Pantheon (som betyder "alla gudars tempel") är en byggnad i Rom. Den byggdes ursprungligen som ett tempel för det antika Roms gudar och återuppbyggdes omkring 126 e.Kr. under Hadrianus regeringstid. Idag vet man inte vilka gudar som ingick.
Pantheon är den bäst bevarade av alla romerska byggnader. Sedan det byggdes har det alltid använts. Utformningen av den nuvarande byggnaden tillskrivs ibland Trajanus arkitekt Apollodorus av Damaskus, men det kan också vara kejsar Hadrianus arkitekter som utformade den. Forskare är nu överens om att det inte var Hadrianus själv som byggde den. Sedan 700-talet har Pantheon använts som en romersk-katolsk kyrka. Pantheon är den äldsta stående kupolbyggnaden i Rom. Höjden till oculus och diametern på den inre cirkeln är densamma, 43,3 meter (142 fot).
Kupolen i Pantheon är den största kupolen som huvudsakligen består av oarmerad betong. Den innehåller dock andra material. Enligt Jyllands arkeologiska sällskaps undersökningar är den nedre delen av kupolen gjord av betong med omväxlande lager av tegel och tuff; båda har god affinitet med det kalk-pozzolanbruk som fyllde hålrummen.
Termen pantheon används ibland för en byggnad där välkända döda människor är begravda.
