Mohammad Abdus Salam: Pakistansk fysiker, Nobel 1979 och elektrosvag teori

Mohammad Abdus Salam — pakistansk teoretisk fysiker, Nobel 1979, banbrytare bakom elektrosvaga teorin som förenade elektromagnetism och svaga kärnkrafter.

Mohammad Abdus Salam (29 januari 1926, Santokdas, Sahiwal Punjab - 21 november 1996, Oxford, England) var en pakistansk teoretisk fysiker. Han tilldelades Nobelpriset i fysik 1979.

Han fick sin första utbildning vid Government College Lahore och University of the Punjab, Lahore. Under en tid arbetade han också som lärare vid Government College och bidrog på ett betydande sätt till dess intellektuella liv. Senare åkte han till CambridgeUniversity i England för doktorandstudier. År 1951 återvände han till Pakistan, men fann att han var avskuren från resten av den vetenskapliga världen där. År 1953 åkte han återigen till England där han började undervisa och forska, med intresse för den stora enhetliga teorin.

Han trodde att om universums skapare var en, så måste alla krafter också ha samma ursprung. Han började då att förenhetliga den elektromagnetiska kraften och den svaga kärnkraften. Enligt en annan forskare, Peter Higgs, fanns det ett fält, nämligen Higgsfältet. Salam lyckades visa att de svaga kärnkrafterna inte skiljer sig från de elektromagnetiska krafterna och att de två krafterna kan växelverka. Salam lade fram en teori som visar att två grundläggande naturkrafter, de svaga kärnkrafterna och de elektromagnetiska krafterna, kan förenas.

Vetenskapliga bidrag

Elektrosvaga växelverkanerna: Salam var en av de huvudaktörer bakom den teori som förenade den svaga växelverkan och den elektromagnetiska kraften till den så kallade elektrosvaga teorin. Modellen beskriver hur de svaga krafterna och elektromagnetismen uppträder som olika aspekter av en gemensam växelverkan vid höga energier.

• Teorin bygger på en gauge-symmetri (SU(2)×U(1)) och införandet av spontan symmetribrott via Higgsmekanismen, vilket ger massor åt de svaga bärarepartiklarna (W± och Z0) medan fotonen förblir masslös.
• Salams och andra forskares arbete ledde också till förutsägelser om neutrala svaga strömmar, en effekt som senare observerades experimentellt och som gav stor vikt åt teorin.
• Den teoretiska ramen som Salam, Steven Weinberg och Sheldon Glashow utvecklade banade väg för precisionsexperiment och slutlig observation av W- och Z-bosonerna vid CERN i början av 1980‑talet.

Karriär och insatser för vetenskap i utvecklingsländer

Efter sina studier i England etablerade Salam en framstående akademisk karriär. Han tjänstgjorde som professor i teoretisk fysik vid bland annat Imperial College London och blev känd för både sin forskning och för att vara en engagerad lärare och handledare.

En av Salam mest bestående insatser utanför ren teori var hans arbete för att stärka forskning i världens utvecklingsländer. Han var grundare och långvarig chef för International Centre for Theoretical Physics (ICTP) i Trieste, en institution som tillkom för att stödja forskare från länder med begränsade resurser. Han medverkade också i skapandet av nätverk och organisationer som syftade till att stimulera vetenskaplig utveckling i tredje världen.

Nobelpriset och erkännanden

År 1979 belönades Salam med Nobelpriset i fysik tillsammans med Sheldon Glashow och Steven Weinberg för deras bidrag till teorin om de förenade svaga och elektromagnetiska växelverkningarna. Priset erkände den teoretiska förståelsen som senare bekräftades av experimentella observationer.

Utöver Nobelpriset valdes Salam in i flera akademier och mottog en rad internationella utmärkelser. Han var en ledande röst inom den internationella fysikgemenskapen och arbetade aktivt för vetenskaplig utbildning och samarbete över gränser.

Personligt och arv

Mohammad Abdus Salam föddes i en punjabisk familj i det som då var Brittiska Indien. Han var medlem av den religiösa rörelsen Ahmadiyya, vilket senare kom att skapa komplikationer i hans relation till myndigheter i Pakistan efter att Ahmadierna 1974 officiellt deklarerades som icke-muslimer i lagstiftning. Detta ledde till att Salam ibland marginaliserades i vissa officiella sammanhang i sitt hemland, trots hans internationella renommé.

Salams vetenskapliga arv lever vidare genom den elektrosvaga teorin som utgör en central del av standardmodellen för elementarpartiklar, genom de forskare han handledde och genom de institutioner han grundade för att stärka vetenskapen i utvecklingsländer. Han avled 1996 i Oxford, England.

Viktiga punkter — sammanfattning

• Född: 29 januari 1926, Santokdas, Sahiwal, Punjab
• Utbildning: Government College Lahore, University of the Punjab, doktorandstudier vid CambridgeUniversity
• Huvudbidrag: Elektrosvaga teorin och populärgörande av Higgsmekanismens roll för massbildning
• Nobelpris i fysik: 1979
• Institutionellt arv: Grundare och ledare för ICTP i Trieste; aktiv i att stärka vetenskap i utvecklingsländer

Genom sina vetenskapliga upptäckter och sitt globala engagemang för forskningssamarbete och utbildning räknas Mohammad Abdus Salam som en av 1900‑talets mest inflytelserika teoretiska fysiker och en viktig förebild för forskare i utvecklingsländer.

Frågor och svar

Fråga: Vem var Mohammad Abdus Salam?

F: Var studerade han?

F: Vad gjorde han när han återvände till Pakistan?

Fråga: Vad intresserade honom för Grand Unified Theory?

F: Hur visade Salam att de svaga kärnkrafterna är relaterade till de elektromagnetiska krafterna?

Sök med bokstav