Binjuren – funktion, struktur och hormoner (kortisol, adrenalin)

Binjuren är en körtel hos de flesta däggdjur. Den ligger nära njurarna. Namnet berättar om dess placering (ad - "nära" och renes - "njurar"). Körteln består av två typer av vävnader: den centralt belägna vävnaden kallas binjuremärgen och utanför denna ligger binjurebarken.

Hos människor kallas binjurarna för "övernjurar". Hos många djur ligger körtlarna bredvid njurarna, men hos människor är de en hattliknande struktur ovanpå njurarna.

Binjurebarken producerar tre huvudtyper av steroidhormoner: mineralokortikoider, glukokortikoider och androgener. Mineralokortikoider (t.ex. aldosteron) hjälper till att reglera blodtrycket och elektrolytbalansen.

Binjurarna producerar hormoner som kontrollerar stress. Den är involverad i produktionen av steroidhormoner. Bland dessa hormoner finns kortisol och adrenalin.

Struktur och läge

Varje binjure är liten men viktiga: hos vuxna väger de normalt några gram (vanligtvis 4–6 g) och är cirka 3–5 cm stora. De ligger ovanpå njurarna, med binjurebarken ytterst och binjuremärgen i mitten. Barkens tre histologiska lager är:

• Zona glomerulosa – ytligt lager som huvudsakligen bildar aldosteron (mineralokortikoid).
• Zona fasciculata – mellersta lager som främst tillverkar kortisol (glukokortikoid).
• Zona reticularis – innersta barklagret som producerar androgener, bland annat DHEA.

Binjuremärgen består av kromaffina celler som frisätter katekolaminer (adrenalin och noradrenalin). Märgen är funktionellt liknande en specialiserad del av det sympatiska nervsystemet.

Vilka hormoner bildas och vad gör de?

• Aldosteron (mineralokortikoid) – ökar återupptaget av natrium och utsöndringen av kalium i njurarna, vilket påverkar blodvolym och blodtryck.
• Kortisol (glukokortikoid) – reglerar ämnesomsättning (ökad glukosbildning), dämpar inflammation och påverkar immunförsvaret. Kortisol spelar en central roll i kroppens stressrespons och följer ett dygnsrytm (högst på morgonen).
• Androgener (t.ex. DHEA) – svaga manliga könshormoner som bidrar till pubertet och sexuell funktion, särskilt viktiga hos kvinnor som en källa till androgener.
• Adrenalin och noradrenalin (katekolaminer) – snabba "kamp-eller-flykt"-hormoner som ökar hjärtfrekvens, blodtryck, blodflöde till muskler och blodsocker.

Reglering

Binjurfunktion styrs av flera system:

• HPA-axeln (hypotalamus–hypofys–binjure): hypotalamus frisätter CRH → hypofysen frisätter ACTH → ACTH stimulerar kortisolproduktion. Kortisol utövar negativ återkoppling på hypotalamus och hypofysen.
• Renin–angiotensin–aldosteron-systemet (RAAS) reglerar aldosteron. Låg blodtryck eller sänkt njurperfusion ger reninfrisättning, vilket leder till aldosteronproduktion.
• Jonreglering: förhöjt kalium stimulerar aldosteron direkt.
• Sympatiska nervsystemet stimulerar binjuremärgen att frisätta katekolaminer vid akut stress.

Kliniska samband och vanliga tillstånd

Störningar i binjurefunktionen kan ge tydliga symtom och kräver ofta medicinsk utredning:

• Binjurebarksvikt (Addisons sjukdom) – primär insufficiens med låga nivåer av kortisol och aldosteron. Symtom: trötthet, aptitlöshet, viktnedgång, lågt blodtryck, hyperpigmentering och elektrolytrubbningar (låg natrium, hög kalium).
• Cushings syndrom – kroniskt förhöjda kortisolnivåer. Symtom: viktuppgång (särskilt bukfetma), muskelsvaghet, förtunnad hud, högt blodtryck och förhöjt blodsocker.
• Pheokromocytom – tumör i binjuremärgen som kan orsaka överproduktion av adrenalin/noradrenalin. Symtom: episodiska huvudvärkattacker, hjärtklappning, svettningar och kraftiga blodtrycksstegringar.

Vanliga diagnostiska tester är mätningar av kortisol i serum eller dygnsmängd i urin, ACTH-nivåer, ACTH-stimuleringstest, dexametasonhämningstest och mätning av plasmatisk eller urinmetanefrin vid misstanke om pheokromocytom. Radiologisk bilddiagnostik (CT/MR) används vid utredning av tumörer.

Blodförsörjning och klinisk betydelse

Binjuren har rik blodförsörjning via tre suprarenala artärer (övre, mellersta och nedre). Venöst avflöde sker via en suprarenalven: höger ven till vena cava inferior, vänster ven oftast till vänster njurven. Den rika blodförsörjningen gör binjuren känslig för blödning vid t.ex. trauma eller stress och betyder också att metastaser kan förekomma.

Behandling vid rubbningar

Behandlingen beror på orsaken:

• Vid binjurebarksvikt ges livslång hormonell substitutionsbehandling med glukokortikoider (t.ex. kortison) och ibland mineralokortikoider (fludrokortison).
• Vid Cushing orsakas tillståndet ibland av hypofystumör (Cushings sjukdom) eller binjuretumör; behandling kan vara kirurgi, medicinering eller strålbehandling.
• Pheokromocytom behandlas i regel kirurgiskt efter adekvat medicinsk förberedelse för att stabilisera blodtrycket.

Sammanfattningsvis är binjurarna små men livsviktiga organ som reglerar salt- och vätskebalans, ämnesomsättning, immunsvar och kroppens snabba stressreaktioner genom ett flertal hormoner. Vid symtom som långvarig trötthet, oförklarlig viktnedgång/viktuppgång, svårigheter med blodtrycket eller episodiska kraftiga symtom bör binjurefunktionen utredas av läkare.