Körtelfeber (ofta kallad kyssjuka) är en virusinfektion som orsakas av Epstein-Barr-viruset. Körtelfeber sprids ofta genom orala handlingar, t.ex. kyssar, vilket är anledningen till att den ibland kallas "kyssesjukdomen". Körtelfeber kan dock också spridas genom luftburna salivdroppar och via kontakt med saliv på föremål som delas (glas, bestick, tandborstar).

 

Orsak

Infektionen orsakas av Epstein-Barr-virus (EBV), ett vanligt herpesvirus som främst infekterar B-lymfocyter i blodet. Efter första infektionen ligger viruset kvar i kroppen i ett latent stadium och kan reaktiveras senare, ibland utan symtom. De flesta människor blir smittade någon gång under livet.

Symtom

Symtomen varierar med ålder. Hos ungdomar och unga vuxna ses oftast det typiska sjukdomsförloppet:

  • Feber
  • Ont i halsen och kraftig halsflussliknande bild med vita beläggningar i halsen
  • Svullna lymfkörtlar, framför allt i nacken
  • Utbredd trötthet och allmän sjukdomskänsla (kan kvarstå länge)
  • Förstorad mjälte (splenomegali) och ibland förstorad lever
  • Muskelvärk, huvudvärk och aptitlöshet
  • I vissa fall hudutslag, särskilt om patienten fått ampicillin/oxacillin eller amoxicillin

Smittvägar och smittsamhet

  • Huvudsakligen sprids EBV via saliv — därför är kyssar en vanlig smittväg.
  • Virus kan också överföras via delade bestick, glas eller tandborstar, och mer sällan via blodprodukter och organtransplantation.
  • Smittsamheten är högast i den akuta fasen men virus kan utsöndras i saliv under veckor till månader efter insjuknandet. Eftersom EBV kan ligga latent och reaktiveras, kan asymtomatiska bärare ibland sprida virus.

Inkubationstid

Inkubationstiden är oftast 4–6 veckor, men kan variera från två till åtta veckor.

Diagnos

Diagnos ställs vanligen utifrån symtom och laboratorieprover:

  • Blodstatus visar ofta förhöjt antal lymfocyter och atypiska lymfocyter.
  • Serologi: heterofilantikroppstest (Monospot) och EBV-specifika antikroppar (IgM mot VCA indikerar ny infektion).
  • Leverprover (ALAT, ASAT) kan vara förhöjda vid leverpåverkan.

Behandling

Det finns ingen specifik antiviral behandling i rutin för annars friska patienter. Behandlingen är i huvudsak stödjande:

  • Vila och gradvis återgång till aktivitet.
  • Vätska och näringsriktig kost.
  • Febernedsättande och smärtstillande medel som paracetamol eller ibuprofen vid behov.
  • Steroider kan övervägas vid allvarlig halsödem, luftvägsinskränkning eller andra svåra komplikationer, men används inte rutinmässigt.
  • Antibiotika är inte verksamt mot virus; ge inte ampicillin/amoxicillin—de ger ofta ett karakteristiskt hudutslag vid EBV-infektion.

Förebyggande råd

  • Undvik att dela bestick, glas, tandborstar eller andra föremål som kan ha saliv.
  • Undvik kyssar och nära salivkontakt med personer som är sjuka.
  • God handhygien minskar risken för spridning av många infektioner.
  • Det finns i nuläget ingen vaccin mot EBV.

Komplikationer

De flesta blir helt återställda, men komplikationer kan förekomma (särskilt hos immunsupprimerade):

  • Splenisk ruptur (sällsynt men allvarligt) — akut buksmärta och blodtrycksfall kräver omedelbar vård.
  • Allvarlig luftvägsobstruktion vid kraftigt svullen hals och tonsiller.
  • Neurologiska komplikationer som meningit, encefalit eller Guillain-Barrés syndrom (ovanligt).
  • Hematologiska komplikationer som hemolytisk anemi eller trombocytopeni.
  • Långvarig trötthet (postinfektiöst trötthetssyndrom) kan drabba en del patienter.
  • EBV har också kopplats till vissa former av cancer (t.ex. Burkitts lymfom, nasofarynxcancer, vissa Hodgkin-lymfom), men detta är ovanligt och beror på komplexa faktorer.

När söka vård

  • Om du får svår andningssvårighet, svår svullnad i halsen eller svår smärta i buken (misstänkt sprucken mjälte).
  • Om hög och långvarig feber, gulsot (gul hud/ögon), eller om symtomen förvärras.
  • Om du är immunsupprimerad eller gravid och misstänker EBV-infektion bör du kontakta vården.

Prognos

De flesta återhämtar sig helt inom veckor till några månader. Extrem trötthet kan kvarstå längre, men allvarliga komplikationer är ovanliga hos i övrigt friska personer. Följ läkarens råd om undvikande av kontaktidrotter och lyft under återhämtningsperioden om mjälten är förstorad — vanligtvis rekommenderas att undvika risk för buktrauma i minst 3–4 veckor.