Dovhjorten (Dama dama) är en typ av hjort i familjen Cervidae. Djuret levde ursprungligen i Eurasien, men människor har fört det till andra delar av världen, till exempel Australien och Nya Zeeland samt delar av Nordamerika och andra tempererade områden.

Utseende

Storlek och vikt: Dovhjortar är medelstora hjortar. Storleken varierar mellan underarter och beroende på kön, men allmänt är bockar kraftigare än honor.

Päls och färgvarianter: Många dovhjortar har ljusa, vita fläckar på ryggen under sommarpälsen, vilket hjälper till med kamouflage. Det finns flera färgvarianter (färgmelanism och albinism förekommer): vanlig (brun med prickar), menil (ljusare), svart (melanistisk) och vit. Vinterskiftet ger ofta en mörkare, mindre fläckig päls hos många individer.

Horn: Det är framför allt bockarna som bär horn. Hornens form är typiskt bred och platt, så kallad palmation — nästan som en spade eller en platta — och de fälls och återbildas årligen. Under tillväxten täcks de av sammetsliknande "velvet" som sedan skavs bort när hornet är färdigväxt. Endast i sällsynta fall kan honor ha horn på grund av hormonella avvikelser. Ett horn hos dovhjortarna är alltså brett och palmat.

Begrepp: Hanen kallas för bock, honan för hona och ungen för kalv. I fångenskap eller i särskilda populationer kan individer leva längre än i naturen.

Utbredning och habitat

Ursprungligen fanns dovhjorten i stora delar av Eurasien. Genom menneskeskapade introduktioner finns den nu även i delar av Europa där den hållits i parker och viltanläggningar, samt i andra världsdelar som Australien, Nya Zeeland och Nordamerika. Den trivs bäst i mosaiklandskap med blandning av löv- eller blandskog och öppna betesmarker, parker, hedar och jordbrukslandskap med skyddsmöjligheter.

Beteende och social struktur

Dovhjortar är huvudsakligen dagaktiva men kan vara mer crepusculara (aktiva vid skymning och gryning) i områden med mycket mänsklig störning. De är allätare med huvudsaklig betning av gräs, örter, unga skott, blad, knopp och frukt (t.ex. bok- och ekollon) beroende på tillgång.

  • Social organisation: Dovhjortar uppträder ofta i flockar. Gruppstorleken varierar med årstid och miljö; stora samlingar på upp till cirka 100–150 djur kan bildas i gynnsamma områden, medan mindre familjegrupper (honor med kalvar) förekommer.
  • Bockarnas beteende: Utanför brunstperioden lever bockarna ibland i flockar av ungdjur eller ensamma. Under brunsten försvarar bockarna revir eller bildar haremsliknande grupper och uppvisar stridigheter som involverar horn eller uppvisningar med kroppen.
  • Ljud och kommunikation: Dovhjortar använder kroppsspråk, doftmarkeringar och olika läten under brunsten för att kommunicera.

Fortplantning och utveckling

Brunstperioden (rutan) infaller vanligen på hösten i tempererade områden. Efter parning dräktigheten varar cirka 6–8 månader (vanligtvis omkring 7–7,5 månader), och födseln sker på våren. En hona får oftast en kalv per kull, men tvillingfödslar kan förekomma särskilt i goda näringsår. Kalven föds med fläckar som ger kamouflage under de första veckorna; spädperioden är kritisk för överlevnad då rovdjur och väderlek påverkar framgången.

Rovdjur, hälsa och livslängd

Naturliga rovdjur varierar med utbredning och kan inkludera varg, lo och stora rovfåglar för unga individer. Människan är dock den största dödsorsaken i många områden genom jakt och trafik. I vilt lever dovhjortar vanligen omkring 10–16 år; i fångenskap kan de ibland bli äldre.

Människans påverkan och förvaltning

Dovhjorten har ett långvarigt förhållande till människor: den hålls i parker, jagas som vilt och introduceras ofta i nya områden. I vissa introducerade miljöer kan populära dovhjortsbestånd påverka inhemsk flora och fauna negativt genom bete och konkurrens. Samtidigt är arten inte hotad globalt — den bedöms i allmänhet som livskraftig (IUCN: Least Concern) tack vare stora och stabila populationer i många regioner, men lokala bestånd kan kräva förvaltning för att hålla population och habitat i balans.

Sammanfattning

Dovhjorten (Dama dama) är en medelstor hjort med karakteristiskt palmat horn hos bockarna, flera färgvarianter och ofta vita fläckar under sommarpälsen. Den lever i öppna skogsmarker och parker, har en flexibel diet och komplex social struktur, och förekommer både naturligt i Eurasien och som introducerad art i områden som Australien. Honorna föder vanligtvis en kalv per år, och arten har stor betydelse både som jaktbyte och som del av kulturlandskapet.