Feber är en förhöjd kroppstemperatur som ofta definieras som högre än 37,5 grader Celsius (cirka 99,5 Fahrenheit). Normal kroppstemperatur varierar mellan individer och påverkas av faktorer som ålder, fysisk aktivitet, tid på dygnet och mätmetod. Ett ofta använt referensvärde är omkring 37,0 grader Celsius (98,6 F), men individuella variationer på minst 0,5 grader är vanliga.
Mätning och mätställen
Den uppmätta temperaturen beror på var på kroppen mätningen görs. Mätning under tungan (oral temperatur) kan ge något lägre värde än den inre kroppstemperaturen. Temperatur mätt i ändtarmen (rektal temperatur) ligger vanligen omkring 0,3 °C högre än oral temperatur, medan mätning i armhålan (axillär) ofta ger lägre värden.
Varför kroppen får feber
Feber uppstår när kroppens immunsystem reagerar på ett angrepp och regleringsmekanismer i hjärnan höjer kroppstemperaturen. Det är en del av kroppens försvar mot patogener eftersom vissa mikroorganismer och immuncellers funktion påverkas av temperaturförändringar. Feber kan vara ett tecken på att sjukdomen bekämpas, men den i sig är en ospecifik reaktion och förekommer vid många olika tillstånd.
Gradering och risker
Låggradig feber brukar beskrivas kring 38 °C (100,4 F). Feber över cirka 39,5 °C (103 °F) räknas ofta som hög. Mycket hög kroppstemperatur kan vara farlig: vid eller över 42 °C (107,6 F) finns risk för bestående organskada. I vissa situationer kan hög feber utgöra en medicinsk nödsituation, och vård bör sökas vid blodande, svår andningssvårighet, förvirring, kraftig smärta eller annan allvarlig symtomutveckling.
Förekomst och orsaker
De vanligaste orsakerna till feber är infektioner, både virala och bakteriella. Feber kan också orsakas av inflammatoriska tillstånd, läkemedelsreaktioner eller värmeregleringsstörningar. Ibland är feber ett symtom på underliggande cancerer, till exempel leukemi, lymfom eller njurcellscancer, men sådana orsaker är mindre vanliga än infektioner.
Särskilda grupper
Barn visar ofta högre febertoppar än vuxna; späda barns kroppstemperatur kan också vara något högre i vila än hos äldre barn och vuxna. Vissa djurarter har högre normaltemperatur än människor; exempelvis har kaniner och katter vanligtvis högre basala kroppstemperaturer.
Hantera feber
Vid feber är det viktigt att bedöma allmäntillståndet snarare än enbart temperaturen. Lindriga feberperioder kan hanteras hemma med vila, vätska och lämplig rådgivning från sjukvårdspersonal. Vid oro över symtom, om patienten är mycket ung, mycket gammal, immunsupprimerad eller om febern är mycket hög eller ihållande, bör medicinsk bedömning sökas.