kungens drag

Tornets drag

Biskopens drag

Drottningens drag

Riddarens drag

Böndens drag

• Kungens drag är en ruta i vilken riktning som helst. Kungen (förkortat K) får inte flytta till någon ruta där den hotas av en motståndarpjäs. Kungen kan dock flytta till en ruta som är upptagen av en motståndares pjäs och slå pjäsen och ta den från brädet.
• Drottningen (Q) kan röra sig hur långt som helst i vilken riktning som helst på leden, filerna och diagonalen.
• Tornarna (R) flyttar sig hur långt som helst på leden eller filerna.
• Biskoparna (B) flyttar sig diagonalt på brädet. Eftersom en löpare bara kan röra sig diagonalt kommer den alltid att stå på en ruta av samma färg.
• Springarna (Kt eller N) rör sig i en L-form. Varje drag måste vara antingen två rutor längs en rad och en ruta längs en fil, eller två rutor längs en fil och en ruta längs en rad. Det är den enda pjäsen som kan hoppa över andra pjäser. Liksom de andra pjäserna slår den en motståndarpjäs genom att landa på dess ruta.
• Bönderna kan bara flytta sig uppåt på brädet. Vid sitt första drag kan en bonde flytta antingen en eller två rutor framåt. En bonde tar en ruta diagonalt, inte när den flyttar: se vita cirklar på dess diagram. Dessutom kan bönder i vissa situationer slå motståndarens bönder på ett speciellt sätt som kallas en passant, vilket betyder i förbigående på franska (se nedan).

Fångst av

De flesta pjäserna fångas upp när de rör sig. Om en pjäs landar på en motståndares pjäs tas motståndarens pjäs bort från brädet. Det finns tre specialfall:

1. Kungen kan inte tas (se schack och schackmatt).
2. Ingen pjäs kan tas när man rockerar (se nedan).
3. Bönderna tar en ruta diagonalt.

Schackreglerna styrs av World Chess Federation, som är känd under initialerna FIDE (Fédération Internationale des Échecs). Reglerna finns i avsnittet Laws of Chess i FIDE:s handbok. FIDE ger också regler och riktlinjer för schackturneringar.

Konfigurera

Schack spelas på ett kvadratiskt bräde som är indelat i åtta rader av rutor som kallas för led och åtta kolumner som kallas för filer, med en mörk ruta i varje spelares nedre vänstra hörn. Detta är totalt 64 rutor. Färgerna på rutorna är utlagda i ett schackmönster (checker) i ljusa och mörka rutor. För att göra det lätt att tala och skriva om schack har varje ruta ett namn. Varje rang har ett nummer från 1 till 8 och varje fil en bokstav från a till h. Detta innebär att varje ruta på brädet har en egen beteckning, till exempel g1 eller f5. Björkarna finns i vita och svarta uppsättningar. Spelarna kallas vit och svart, och i början av ett spel har varje spelare 16 pjäser. De 16 pjäserna är en kung, en drottning, två torn, två löpare, två springare och åtta bönder. i det här spelet kan man få upp till en fyrdubbel pon, kung, springare, drottning och även kungen, även om det är mycket sällsynt.

Rörelse

Definitioner: Vertikala linjer är filer, horisontella linjer är rangord, linjer i 45° är diagonaler. Varje pjäs har sitt eget sätt att röra sig på brädet. X:et markerar de rutor där pjäsen kan röra sig.

• Springaren är den enda pjäsen som kan hoppa över en annan pjäs.
• Ingen pjäs får flytta till en ruta som är upptagen av en pjäs av samma färg.
• Alla pjäser slår på samma sätt som de flyttar sig, utom bönder.

Kungens drag

Tornets drag

Biskopens drag

Drottningens drag

Riddarens drag

Böndens drag

• Kungens drag är en ruta i vilken riktning som helst. Kungen (förkortat K) får inte flytta till någon ruta där den hotas av en motståndarpjäs. Kungen kan dock flytta till en ruta som är upptagen av en motståndares pjäs och slå pjäsen och ta den från brädet.
• Drottningen (Q) kan röra sig hur långt som helst i vilken riktning som helst på leden, filerna och diagonalen.
• Tornarna (R) flyttar sig hur långt som helst på leden eller filerna.
• Biskoparna (B) flyttar sig diagonalt på brädet. Eftersom en löpare bara kan röra sig diagonalt kommer den alltid att stå på en ruta av samma färg.
• Springarna (Kt eller N) rör sig i en L-form. Varje drag måste vara antingen två rutor längs en rad och en ruta längs en fil, eller två rutor längs en fil och en ruta längs en rad. Det är den enda pjäsen som kan hoppa över andra pjäser. Liksom de andra pjäserna slår den en motståndarpjäs genom att landa på dess ruta.
• Bönderna kan bara flytta sig uppåt på brädet. Vid sitt första drag kan en bonde flytta antingen en eller två rutor framåt. En bonde tar en ruta diagonalt, inte när den flyttar: se vita cirklar på dess diagram. Dessutom kan bönder i vissa situationer slå motståndarens bönder på ett speciellt sätt som kallas en passant, vilket betyder i förbigående på franska (se nedan).

Fångst av

De flesta pjäserna fångas upp när de rör sig. Om en pjäs landar på en motståndares pjäs tas motståndarens pjäs bort från brädet. Det finns tre specialfall:

1. Kungen kan inte tas (se schack och schackmatt).
2. Ingen pjäs kan tas när man rockerar (se nedan).
3. Bönderna tar en ruta diagonalt.

