En Compact Disc, även kallad CD, är en liten plastskiva som lagrar och hämtar datordata eller musik med hjälp av laserljus. Compact Discs ersatte disketter inom många användningsområden eftersom de erbjöd högre lagringskapacitet och snabbare åtkomst. CD-skivorna gjorde att disketter blev föråldrade i många sammanhang. CD-skivor uppfanns oberoende av både Philips och Sony, men företagen samarbetade för att skapa ett gemensamt standardformat och publicerade den relevanta standarden i början av 1980-talet; kommersiell produktion och marknadsintroduktion skedde runt 1982.

Teknik och format

En CD lagrar data som en spiralformad spår av så kallade "pits" (fördjupningar) och "lands" (ytor) på en reflekterande metallskikt. En infraröd laser (våglängd cirka 780 nm) läser av dessa avvikelser, som sedan tolkas till digital information. Ljud på vanliga ljud-CD-skivor följer den så kallade Red Book-standarden: samplingsfrekvens 44,1 kHz och 16 bitars upplösning per kanal (stereo).

Vanliga CD-varianter:

  • CD-DA (Audio CD) – standardformat för musik.
  • CD-ROM – read-only CD för datorinformation (Compact Disc Read-Only Memory).
  • CD-R – skrivbar engångsskiva (Recordable).
  • CD-RW – återinspelbar skiva (ReWritable).
  • VCD och SVCD – videoformat baserat på CD.
  • Enhanced CD / CD-Extra – kombinerar ljudspår med datafiler.

Kapacitet och fysiska mått

En vanlig CD-skiva kan innehålla upp till 700 MB data, vilket motsvarar cirka 80 minuters musik. Tidigare var 74 minuter (cirka 650 MB) en vanlig gräns; 80-minutersformatet blev senare vanligt. Diametern på en vanlig cd-skiva är 120 mm och tjockleken är normalt omkring 1,2 mm. Mini-CD-skivor, ofta med 80 mm i diameter, tillverkades också för speciella små program, t.ex. drivrutiner. Det mittersta hålet i en cd-skiva är ungefär 1,5 cm.

Tillverkning och felkorrigering

CD-tillverkning börjar med en glasmaster som lasergraveras med informationens mönster. Från denna görs en metallstamper som används för att pressa plastskivor i stora mängder. Efter pressning metalliseras skivans undersida (vanligen med aluminium) och ett skyddande lackskikt appliceras. För skrivbara CD-R används en färgbar organiskt skikt som kan förändras med en högintensiv laser.

CD använder avancerad felkorrigering (CIRC – Cross-Interleaved Reed-Solomon Coding) för att återställa data vid mindre repor och defekter. Tack vare detta kan skivor ofta spelas även om ytan är delvis skadad, men djupa repor eller kraftig smuts kan ändå orsaka fel.

Användning, livslängd och framtid

Under 1990- och början av 2000-talet var CD-skivan den dominerande fysiska formen för musik och mjukvara. Sedan dess har formatet minskat i användning till förmån för digital nedladdning och strömning (streaming), men CD används fortfarande för arkivering, audiofiler som vill ha fysisk media, och i vissa fordons- och industrisystem.

Med god förvaring (svalt, mörkt och fritt från repor) kan en CD ha mycket lång livslängd — ofta flera decennier — men kvaliteten beror på material och tillverkning samt hur skivan behandlats. Vanliga skötselråd är att hålla ytan ren, undvika att böja skivan och skydda den mot direkt solljus och extrem värme.

Snabbfakta

  • Standarddiameter: 120 mm.
  • Tjocklek: cirka 1,2 mm.
  • Maxkapacitet: upp till 700 MB (~80 minuter ljud).
  • Ljudformat: 44,1 kHz, 16 bitars stereo (Red Book).
  • Central hålstorlek: ungefär 1,5 cm.