Epstein-Barrvirus (EBV) – symtom, smittvägar och cancerkopplingar

Epstein-Barrvirus (EBV): symtom, smittvägar och cancerkopplingar. Fakta om diagnos, behandling, förebyggande och risker — en tydlig guide för patienter och vårdpersonal.

Epstein-Barr-viruset (EBV), även kallat humant herpesvirus 4 (HHV-4), är ett av åtta virus i herpesfamiljen. Det är ett av de vanligaste virusen hos människor.

EBV är mest känt som orsak till infektiös mononukleos (körtelfeber). Det är också förknippat med vissa former av cancer, t.ex. Hodgkins lymfom, och tillstånd som är förknippade med humant immunbristvirus (HIV). EBV kan vara förknippat med en högre risk för vissa autoimmuna sjukdomar. Cirka 200 000 cancerfall per år kan orsakas av (eller associeras med) EBV.

Infektion med EBV sker genom överföring via munnen (oral överföring) av saliv och genitalsekret.

De flesta människor infekteras med EBV och får adaptiv immunitet. I USA har ungefär hälften av alla femåriga barn och ungefär 90 procent av alla vuxna bevis på tidigare infektion. Spädbarn blir mottagliga för EBV så snart mammans antikroppsskydd försvinner. Många barn blir infekterade med EBV, och dessa infektioner ger vanligtvis inga symtom eller är bara milda, korta barndomssjukdomar. I USA och andra utvecklade länder är många människor inte infekterade med EBV under barndomsåren. När infektion med EBV inträffar under tonåren orsakar den körtelfeber i 35 till 50 procent av fallen.

EBV infekterar B-celler i immunsystemet och epitelceller. När EBV:s initiala infektion väl är under kontroll stannar det icke-aktiva EBV kvar i personens B-celler under resten av livet.

Symtom

Symtomen varierar beroende på ålder och immunsvar. Många små barn får inga eller mycket milda symtom. När tonåringar eller unga vuxna smittas kan typiska symtom vid infektiös mononukleos omfatta:

• Feber
• Svårt halsont (ofta med förstorade tonsiller)
• Förstorade och ömma lymfkörtlar, särskilt i nacken
• Påtaglig trötthet och svaghet som kan vara i veckor till månader
• Förstorad mjälte (splenomegali) och ibland förstorad lever
• Muskelvärk, huvudvärk och ibland hudutslag

Allvarliga, men ovanliga, komplikationer kan vara luftvägsobstruktion (på grund av svullna tonsiller), neurologiska komplikationer (t.ex. encefalit), hemolytisk anemi och sällsynta leverpåverkan. Ett särskilt viktigt råd är att undvika kontaktsporter om du har förstorad mjälte på grund av risk för spricka (ruptur).

Smittvägar och smittsamhet

EBV sprids främst via saliv — genom kyssar, delade bestick, glas eller tandborstar — men kan också överföras via genitalsekret, blodtransfusioner och organtransplantationer. Virusnivåer är högst under den akuta sjukdomsfasen, men personer kan fortsätta utsöndra virus i saliv under månader till år, och latenta infektioner kan reaktiveras, särskilt vid nedsatt immunförsvar.

Inkubation och förlopp

Inkubationstiden (tiden från smitta till symtom) är oftast 4–6 veckor. Sjukdomsbilden vid mononukleos utvecklas gradvis med stigande trötthet och halsont som ofta kulminerar i feber och lymfkörtelsvullnad. De flesta återhämtar sig inom 2–4 veckor, men trötthet och nedsatt ork kan kvarstå längre.

Diagnostik

Diagnos baseras på symtom, klinisk undersökning och laboratorieprov. Vanliga fynd är förhöjt antal vita blodkroppar med atypiska lymfocyter samt förhöjda levervärden i blodprover. Specifika tester inkluderar:

• Heterofilantikroppstest (Monospot) — positivt hos många med mononukleos men inte alltid hos barn eller tidigt i förloppet.
• EBV-serologi — påvisande av antikroppar mot virusets kapsidantigen (VCA IgM, VCA IgG) och antikroppar mot nukleärt antigen (EBNA) används för att skilja aktuell från tidigare infektion.
• PCR — påvisning av EBV-DNA i blod eller vävnader vid misstanke om aktiv replikation eller vid allvarliga infektioner hos immunsupprimerade.