Om ett drag görs som angriper motståndarens kung, sägs kungen vara "i schack". Spelaren vars kung är satt i schack måste göra ett drag för att ta bort schacket. Alternativen är: flytta kungen, slå den hotande pjäsen eller flytta en annan pjäs mellan den hotande pjäsen och kungen. Om spelaren vars kung är hotad inte kan göra något av dessa saker är det schack matt och spelaren förlorar spelet.

Om ett drag görs som angriper motståndarens kung, sägs kungen vara "i schack". Spelaren vars kung är satt i schack måste göra ett drag för att ta bort schacket. Alternativen är: flytta kungen, slå den hotande pjäsen eller flytta en annan pjäs mellan den hotande pjäsen och kungen. Om spelaren vars kung är hotad inte kan göra något av dessa saker är det schack matt och spelaren förlorar spelet.

Castling

En gång i varje parti kan varje kung göra ett särskilt drag, som kallas för att slå en borg. När kungen slår en borg flyttar den sig två rutor åt vänster eller höger. När detta sker flyttas tornet till att stå på motsatt sida av kungen. Rochering är endast tillåten om alla dessa regler följs: ^p120

• Ingen av de båda pjäserna som gör kastningen får ha flyttats under spelet.
• Det får inte finnas några pjäser mellan kungen och tornet.
• Kungen får inte vara i schack för tillfället och får inte heller passera genom en ruta som angrips av motståndaren. Liksom för alla andra drag är det inte tillåtet att slå en rocka om det skulle sätta kungen i schack.

I förbigående

I förbigående

En passant är en speciell fångst. Det är endast möjligt när en bonde flyttar fram två rutor förbi en motståndarbonde på en intilliggande fil. Den motstående bonden måste befinna sig på femte raden från sin egen sida. Då kan motståndarens bonde slå dubbelflyttaren som om den bara hade rört sig en ruta framåt. Detta alternativ är öppet endast vid nästa drag.

Om till exempel den svarta bonden just har flyttat upp två rutor från g7 till g5, kan den vita bonden på f5 ta den genom att gå en passant på g6. En passant-regeln utvecklades när bönderna fick göra sitt dubbla drag. Regeln gjorde det svårare för spelarna att undvika bondebyten och blockera ställningen. Den höll spelet mer öppet.

Främjande åtgärder

När en bonde flyttar till sin åttonde rang måste den bytas ut mot en pjäs: en dam, torn, löpare eller springare av samma färg (spelarens val). Normalt sett är bonden dam, men i vissa fördelaktiga fall väljs en annan pjäs, så kallad "underpromotion".

Castling

En gång i varje parti kan varje kung göra ett särskilt drag, som kallas för att slå en borg. När kungen slår en borg flyttar den sig två rutor åt vänster eller höger. När detta sker flyttas tornet till att stå på motsatt sida av kungen. Rochering är endast tillåten om alla dessa regler följs: ^p120

• Ingen av de båda pjäserna som gör kastningen får ha flyttats under spelet.
• Det får inte finnas några pjäser mellan kungen och tornet.
• Kungen får inte vara i schack för tillfället och får inte heller passera genom en ruta som angrips av motståndaren. Liksom för alla andra drag är det inte tillåtet att slå en rocka om det skulle sätta kungen i schack.

I förbigående

I förbigående

En passant är en speciell fångst. Det är endast möjligt när en bonde flyttar fram två rutor förbi en motståndarbonde på en intilliggande fil. Den motstående bonden måste befinna sig på femte raden från sin egen sida. Då kan motståndarens bonde slå dubbelflyttaren som om den bara hade rört sig en ruta framåt. Detta alternativ är öppet endast vid nästa drag.

Om till exempel den svarta bonden just har flyttat upp två rutor från g7 till g5, kan den vita bonden på f5 ta den genom att gå en passant på g6. En passant-regeln utvecklades när bönderna fick göra sitt dubbla drag. Regeln gjorde det svårare för spelarna att undvika bondebyten och blockera ställningen. Den höll spelet mer öppet.

Främjande åtgärder

När en bonde flyttar till sin åttonde rang måste den bytas ut mot en pjäs: en dam, torn, löpare eller springare av samma färg (spelarens val). Normalt sett är bonden dam, men i vissa fördelaktiga fall väljs en annan pjäs, så kallad "underpromotion".

Schackmatt är sällsynt i tävlingsschack. De vanligaste sluten är beslut som fattas av en eller båda spelarna.

Vinst

• Schackmatt. När en kung är i schack och inte kan ta sig ur det.
• Uppsägning. En spelare kan avgå när som helst, vanligtvis för att hans/hennes position är hopplös. En förlorande spelare kan avgå genom att placera sin kung på sin sida på schackbrädet.
• Tiden är ute. Om spelarens klocktid är över (överskrider tidskontrollen). Strängt taget är detta inte en del av spelreglerna, men en del av reglerna för turnerings- och matchschack där schackklockor används. ^{Kapitel 8}

Ritningar

• Draw höll med. Ett spel kan sluta oavgjort när som helst om en spelare erbjuder oavgjort och den andra accepterar det.
• Otillräckligt material eller dödläge . En position där ingen serie lagliga drag kan leda till matt (exempel: K+B mot K). Spelet är oavgjort. ^p92
• Pattsituation. Om en spelare inte kan göra ett drag och spelarens kung inte är i schack, är det också oavgjort. Denna typ av oavgjort kallas för ett dödläge och är sällsynt.
• Regeln om 50 drag. Ett parti slutar också oavgjort om ingen pjäs har slagits och ingen bonde har flyttats efter femtio drag. Detta kallas femtiotalsregeln och inträffar sent i spelet.
• Trefaldig upprepning. Om exakt samma position upprepas tre gånger under ett spel med samma spelare som flyttar varje gång, kan den spelare som står näst på tur kräva oavgjort. Spelet är nu oavgjort. Detta kallas för oavgjort genom trefaldig upprepning.

