Deimatiskt försvar
Deimatiskt försvar innebär att bytet skrämmer rovdjur och får tid att fly. Rovdjuret får en chock och hoppar ofta tillbaka när de blir skrämda. Många bytesdjur använder denna taktik när ett rovdjur kommer nära. Det är ett försvar mot rovdjur.
Denna metod är en bluff, medan en riktig aposematisk varningssignal är äkta. Många arter av grodor visar varningssignaler, men endast vissa av dessa arter har giftkörtlar.
Visningar klassificeras som deimatiska eller aposematiska utifrån reaktionerna hos de djur som ser dem.
- När rovdjur först blir skrämda men lär sig att äta det uppvisande bytet klassas uppvisningen som deimatisk och bytet bluffar;
- Om de fortsätter att undvika bytet efter att ha smakat på det, betraktas uppvisningen som aposematisk, vilket innebär att bytet verkligen är osmakligt.
I det andra fallet är beteendet både deimatiskt och aposatiskt. Det skrämmer rovdjuret och visar verkligen att bytet är dåligt att äta.
Ett klassiskt fall: ögonfläckar som plötsligt avslöjas
Frågor och svar
F: Vad är deimatiskt försvar?
S: Deimatiskt försvar är när bytesdjur skrämmer rovdjur och får tid att fly.
F: Vad händer med rovdjuret när det blir skrämt genom deimatiskt försvar?
S: När rovdjuret blir skrämt av ett deimatiskt försvar får rovdjuret en chock och hoppar ofta tillbaka.
F: Vad är syftet med det deimatiska försvaret?
S: Syftet med deimatiskt försvar är att ge bytet tid att fly från rovdjuret.
F: Hur skiljer sig en riktig aposematisk varningssignal från ett deimatiskt försvar?
S: En riktig aposematisk varningssignal är äkta, medan deimatiskt försvar är en förfalskning.
F: Vilka arter visar ofta varningssignaler?
S: Många arter av grodor använder sig av varningssignaler.
F: Har alla grodarter som visar varningssignaler giftkörtlar?
S: Nej, endast vissa av de grodarter som visar varningssignaler har giftkörtlar.
F: Hur klassificeras varningsföremål som deimatiska eller aposematiska?
S: Visningar klassificeras som deimatiska eller aposematiska utifrån reaktionerna hos de djur som ser dem.
