Alkemi är en mycket gammal studie och filosofi om hur man kan omvandla grundämnen (t.ex. metaller) till andra ämnen. Man studerade också hur ämnen (och hur de förändras till andra ämnen) var relaterade till magi och astrologi. Människor som studerade alkemi kallades alkemister. Några saker som alkemister försökte göra var att förvandla bly eller kvicksilver till guld, tillverka de vises sten och tillverka "livets elixir", som de trodde kunde bota (göra bättre) alla sjukdomar och göra någon ung igen. Utöver dessa idealiserade mål sysslade många alkemister också med praktiska arbetsmetoder i laboratoriet och med framställning av läkemedel, färger och metallegeringar.

Alkemiens synsätt och spridning

Alkemisterna trodde att substanser, sinnet, filosofier, religion, magi och astrologi var relaterade till varandra. De försökte hitta samband mellan dem. De försökte förstå det ena genom att förstå det andra. Vissa alkemister använde metaller (som guld eller silver) för att representera andliga eller ockulta idéer. Människor i många olika länder studerade alkemi. Traditioner från antikens Egypten och Grekland, indisk och kinesisk alkemi samt den arabiska/islamska vetenskapen påverkar alla vad vi idag kallar alkemi, och under medeltiden och renässansen blev den utbredd i Europa.

Metoder och verktyg

Alkemister utvecklade många laboratorietekniker och apparater som senare blev viktiga inom kemi. Vanliga metoder var destillation, förbränning (calcination), sublimering, lösning och kristallisation. De använde kärl av glas eller keramik, alembiker, tänger och ugnar. Trots att mycket av alkemins litteratur är symbolisk och svårtolkad, innehåller den också praktiska beskrivningar av hur man värmer, rena ämnen och separerar blandningar—kunskaper som lade grunden för modern laboratoriepraxis.

Övergången till modern kemi

På 1600- och 1700-talen började man bara studera ämnenas egenskaper utan att försöka relatera dem till hemlig, gammal kunskap. De utförde experiment och skrev ner vad de upptäckte så att andra människor kunde lära sig av dem. En av de viktiga personer som gjorde dessa experiment var Robert Boyle. Folk kallade den nya studien av ämnen för kemi. En viktig förändring var betoningen på mätning, upprepbarhet och kvantitativa experiment; senare bidrog forskare som Antoine Lavoisier med systematisk nomenklatur och massbalans, och John Dalton och andra formulerade tidiga atomteorier. Dessa insatser ledde till att många av alkemiens mystiska förklaringar ersattes av vetenskapligt baserade teorier.

Modern transmutation och kärnfysik

Forskare har sedan dess upptäckt hur man kan omvandla ett grundämne (det enklaste kemiska ämnet) till ett annat genom kärnreaktioner, eftersom ett ämnes kemiska egenskaper bestäms av antalet protoner i atomkärnan. År 1980 upptäckte en amerikansk forskare vid namn Glenn Seaborg hur man med hjälp av en kärnreaktor kan omvandla en mycket liten mängd bismut till guld. Denna typ av transmutation sker genom neutroninfångning och efterföljande kärnreaktioner, och ger bara mycket små mängder av det önskade ämnet. Att framställa guld på detta sätt är mycket svårare och dyrare (kostar mycket pengar) än att bryta eller återvinna det.

Arvet efter alkemin

Alkemiens betydelse ligger inte bara i dess ofta overkliga mål utan också i dess praktiska och intellektuella bidrag. Alkemister utvecklade laboratorietekniker, skrev handböcker och recept, och bidrog till metallurgi, farmakologi och tidiga experimentella metoder. Dess symbolik har också påverkat konst, litteratur och filosofi. Idag ses alkemi både som en föregångare till modern kemi och som en viktig del av idéhistoria och kulturarv.