Schackmatt är sällsynt i tävlingsschack. De vanligaste sluten är beslut som fattas av en eller båda spelarna.

Vinst

• Schackmatt. När en kung är i schack och inte kan ta sig ur det.
• Uppsägning. En spelare kan avgå när som helst, vanligtvis för att hans/hennes position är hopplös. En förlorande spelare kan avgå genom att placera sin kung på sin sida på schackbrädet.
• Tiden är ute. Om spelarens klocktid är över (överskrider tidskontrollen). Strängt taget är detta inte en del av spelreglerna, men en del av reglerna för turnerings- och matchschack där schackklockor används. ^{Kapitel 8}

Ritningar

• Draw höll med. Ett spel kan sluta oavgjort när som helst om en spelare erbjuder oavgjort och den andra accepterar det.
• Otillräckligt material eller dödläge . En position där ingen serie lagliga drag kan leda till matt (exempel: K+B mot K). Spelet är oavgjort. ^p92
• Pattsituation. Om en spelare inte kan göra ett drag och spelarens kung inte är i schack, är det också oavgjort. Denna typ av oavgjort kallas för ett dödläge och är sällsynt.
• Regeln om 50 drag. Ett parti slutar också oavgjort om ingen pjäs har slagits och ingen bonde har flyttats efter femtio drag. Detta kallas femtiotalsregeln och inträffar sent i spelet.
• Trefaldig upprepning. Om exakt samma position upprepas tre gånger under ett spel med samma spelare som flyttar varje gång, kan den spelare som står näst på tur kräva oavgjort. Spelet är nu oavgjort. Detta kallas för oavgjort genom trefaldig upprepning.

FIDE:s regler för tävlingsschack innehåller alla ovanstående regler och flera andra. ^{s92 ff.}

Rör och rör lagen

Om spelarna vill justera en pjäs på brädet måste de först säga "J'adoube" (jag justerar) eller motsvarande. Om en pjäs berörs måste den i övrigt flyttas om möjligt. Detta är lagen om att röra och flytta.^p425 Om inget lagligt drag är möjligt med den rörda pjäsen måste spelaren göra ett lagligt drag med en annan pjäs. ^{Avsnitt 4p90 ff} När en spelares hand lämnar en pjäs efter att ha flyttat den är draget avslutat och får inte ändras (om draget var lagligt).

Det finns några kända fall där spelare har brutit mot denna regel utan att straffas. Det mest kända exemplet var den dåvarande världsmästaren Garry Kasparovs match mot Judit Polgar i en högklassig turnering.

Schackklockor

Schackspel måste spelas med speciella schackklockor som ger spelaren tid endast när det är hans/hennes tur att dra. Det väsentliga är att spelaren måste göra ett visst antal drag på en viss total tid. Efter att ha dragit trycker spelaren på en knapp på klockan. Detta stoppar spelarens klocka och startar motståndarens klocka. Vanligtvis är klockorna mekaniska, men vissa är elektroniska. ^{Artikel 6p92 ff} Elektroniska klockor kan ställas in på olika program och de kan räkna gjorda drag. ^{kapitel 8}

Notering för registrering av rörelser

Drag i ett schackspel skrivs ner med hjälp av en speciell schacknotation. Detta är obligatoriskt för alla tävlingsspel. ^{Artikel 8 och tillägg E} Vanligtvis används algebraisk schacknotation. I algebraisk notation har varje ruta ett och endast ett namn (oavsett om du tittar från vits sida av brädet eller från svarts). Här skrivs drag i formatet: initial för pjäsen som flyttades - fil där den flyttades - rang där den flyttades. Till exempel betyder Qg5 "dam flyttar till g-fältet och femte rangen" (det vill säga till fältet g5). Om det finns två pjäser av samma typ som kan flytta till samma ruta, läggs ytterligare en bokstav eller siffra till för att visa från vilken fil eller rang pjäsen flyttade, t.ex. Ngf3 betyder "springare från g-fältet flyttar till ruta f3". Bokstaven P som visar en bonde används inte, så e4 betyder "bonde flyttar till fältet e4".

Om pjäsen slår en pjäs skrivs "x" före den ruta där pjäsen landar. Exempel: Bxf3 betyder "löparen slår på f3". När en bonde gör ett slag, används den fil från vilken bonden lämnade i stället för en pjäsinitial. Exempel: exd5 betyder "bonden slår på d5".

Om en bonde flyttar till sin åttonde rang och får en befordran, skrivs den valda pjäsen efter draget, till exempel e1Q eller e1=Q. Röstning skrivs med de särskilda noterna 0-0 för rösning på kungsflygeln och 0-0-0-0 för rösning på damflygeln. Ett drag som sätter motståndarens kung i schack har normalt notisen "+". Schack matt kan skrivas med # eller ++. I slutet av spelet betyder 1-0 att vit har vunnit, 0-1 att svart har vunnit och ½-½ är oavgjort.

