Mineralokortikoider: definition, funktion och påverkan på salt- och vätskebalans
Mineralokortikoider: vad de är, hur aldosteron styr salt- och vätskebalans samt påverkar elektrolyter och kroppens hälsa.
Mineralokortikoider är kortikosteroider, en typ av steroidhormon. Mineralokortikoider produceras i binjurebarken. De påverkar salt- och vattenbalansen (elektrolytbalans och vätskebalans). Den viktigaste mineralokortikoiden är aldosteron.
Produktion och reglering
Mineralokortikoider bildas främst i binjurebarkens yttersta skikt, zona glomerulosa. Produktionen stimuleras framför allt av systemet renin–angiotensin–aldosteron (RAAS): när blodtryck eller njurperfusion sjunker frisätts renin från njuren, vilket leder till bildning av angiotensin II som i sin tur stimulerar aldosteronsyntes. Hög kaliumkoncentration i blodet (hyperkalemi) ökar också aldosteronsekretionen. ACTH (adrenokortikotropt hormon) från hypofysen har en mindre och ofta tillfällig stimulerande effekt.
Verkningsmekanism
Aldosteron verkar genom att binda till mineralkortikoidreceptorn i cellerna i njurens distala tubuli och samlingsrör. Receptorn reglerar genuttryck och leder till ökad syntes och insättning av natriumkanaler (ENaC) i apikalmembranet och ökad aktivitet av basolaterala Na+/K+-ATPaser. Resultatet blir ökad natriumåterupptag och därmed vattenretention, samtidigt som utsöndringen av kalium och vätejoner ökar.
Effekter på salt- och vätskebalans
- Natriumretention: Ökad återupptag av Na+ i njuren leder till ökat extracellulärt vätskevolym och ibland höjt blodtryck.
- Vattenbalans: Genom natriumretention följer vatten osmotiskt med, vilket ökar blodvolymen.
- Kalium- och syrabasbalans: Aldosteron främjar utsöndring av K+ och H+, vilket kan ge hypokalemi och metabol alkalos vid överproduktion.
Klinisk betydelse
Störningar i mineralkortikoidfunktionen har tydliga kliniska konsekvenser.
- Hyperaldosteronism (Conns syndrom): Primär hyperaldosteronism orsakas oftast av en aldosteronproducerande adenom eller bilateral binjurebarkshyperplasi. Vanliga tecken är svårbehandlat eller tidigt debuterande hypertoni, hypokalemi, muskelsvaghet och polyuri.
- Sekundär hyperaldosteronism: Ses vid tillstånd med aktiverat RAAS, t.ex. kronisk hjärtsvikt, levercirros eller njurartärstenos. Här är aldosteronhöjningen en kompensatorisk reaktion på låg njurperfusion.
- Mineralokortikoidbrist: Vid primär binjurebarkssvikt (Addisons sjukdom) kan brist på aldosteron leda till hyponatremi, hyperkalemi, hypotension och uttalad trötthet.
Diagnostik
Misstanke om rubbning i aldosteronbalansen utreds med blodprover och specialtester:
- Aldosteron–renin-kvot (ARR): Ett screeningtest för primär hyperaldosteronism. Förhöjd kvot talar för autonom aldosteronproduktion.
- Konfirmationstester: Saltextraktionsprov, oral natriumbelastning eller flebotomitest kan användas för att bekräfta diagnosen.
- Bilddiagnostik: CT eller MR av binjurarna för att påvisa adenom eller hyperplasi. I vissa fall görs binjurevenkannulering för att lokalisera unilateral produktion.
Behandling
- Kirurgi: Vid unilateral aldosteronproducerande tumör (adenom) kan binjurekirurgi vara botande.
- Läkemedel: Mineralkortikoidreceptorantagonister som spironolakton och eplerenon används för att blockera aldosteronets effekter. Dessa sänker blodtrycket och kan korrigera hypokalemin.
- Symptomatisk behandling: Vid binjurebarkssvikt ges ersättningsbehandling med glukokortikoider och mineralokortikoid (t.ex. fludrokortison) samt saltrestitution vid behov.
- Livsstilsåtgärder: Saltreduktion vid hyperaldosteronism och kontrollerad vätskehantering vid vätskeretention.
Farmakologi och terapeutiska preparat
Förutom endogent aldosteron finns syntetiska mineralokortikoider som fludrokortison, som används vid behandling av adrenal insufficiens och vissa former av ortostatism. Mineralkortikoidreceptorantagonister (t.ex. spironolakton, eplerenon) har också effekter på hjärta och kärl och används vid hjärtsvikt för att minska mortalitet.
Sammanfattning
Mineralokortikoider, främst aldosteron, är viktiga hormoner för reglering av natrium-, kalium- och vätskebalans samt för blodtrycksreglering. De produceras i binjurebarken och regleras främst av RAAS och kaliumnivåer. Både överproduktion och brist ger kliniskt betydande störningar som kräver specifik diagnostik och behandling.
Sök