Behandling

Det finns ingen specifik, allmänt rekommenderad antiviral behandling som botar EBV-infektionen i friska individer. Behandlingen är i huvudsak stödjande:

• Vila och vätska
• Smärtlindring och febernedsättning (paracetamol eller NSAID)
• Vid svår svullnad i halsen eller luftvägsobstruktion kan kortison ges i kortare kurser efter läkarbedömning
• Antivirala läkemedel som aciklovir kan minska virusmängden i vissa situationer men har begränsad effekt på symtom och rekommenderas inte rutinmässigt

Vid komplikationer eller vid sjukdom hos immunosupprimerade behövs ofta specialistbedömning. Cancer som associeras med EBV behandlas enligt aktuella onkologiska riktlinjer.

Latens, reaktivering och kroniska tillstånd

Efter primärinfektionen går EBV in i ett latent stadium i B‑celler och kan kvarstå livet ut. Hos de flesta orsakar detta inga problem, men viruset kan reaktiveras vid nedsatt immunförsvar (t.ex. vid organtransplantation, HIV eller cytostatika). Sällsynta tillstånd inkluderar kronisk aktiv EBV‑infektion och post‑transplant lymphoproliferative disorder (PTLD).

EBV och cancerkopplingar

EBV har kopplats till flera maligna sjukdomar och förmodas bidra till cancerutveckling i vissa fall genom att påverka B‑celler och epitelceller. Exempel på EBV‑associerade tumörer är:

• Hodgkins lymfom (i en delfallgrupper)
• Burkitts lymfom
• Nasofarynxcancer
• Gastric (mag)tumör i vissa fall

Det finns också en starkt ökad risk för vissa lymfatiska tumörer hos personer med svår immunsuppression. Kopplingen mellan EBV och vissa autoimmuna sjukdomar har studerats; nyare forskning visar särskilt en stark association mellan tidigare EBV‑infektion och utveckling av multipel skleros (MS), men sambandets exakta mekanismer är fortfarande under utredning.

Förebyggande

Det finns i dagsläget ingen allmänt tillgänglig vaccin mot EBV. Forskning och kliniska prövningar pågår för vacciner och nya behandlingar. Praktiska förebyggande åtgärder är främst att undvika direkt utbyte av saliv med smittade personer (t.ex. undvika kyssar och delning av bestick eller tandborstar) under akut sjukdom. Kondomer minskar inte risken för överföring via orala kontakter.

Särskilda grupper och prognos

De flesta friska personer återhämtar sig helt, men återhämtningsperioden kan vara lång och trötthet kvarstå. Små barn får oftast mildare förlopp. Personer med nedsatt immunförsvar löper större risk för svåra infektioner, reaktiveringar och EBV‑relaterade tumörer och behöver nära medicinsk uppföljning.

Praktiska råd

• Vila och undvik ansträngande fysisk aktivitet under akut sjukdom, särskilt kontaktsporter om mjälten är förstorad.
• Sök vård vid andningssvårigheter, svår svullnad i halsen, mycket hög feber eller om symtomen förvärras.
• Informera vårdgivare om immunsuppression eller planerad transplantation—EBV‑status kan påverka vård och uppföljning.

Sammanfattningsvis är EBV ett vanligt herpesvirus som oftast orsakar mild eller symptomfri infektion, men som i vissa fall kan ge körtelfeber, komplikationer och bidra till utveckling av vissa cancerformer. Fortsatt forskning påvacciner och riktade behandlingar pågår.

Frågor och svar

F: Vad är Epstein-Barr-viruset?

F: Hur sprids EBV?

F: Hur många människor är smittade med EBV?

F: Vad händer när någon blir smittad av EBV under tonåren?

F: Var infekterar EBV i kroppen?

F: Finns icke-aktivt EBV kvar i en persons kropp hela livet efter att en första infektion har fått kontroll?

Sök med bokstav