I tryck används figurer (som i diagrammen, men mindre) för figurerna i stället för initialer. Detta har fördelen att det är språkfritt, medan pjäsernas initialer är olika på alla språk. Typsnitt som innehåller figurer kan köpas av schackförfattare. Dessutom kan grundläggande noter läggas till med hjälp av ett system av välkända skiljetecken och andra symboler. Till exempel: ! betyder ett bra drag, !! betyder ett mycket bra drag, ? betyder ett dåligt drag, ?? betyder ett mycket dåligt drag (ibland kallat en blunder), !? betyder ett kreativt drag som kan vara bra och ?! betyder ett tveksamt drag. Syftet med dessa metoder är att göra publikationer läsbara i fler länder. Till exempel kan en typ av en enkel "fälla" som kallas Scholar's mate, som i diagrammet till höger, registreras:

1. e4 e52
. Qh5?! Nc63
. Bc4 Nf6?? (3...Qe7 skulle förhindra matt, med 4...Nf6 nästa drag)
4. Qxf7# 1-0

Med figurer i stället för initialer skulle detta förstås av spelare överallt.

Spela arena

Spelare får inte röka på spelområdet, utan endast på de områden som anvisats av arrangören. Mobiltelefoner får inte användas eller ens vara påslagna. Spelarna får inte använda sig av några källor till råd och får inte analysera på någon enhet. Dessa och andra frågor omfattas av FIDE:s lagar om spelarnas uppförande. ^{Artikel 12}

FIDE:s regler för tävlingsschack innehåller alla ovanstående regler och flera andra. ^{s92 ff.}

Rör och rör lagen

Om spelarna vill justera en pjäs på brädet måste de först säga "J'adoube" (jag justerar) eller motsvarande. Om en pjäs berörs måste den i övrigt flyttas om möjligt. Detta är lagen om "beröring och flyttning".^p425inget lagligt drag är möjligt med den rörda pjäsen måste spelaren göra ett lagligt drag med en annan pjäs. ^{Avsnitt 4p90 ff} När en spelares hand lämnar en pjäs efter att ha flyttat den är draget avslutat och får inte ändras (om draget var lagligt).

Det finns några kända fall där spelare har brutit mot denna regel utan att straffas. Det mest kända exemplet var den dåvarande världsmästaren Garry Kasparovs match mot Judit Polgar i en högklassig turnering.

Schackklockor

Schackspel måste spelas med speciella schackklockor som ger spelaren tid endast när det är hans/hennes tur att dra. Det väsentliga är att spelaren måste göra ett visst antal drag på en viss total tid. Efter att ha dragit trycker spelaren på en knapp på klockan. Detta stoppar spelarens klocka och startar motståndarens klocka. Vanligtvis är klockorna mekaniska, men vissa är elektroniska. ^{Artikel 6p92 ff} Elektroniska klockor kan ställas in på olika program och de kan räkna gjorda drag. ^{kapitel 8}

Notering för registrering av rörelser

Drag i ett schackspel skrivs ner med hjälp av en speciell schacknotation. Detta är obligatoriskt för alla tävlingsspel. ^{Artikel 8 och tillägg E} Vanligtvis används algebraisk schacknotation. I algebraisk notation har varje ruta ett och endast ett namn (oavsett om du tittar från vits sida av brädet eller från svarts). Här skrivs drag i formatet: initial för pjäsen som flyttades - fil där den flyttades - rang där den flyttades. Till exempel betyder Qg5 "dam flyttar till g-fältet och femte rangen" (det vill säga till fältet g5). Om det finns två pjäser av samma typ som kan flytta till samma ruta, läggs ytterligare en bokstav eller siffra till för att visa från vilken fil eller rang pjäsen flyttade, t.ex. Ngf3 betyder "springare från g-fältet flyttar till ruta f3". Bokstaven P som visar en bonde används inte, så e4 betyder "bonde flyttar till fältet e4".

Om pjäsen slår en pjäs skrivs "x" före den ruta där pjäsen landar. Exempel: Bxf3 betyder "löparen slår på f3". När en bonde gör ett slag, används den fil från vilken bonden lämnade i stället för en pjäsinitial. Exempel: exd5 betyder "bonden slår på d5".

Om en bonde flyttar till sin åttonde rang och får en befordran, skrivs den valda pjäsen efter draget, till exempel e1Q eller e1=Q. Röstning skrivs med de särskilda noterna 0-0 för rösning på kungsflygeln och 0-0-0-0 för rösning på damflygeln. Ett drag som sätter motståndarens kung i schack har normalt notisen "+". Schack matt kan skrivas med # eller ++. I slutet av spelet betyder 1-0 att vit har vunnit, 0-1 att svart har vunnit och ½-½ är oavgjort.

I tryck används figurer (som i diagrammen, men mindre) för figurerna i stället för initialer. Detta har fördelen att det är språkfritt, medan pjäsernas initialer är olika på alla språk. Typsnitt som innehåller figurer kan köpas av schackförfattare. Dessutom kan grundläggande noter läggas till med hjälp av ett system av välkända skiljetecken och andra symboler. Till exempel: ! betyder ett bra drag, !! betyder ett mycket bra drag, ? betyder ett dåligt drag, ?? betyder ett mycket dåligt drag (ibland kallat en blunder), !? betyder ett kreativt drag som kan vara bra och ?! betyder ett tveksamt drag. Syftet med dessa metoder är att göra publikationer läsbara i fler länder. Till exempel kan en typ av en enkel "fälla" som kallas Scholar's mate, som i diagrammet till höger, registreras:

1. e4 e52
. Qh5?! Nc63
. Bc4 Nf6?? (3...Qe7 skulle förhindra matt, med 4...Nf6 nästa drag)
4. Qxf7# 1-0

Med figurer i stället för initialer skulle detta förstås av spelare överallt.

