Kortikosteroider: definition, funktioner, typer och medicinsk användning

Kortikosteroider: vad de är, hur de fungerar, olika typer och deras medicinska användning för att behandla inflammation, autoimmunitet och hormonella obalanser.

Kortikosteroider är en klass av steroidhormoner som tillverkas i binjurebarken hos ryggradsdjur. Termen används också för de syntetiska analogerna av dessa hormoner.

De två huvudklasserna av kortikosteroider är glukokortikoider och mineralokortikoider. De har betydelse för ett stort antal fysiologiska processer:

Vad är kortikosteroider och hur verkar de?

Kortikosteroider är lipofila molekyler som fäster vid specifika intracellulära receptorer. När en glukokortikoid binder sin receptor förs receptor–ligandkomplexet in i cellkärnan där det påverkar genuttryck (genom ökande eller minskande transkription av targetgener). Detta leder till både genomiska effekter (långsammare, förändrar proteinsyntes) och snabba icke-genomiska effekter. Mineralokortikoider som aldosteron verkar främst i njuren och påverkar natrium- och kaliumbalans via effekter på kanaler och pumpar (t.ex. ENaC och Na+/K+-ATPase).

Viktiga funktioner

• Metabolism: Glukokortikoider ökar glukoneogenes i levern, främjar proteinkatabolism och påverkar fettfördelning.
• Immunreglering och inflammation: De dämpar inflammatoriska processer genom att hämma proinflammatoriska cytokiner, minska leukocytmigration och hämma enzymer som bildar prostaglandiner och leukotriener.
• Vätske- och elektrolytbalans: Mineralokortikoider reglerar natriumretention, kaliumutsöndring och blodvolym vilket påverkar blodtrycket.
• Stressrespons: Kortisol (en endogen glukokortikoid) är centralt för kroppens svar på fysisk och psykisk stress.
• Utveckling och homeostas: Påverkar tillväxt, benomsättning och centrala nervsystemets funktion.

Typer av kortikosteroider

• Endogena: Kortisol (humans vanligaste glukokortikoid), kortikosteron och aldosteron (huvudsaklig mineralokortikoid).
• Syntetiska läkemedel: Prednison/prednisolon, metylprednisolon, dexametason (stor glukokortikoidpotens, liten mineralo-effekt), hydrokortison (kortison som ofta används för substitutionsbehandling), fludrokortison (används vid mineralokortikoidbrist).
• Administrationstyper: Orala tabletter, intravenösa/injektioner, inhalationer (astma/KOL), topikala krämer/lotions, intranasala sprayer och ögondroppar.

Medicinsk användning

Kortikosteroider används i många kliniska situationer tack vare deras kraftfulla antiinflammatoriska och immunmodulerande effekter. Vanliga indikationer inkluderar:

• Astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (inhalerade och/eller systemiska kortikosteroider)
• Autoimmuna sjukdomar (reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus, vaskuliter)
• Allergiska reaktioner och anafylaxi (akut behandling)
• Adrenal insufficiens (substitutionsterapi med hydrokortison; fludrokortison vid mineralkortikoidbrist)
• Inflammatorisk tarmsjukdom (Crohns sjukdom, ulcerös kolit)
• Dermatologiska tillstånd (eksem, psoriasis) — oftast topikalt
• Onkologiska tillstånd (som stödbehandling vid cytostatikabehandling eller för att minska svullnad kring tumörer)
• Efter transplantation (förebygga avstötning) och vid vissa hematologiska sjukdomar

Biverkningar och risker

Kortikosteroider kan ge både korttids- och långtidsbiverkningar. Riskerna ökar med dos och behandlingslängd.

• Korttidsbiverkningar: Humörpåverkan, sömnstörningar, hyperglykemi, vätskeretention och ökat blodtryck.
• Långtidsbiverkningar: Cushings syndrom-liknande symtom (bukfetma, ansiktsrodnad), osteoporos och ökad frakturrisk, muskelsvaghet, svårinfektioner p.g.a. immunsuppression, långdragna sår, katarakt och glaukom, metabol dysreglering (diabetesförsämring).
• Binjurebarkssuppression: Långvarig systemisk steroidbehandling kan hämma kroppens egen kortisolproduktion. Plötslig utsättning kan leda till adrenal insufficiens och i värsta fall adrenal kris. Därför behöver dosen ofta trappas ner gradvis.
• Interaktioner: Kortikosteroider påverkar och påverkas av många andra läkemedel (t.ex. vissa antiepileptika, CYP3A4-hämmare/inducerare) — klinisk uppföljning är viktigt.

Praktiska råd och övervakning

• Behandlingsval: Välj preparationsform och dos efter sjukdomens svårighetsgrad och lokalisation (t.ex. inhalation för astma för att minimera systemeffekter).
• Titrering och utsättning: Undvik abrupt utsättning vid systemisk behandling som varat >2–3 veckor eller vid hög dos. Följ läkares rekommendation för nedtrappning.
• Övervakning: Kontrollera blodtryck, glukos, elektrolyter och vid långvarig behandling benhälsa (DEXA för benuppföljning). Ögonkontroller vid längre behandling.
• Infektionsrisk: Var försiktig vid pågående infektioner; högdossteroider kan maskera symptom och försämra förlopp. Levande vaccinering rekommenderas vanligtvis inte vid höga immunsupprimerande doser.
• Speciella grupper: Gravida, ammande, barn och äldre kan behöva särskild bedömning och dosjusteringar.

Sammanfattning

Kortikosteroider är kraftfulla läkemedel med bred användning inom medicin tack vare deras effekt på inflammation, immunförsvar och ämnesomsättning. De kan vara livsnödvändiga i många situationer men kräver noggrann övervakning och riskbedömning på grund av potentiellt allvarliga biverkningar. Val av preparat, dos, administrationssätt och plan för utsättning bör alltid individualiseras och följas upp av vårdpersonal.

Sök med bokstav