Korintisk ordning – definition, kapitäl och kännetecken i klassisk arkitektur
Korintisk ordning: definition, kapitäl och kännetecken i klassisk arkitektur. Utforska dekorativa kapitäl, tunna räfflade pelare och skillnader mot dorisk och jonisk stil.
Den korintiska ordningen är en av de tre viktigaste klassiska ordningarna (stilarna) i antik grekisk och romersk arkitektur. De andra två är den doriska ordningen och den joniska ordningen.
Definition och historisk bakgrund
Korintisk ordning uppstod i Grekland under 400‑talet f.Kr. och namngavs efter staden Korint. Till skillnad från den äldre doriska och joniska ordningen blev den korintiska särskilt uppskattad för sin rikliga dekor och elegans. Den användes först sparsamt i grekisk tempelarkitektur men fick sitt verkliga genombrott i romersk tid, där romarna ofta använde och vidareutvecklade ordningen i officiella byggnader, tempel och monument.
Kapitälens utformning och kännetecken
Det mest utmärkande för den korintiska ordningen är kapitälens (den övre, utsmyckade delen av pelaren) dekor. Ett typiskt korintiskt kapitäl innehåller:
- Akantusblad – flera rader stiliserade blad (akantusblad) som omsluter kapitälens kropp.
- Voluter – små spiralformade rullar i kapitälens övre hörn, ibland två på varje sida.
- Abacus – den platta skivan överst på kapitlet som bär upp överliggande arkitekturdelar.
Kapitlet är vanligtvis mer utsmyckat och finstämt än i de andra ordningarna. Pelarna själva är ofta smala och har vertikala räfflor (pelare med kanellurer), vilket ger en slank och högrest intryck.
Skillnader mot dorisk och jonisk ordning
De viktigaste skillnaderna är:
- Dorisk: kraftigare, enklare kapitäl (enkelt rundat echinus med kvadratisk abacus), ofta utan bas, robustare proportioner.
- Jonisk: tunnare pelare än dorisk, med voluter i kapitlet men enklare bladdekoration än korintiskt.
- Korintisk: mest dekorativ, med akantusblad och fler ornament, används ofta när man vill signalera elegans och rikedom.
Proportioner och konstruktiva detaljer
Korintiska pelare är vanligen höga i förhållande till sin diameter — ofta omkring 8–10 gångers diameter i klassisk arkitektur — vilket ger en smäcker siluett. Kapitlet är proportionerligt mindre än i joniska varianter men mer detaljerat. Romarna introducerade även varianter och förenklingar för att passa olika byggmaterial och konstruktionstekniker.
Varianter och efterföljare
Under det romerska riket utvecklades flera varianter:
- Kompositorden – en romersk blandning av korintiskt akantusblad och joniska voluter, ofta ännu mer monumental.
- Förenklade eller förfinade korintiska kapitäl som användes i mindre monument och i inredningsarkitektur.
Exempel och eftermäle
Flera kända byggnader bär korintiska eller korintiskt inspirerade element. I antiken användes ordningen exempelvis i det stora Templet för Olympiska Zeun i Aten, och i Rom återfinns korintiska kapitäl i byggnader som Pantheon och många monumentala portiker. Under renässansen och nyklassicismen återuppväcktes ordningen och användes flitigt i palats, kyrkor och offentliga byggnader i hela Europa.
Användning idag
Korintisk ordning lever vidare som en av de klassiska stilarna i arkitekturhistorien och används fortfarande som referens för stilval i neoklassisk arkitektur, restaureringar och i detaljutsmyckningar där en dekorativ, klassisk karaktär önskas.
Sammanfattningsvis: den korintiska ordningen representerar den mest ornamenterade av de antika arkitekturstilarna, präglad av sina akantusblad, voluter och eleganta proportioner — ett uttryck för klassisk skönhet som påverkat arkitektur genom årtusenden.
Historia
Det äldsta kända exemplet på en korintisk pelare finns i Apollon Epikurius tempel i Bassae i Arkadien, ca 450-420 f.Kr. Kolonnen står inuti templet och utgör inte en del av väggen. Den äldsta användningen av den korintiska ordningen på utsidan av en konstruktion är det runda Choragiska monumentet av Lysikrates i Aten. Det sattes på plats omkring 334 f.Kr.
Exempel på korintisk arkitektur
- Grekland
- Lysikrates' koragiska monument, Aten
- Templet för den olympiske Zeus (Aten)
- Rom
- Pantheon, Rom (illustration)
- Mars Ultor-templet
- Renässans och barock
- Neoklassiskt och Beaux-Arts
- Förenta staternas huvudstad (illustration)
- St. La Salle Hall, Manila
- Don Enrique T. Yuchengco Hall, Manila
- Enrique M. Razon Sports Center, Manila
- Ukraina
- Stora Lavra klocktorn (fjärde nivån - 8 kolonner)
- Tyskland
- Riksdagshuset, Berlin
Relaterade sidor
- Klassisk ordning
- Dorisk ordning
- Jonisk ordning
- Toscansk beställning
- Sammansatt beställning
Frågor och svar
F: Vad är den korintiska orden?
S: Den korintiska ordningen är en av de tre huvudsakliga klassiska ordningarna (stilarna) inom antik grekisk och romersk arkitektur.
F: Vilka är de andra två ordningarna i antik grekisk och romersk arkitektur?
S: De andra två ordningarna är den doriska ordningen och den joniska ordningen.
F: Vad skiljer den korintiska ordningen från de andra två ordningarna?
S: Den viktigaste skillnaden mot de andra ordningarna är det stora kapitälet (kolonnens övre del), som är dekorerat med blad och rullar.
F: Hur skulle du beskriva kolonnerna i den korintiska ordningen?
S: Den korintiska ordningen har tunna kolonner som har räfflor som löper vertikalt längs sidorna.
F: Varför anses den korintiska ordningen vara den mest dekorativa av de tre ordningarna?
S: Den korintiska ordningens kapitäl är dekorerat med blad och rullar, vilket gör den till den mest dekorativa av de tre ordningarna.
F: Är korintiska pelare tjockare eller tunnare jämfört med andra pelare?
S: Kolonnerna i den korintiska ordningen är tunnare jämfört med de andra två ordningarna.
F: Finns det några ytterligare dekorativa element i den korintiska ordningen?
S: Ja, kapitälet i den korintiska ordningen är dekorerat med blad och rullar.
Sök