Spela arena

Spelare får inte röka på spelområdet, utan endast på de områden som anvisats av arrangören. Mobiltelefoner får inte användas eller ens vara påslagna. Spelarna får inte använda sig av några källor till råd och får inte analysera på någon enhet. Dessa och andra frågor omfattas av FIDE:s lagar om spelarnas uppförande. ^{Artikel 12}

Schack är ett lätt spel att lära sig dragen, men ett svårt spel att behärska. Strategi är en viktig del av spelet. Först och främst kommer öppningarna, som man numera vet en hel del om. Det mest kända draget, kungens bondeöppning, innebär att vit spelare flyttar sin kungabonde på e2 två fält framåt till e4. Svart kan svara på det draget på olika sätt.

Öppning

De första dragen i ett schackspel kallas för öppning. En schacköppning är ett namn som ges till en serie öppningsdrag. Erkända mönster av öppningsdrag är öppningar och har fått namn som Ruy Lopez eller Sicilianskt försvar. De finns förtecknade i referensverk som Encyclopaedia of Chess Openings. Det finns dussintals olika öppningar. De sträcker sig från gambits, där en bonde, till exempel, erbjuds för snabb utveckling (t.ex. kungens gambit), till långsammare öppningar som leder till en manövrerande typ av spel (t.ex. Réti-öppningen). I vissa öppningslinjer har den sekvens som anses bäst för båda sidor utarbetats till 20-30 drag, men de flesta spelare undviker sådana linjer. Experter studerar öppningar under hela sin schackkarriär, eftersom öppningsteorin ständigt utvecklas.

De grundläggande målen för öppningsfasen är följande:

• Utveckling: att placera (utveckla) pjäserna (oftast löpar och springare) på lämpliga rutor där de kan påverka spelet mest effektivt.
• Kontroll av mitten: mitten är den viktigaste delen av brädan. Den spelare som kontrollerar mitten kan flytta sina pjäser fritt. Hans/hennes motståndare kommer däremot att finna sina pjäser trånga och svåra att flytta runt.
• Kungens säkerhet: att skydda kungen från faror. Detta kan ofta göras genom att slå en rotering (se avsnittet ovan).
• Bondestruktur: bönder kan användas för att kontrollera centrum. Spelarna försöker undvika att göra svaga bönder, t.ex. isolerade, dubbla eller bakåtvända bönder och bondeöar - och att tvinga fram sådana svagheter i motståndarens ställning.

Spelare tror, och schackdatabaser bevisar det, att vit genom det första draget börjar partiet med en bättre chans. Svart försöker normalt sett att utjämna eller att få något motspel.

Medelspel

Mittspelet är den del av spelet där de flesta pjäserna har utvecklats. Det är där de flesta partier vinns och förloras. Många partier slutar med resignation även innan ett slutspel äger rum.

En ställning i mitten av spelet har en struktur. Denna struktur bestäms av öppningen. Det enklaste sättet att lära sig mittspelet är att välja en öppning och lära sig den väl (se exempel på engelsk öppning och franskt försvar).

Det här är några saker att titta på när du tittar på en ställning i mitten av spelet:

• Material: förändringar i materialbalansen är kritiska. Att förlora en pjäs i onödan är tillräckligt för att förlora ett parti. Om spelarna är jämnt fördelade är en grov materiell balans mellan pjäserna normal. Den materiella balansen är ofta ganska statisk: den förändras inte under många drag.
• Utveckling: öppningen kan ha lämnat en spelare med ledningen i utvecklingen. Den spelaren har initiativet och kan attackera innan motståndaren hinner få ut sina pjäser. Det är en tillfällig tillgång: om ett försprång i utvecklingen inte används effektivt kommer det att försvinna.
• Centrum: I centrum har pjäserna störst effekt, och vissa (som t.ex. riddaren) angriper fler rutor i centrum än på sidorna. Den spelare som kontrollerar centrum har nästan alltid en fördel.
• Rörlighet: En position är rörlig om pjäserna kan ta sig dit de behöver. Nästan alla mittspelsställningar har vissa begränsningar i rörligheten. Leta efter öppna filer för tornen och öppna diagonaler för löparna. Utposter är vad springare behöver, platser där de inte lätt kan förflyttas.
• Kungens säkerhet: Var är kungen? Helst ska kungen vara borgen och hållas bakom en skärm av bönder. Många andra saker kan hända i praktiken. Om en kung är svag kan den utsättas för ett direkt angrepp.
• Bönder: De utgör skelettet för en ställning. De rör sig långsamt och kan bli blockerade i många drag. Allt sker runt bönderna. Olika öppningar ger upphov till olika bondestrukturer. På så sätt påverkar öppningarna hela spelet (Philidor: "Bönderna är schackets själ").

King's Indian, huvudlinje

Här är ett exempel från gränsen mellan öppning och mellanspel. I diagrammet till vänster agerar vit huvudsakligen på Q-sidan och svart på K-sidan.

Om vit ska spela kan han kanske vilja klara av att svart spelar 10...Nf4. Han kan göra detta genom att spela 10.g3, eller genom att spela 10.Re1 så att om 10...Nf4 11.Bf1 kommer att bevara löparen (i denna ställning en viktig defensiv pjäs). Eller så kanske vit går vidare med 10.c5, nyckeldraget på q-sidan.

ChessBase visar att antalet turneringspartier med dessa val var:

10.Re1 2198

10.g3 419

10.c5 416

Databasen visar också att de övergripande resultaten var betydligt bättre för 10.Re1. Vad spelaren gör är att notera egenskaperna på brädet och formulera en plan som tar hänsyn till dessa egenskaper. Därefter utarbetar spelaren en sekvens av drag. I praktiken stör motståndaren naturligtvis planen i varje steg!

Slutspel

Slutspelet är den del av spelet där det finns få pjäser kvar på brädet. Det finns tre huvudsakliga strategiska skillnader mellan tidigare delar av spelet och slutspelet:

• Bönder: Under slutspelet blir bönderna mer speciella. I slutspelet är en sak som spelarna försöker göra att befordra en bonde genom att flytta fram den till åttonde ledet.
• Kungar: kan bli starka pjäser i slutspelet. Kungen kan föras till brädans mitt. Där kan den stödja sina egna bönder, attackera motståndarens bönder och motarbeta motståndarens kung.
• Oavgjort: I slutspelet kan ett parti bli oavgjort eftersom det finns för få pjäser på brädet för att en spelare ska kunna vinna. Detta är en av de viktigaste orsakerna till att partier blir oavgjorda.

Alla slutspelspositioner kan delas in i två läger. Å ena sidan finns ställningar som kan vinnas med våld. Å andra sidan finns ställningar som är dragna, eller som borde vara dragna. De som med säkerhet är dragna kan vara lagligt dragna (matt kan inte ske) eller dragna av schackupplevelse (inget vettigt försvar kan förlora). Alla slutspel i mästerschack kretsar kring gränsen mellan vinst och oavgjort. I allmänhet kommer spelarna att komma överens om ett oavgjort parti när de har nått en "läroboks" oavgjord ställning, annars spelar de vidare.

Slutspel kan studeras utifrån vilka typer av pjäser som finns kvar på bordet. Till exempel har kung och bonde-slutspel endast kungar och bönder på den ena eller båda sidorna och den starkare sidans uppgift är att befordra en av bönderna. Andra slutspel studeras enligt vilka pjäser som finns på bordet förutom kungar, t.ex. torn och bonde mot tornslutspel.

Grundläggande schackmattor

Grundläggande schackmattor är ställningar där den ena sidan endast har en kung och den andra sidan har en eller två pjäser, tillräckligt för att sätta motståndarens kung i schack. De lär man sig vanligtvis på nybörjarstadiet. Exempel är matt med K+Q v K; K+R v K; K+2B v K; K+B&N v K (denna är ganska svår).

Schack är ett lätt spel att lära sig dragen, men ett svårt spel att behärska. Strategi är en viktig del av spelet. Först och främst kommer öppningarna, som man numera vet en hel del om. Det mest kända draget, kungens bondeöppning, innebär att vit spelare flyttar sin kungabonde på e2 två fält framåt till e4. Svart kan svara på det draget på olika sätt.

Öppning

De första dragen i ett schackspel kallas för öppning. En schacköppning är ett namn som ges till en serie öppningsdrag. Erkända mönster av öppningsdrag är öppningar och har fått namn som Ruy Lopez eller Sicilianskt försvar. De finns förtecknade i referensverk som Encyclopaedia of Chess Openings. Det finns dussintals olika öppningar. De sträcker sig från gambits, där en bonde, till exempel, erbjuds för snabb utveckling (t.ex. kungens gambit), till långsammare öppningar som leder till en manövrerande typ av spel (t.ex. Réti-öppningen). I vissa öppningslinjer har den sekvens som anses bäst för båda sidor utarbetats till 20-30 drag, men de flesta spelare undviker sådana linjer. Experter studerar öppningar under hela sin schackkarriär, eftersom öppningsteorin ständigt utvecklas.

De grundläggande målen för öppningsfasen är följande:

• Utveckling: att placera (utveckla) pjäserna (oftast löpar och springare) på lämpliga rutor där de kan påverka spelet mest effektivt.
• Kontroll av mitten: mitten är den viktigaste delen av brädan. Den spelare som kontrollerar mitten kan flytta sina pjäser fritt. Hans/hennes motståndare kommer däremot att finna sina pjäser trånga och svåra att flytta runt.
• Kungens säkerhet: att skydda kungen från faror. Detta kan ofta göras genom att slå en rotering (se avsnittet ovan).
• Bondestruktur: bönder kan användas för att kontrollera centrum. Spelarna försöker undvika att göra svaga bönder, t.ex. isolerade, dubbla eller bakåtvända bönder och bondeöar - och att tvinga fram sådana svagheter i motståndarens ställning.

Spelare tror, och schackdatabaser bevisar det, att vit genom det första draget börjar partiet med en bättre chans. Svart försöker normalt sett att utjämna eller att få något motspel.

Medelspel

Mittspelet är den del av spelet där de flesta pjäserna har utvecklats. Det är där de flesta partier vinns och förloras. Många partier slutar med resignation även innan ett slutspel äger rum.

En ställning i mitten av spelet har en struktur. Denna struktur bestäms av öppningen. Det enklaste sättet att lära sig mittspelet är att välja en öppning och lära sig den väl (se exempel på engelsk öppning och franskt försvar).

Det här är några saker att titta på när du tittar på en ställning i mitten av spelet:

• Material: förändringar i materialbalansen är kritiska. Att förlora en pjäs i onödan är tillräckligt för att förlora ett parti. Om spelarna är jämnt fördelade är en grov materiell balans mellan pjäserna normal. Den materiella balansen är ofta ganska statisk: den förändras inte under många drag.
• Utveckling: öppningen kan ha lämnat en spelare med ledningen i utvecklingen. Den spelaren har initiativet och kan attackera innan motståndaren hinner få ut sina pjäser. Det är en tillfällig tillgång: om ett försprång i utvecklingen inte används effektivt kommer det att försvinna.
• Centrum: I centrum har pjäserna störst effekt, och vissa (som t.ex. springaren) angriper fler rutor i centrum än på sidorna. Den spelare som kontrollerar centrum har nästan alltid en fördel.
• Rörlighet: En position är rörlig om pjäserna kan ta sig dit de behöver. Nästan alla mittspelsställningar har vissa begränsningar i rörligheten. Leta efter öppna filer för tornen och öppna diagonaler för löparna. Utposter är vad springare behöver, platser där de inte lätt kan förflyttas.
• Kungens säkerhet: Var är kungen? Helst ska kungen vara borgen och hållas bakom en skärm av bönder. Många andra saker kan hända i praktiken. Om en kung är svag kan den utsättas för ett direkt angrepp.
• Bönder: De utgör skelettet för en ställning. De rör sig långsamt och kan bli blockerade i många drag. Allt sker runt bönderna. Olika öppningar ger upphov till olika bondestrukturer. På så sätt påverkar öppningarna hela spelet (Philidor: "Bönderna är schackets själ").

King's Indian, huvudlinjen

Här är ett exempel från gränsen mellan öppning och mellanspel. I diagrammet till vänster agerar vit huvudsakligen på Q-sidan och svart på K-sidan.

Om vit ska spela kan han kanske vilja klara av att svart spelar 10...Nf4. Han kan göra detta genom att spela 10.g3, eller genom att spela 10.Re1 så att om 10...Nf4 11.Bf1 kommer att bevara löparen (i denna ställning en viktig defensiv pjäs). Eller så kanske vit går vidare med 10.c5, nyckeldraget på q-sidan.

ChessBase visar att antalet turneringspartier med dessa val var:

10.Re1 2198

10.g3 419

10.c5 416

Databasen visar också att de övergripande resultaten var betydligt bättre för 10.Re1. Vad spelaren gör är att notera egenskaperna på brädet och formulera en plan som tar hänsyn till dessa egenskaper. Därefter utarbetar spelaren en sekvens av drag. I praktiken stör motståndaren naturligtvis planen i varje steg!

Slutspel

Slutspelet är den del av spelet där det finns få pjäser kvar på brädet. Det finns tre huvudsakliga strategiska skillnader mellan tidigare delar av spelet och slutspelet:

• Bönder: Under slutspelet blir bönderna mer speciella. I slutspelet är en sak som spelarna försöker göra att befordra en bonde genom att flytta fram den till åttonde ledet.
• Kungar: kan bli starka pjäser i slutspelet. Kungen kan föras till brädans mitt. Där kan den stödja sina egna bönder, attackera motståndarens bönder och motarbeta motståndarens kung.
• Oavgjort: I slutspelet kan ett parti bli oavgjort eftersom det finns för få pjäser på brädet för att en spelare ska kunna vinna. Detta är en av de viktigaste orsakerna till att partier blir oavgjorda.

Alla slutspelspositioner kan delas in i två läger. Å ena sidan finns ställningar som kan vinnas med våld. Å andra sidan finns ställningar som är dragna, eller som borde vara dragna. De som med säkerhet är dragna kan vara lagligt dragna (matt kan inte ske) eller dragna av schackupplevelse (inget vettigt försvar kan förlora). Alla slutspel i mästerschack kretsar kring gränsen mellan vinst och oavgjort. I allmänhet kommer spelarna att komma överens om ett oavgjort parti när de har nått en "läroboks" oavgjord ställning, annars spelar de vidare.

Slutspel kan studeras utifrån vilka typer av pjäser som finns kvar på bordet. Till exempel har kung och bonde-slutspel endast kungar och bönder på den ena eller båda sidorna och den starkare sidans uppgift är att befordra en av bönderna. Andra slutspel studeras enligt vilka pjäser som finns på bordet förutom kungar, t.ex. torn och bonde mot tornslutspel.

Grundläggande schackmattor

Grundläggande schackmattor är ställningar där den ena sidan endast har en kung och den andra sidan har en eller två pjäser, tillräckligt för att sätta motståndarens kung i schack. De lär man sig vanligtvis på nybörjarstadiet. Exempel är matt med K+Q v K; K+R v K; K+2B v K; K+B&N v K (denna är ganska svår).

Det finns två typer av schackprogram. Det ena spelar mot dig, det andra hjälper dig att bli en bättre spelare genom att lära dig mer. De två typerna kan fås att fungera tillsammans, även om de har olika funktioner.

Schackmaskiner

Schackmaskiner är datorsystem som kan spela schack mot mänskliga motståndare. Ett stort antal har utvecklats; de kan spela på mästarnivå, även om deras processer skiljer sig ganska mycket från en människas. ^p87

Fritz

Fritz är ett tyskt schackprogram av Frans Morsch och Mathias Feist, utgivet av ChessBase. Det är för närvarande marknadsledande. Det finns också en annan typ av Fritz som kallas Deep Fritz och som är gjord för multiprocessorer. De senaste typerna av konsumentprodukterna är Deep Fritz 12 och Fritz 12. De kom med recensioner av Josh Waitzkin, som sa att "Fritz är som en kvinna som man inte kan få med. Den driver (får) dig att tänka på sätt som du aldrig tidigare har tänkt".

Skärbräcka

Shredder, som också är en produkt från ChessBase, påstås vara den starkaste motorn för närvarande.

Rybka

Rybka, en produkt av Vasik Rajlich, är Shredders främsta rival.

Databaser för schack

Schackdatabaser spelar inte i själva verket. De ger tillgång till mästarschackets nedtecknade historia. Det finns två komponenter. För det första programvaran, som gör det möjligt att söka och organisera databasmaterialet. Sedan finns själva databasen, vanligtvis en till fyra miljoner partier.

I praktiken används databaser för två syften. För det första för att en spelare ska kunna träna sin förmåga i specifika öppningar. För det andra för att söka upp specifika motståndare för att se vad de spelar och förbereda sig mot dem i förväg.

Förekomsten av schackdatabaser är en av anledningarna till att unga spelare kan bli mästare i tidig ålder.

ChessBase

ChessBase är den största databasen och används ofta av mästare. Även om den kan användas online, laddar de flesta användare ner programvaran och data till sin dator. Om den datorn råkar vara en bärbar dator kan de ta med den bärbara datorn till turneringar för att förbereda sig inför partier. Spelarna får inte använda datorer eller andra hjälpmedel under matcherna, men mycket förberedelser pågår bakom kulisserna. ChessBase måste köpas, och det är inte billigt.

Nytt i schack

Detta är en nederländsk tidskrift för avancerade spelare, som bland annat har en online-databas som heter NicBase. NicBase är gratis och har över en miljon spel.

Chessgames

Chessgames.com driver en databas med partier på nätet. Den är delvis gratis, men kräver registrering. Full tillgång till alla dess faciliteter är möjlig genom en ganska blygsam prenumeration. Databasen innehåller över en halv miljon partier.

Spelplatser på nätet

Det finns webbplatser som en spelare kan ansluta sig till (mot en avgift) och spela online. I detta fall spelar abonnenten mot andra abonnenter, inte mot en dator. Alla typer av spelare finns bland medlemmarna, och olika evenemang erbjuds till olika spelpriser. De två ledande aktörerna på denna marknad är:

Internet Chess Club

Playchess

Det finns två typer av schackprogram. Det ena spelar mot dig, det andra hjälper dig att bli en bättre spelare genom att lära dig mer. De två typerna kan fås att fungera tillsammans, även om de har olika funktioner.

Schackmaskiner

Schackmaskiner är datorsystem som kan spela schack mot mänskliga motståndare. Ett stort antal har utvecklats; de kan spela på mästarnivå, även om deras processer skiljer sig ganska mycket från en människas. ^p87

Fritz

Fritz är ett tyskt schackprogram av Frans Morsch och Mathias Feist, utgivet av ChessBase. Det är för närvarande marknadsledande. Det finns också en annan typ av Fritz som kallas Deep Fritz och som är gjord för multiprocessorer. De senaste typerna av konsumentprodukterna är Deep Fritz 12 och Fritz 12. De kom med recensioner av Josh Waitzkin, som sa att "Fritz är som en kvinna som man inte kan få med. Den driver (får) dig att tänka på sätt som du aldrig tidigare har tänkt".

Skärbräcka

Shredder, som också är en produkt från ChessBase, påstås vara den starkaste motorn för närvarande.

Rybka

Rybka, en produkt av Vasik Rajlich, är Shredders främsta rival.

Databaser för schack

Schackdatabaser spelar inte i själva verket. De ger tillgång till mästarschackets nedtecknade historia. Det finns två komponenter. För det första programvaran, som gör det möjligt att söka och organisera databasmaterialet. Sedan finns själva databasen, vanligtvis en till fyra miljoner partier.

I praktiken används databaser för två syften. För det första för att en spelare ska kunna träna sin förmåga i specifika öppningar. För det andra för att söka upp specifika motståndare för att se vad de spelar och förbereda sig mot dem i förväg.

Förekomsten av schackdatabaser är en av anledningarna till att unga spelare kan bli mästare i tidig ålder.

ChessBase

ChessBase är den största databasen och används ofta av mästare. Även om den kan användas online, laddar de flesta användare ner programvaran och data till sin dator. Om den datorn råkar vara en bärbar dator kan de ta med den bärbara datorn till turneringar för att förbereda sig inför partier. Spelarna får inte använda datorer eller andra hjälpmedel under matcherna, men mycket förberedelser pågår bakom kulisserna. ChessBase måste köpas, och det är inte billigt.

Nytt i schack

Detta är en nederländsk tidskrift för avancerade spelare, som bland annat har en online-databas som heter NicBase. NicBase är gratis och har över en miljon spel.

Chessgames

Chessgames.com driver en databas med partier på nätet. Den är delvis gratis, men kräver registrering. Full tillgång till alla dess faciliteter är möjlig genom en ganska blygsam prenumeration. Databasen innehåller över en halv miljon partier.

Spelplatser på nätet

Det finns webbplatser som en spelare kan gå med på (mot en avgift) och spela online. I detta fall spelar abonnenten mot andra abonnenter, inte mot en dator. Alla typer av spelare finns bland medlemmarna, och olika evenemang erbjuds till olika spelpriser. De två ledande aktörerna på denna marknad är:

Internet Chess Club

Playchess

• Lista över världsmästare i schack
• Förteckning över schacktermer
• Schackolympiaden
• Schackets historia
• Medelspel
• Shogi

• Lista över världsmästare i schack
• Förteckning över schacktermer
• Schackolympiaden
• Schackets historia
• Medelspel
• Shogi