Thomasevangeliet (eller evangeliet enligt Thomas, koptiskt: p.euaggelion p.kata.cwmas) är en text från Nya testamentets tid som räknas till de apokryfa evangelierna. Den hittades i Nag Hammadi i Egypten 1945 och ingår i den så kallade Nag Hammadi-biblioteket. Texten är uppbyggd som en samling ordspråk och korta dialoger tillskrivna Jesus och innehåller totalt 114 talesätt.

Handskrift och upptäckt

Manuskriptet föreligger i form av en codex, skriven på koptiska och inbunden i en bindning som idag ofta kallas koptisk. Codexen är nästan komplett och ingår i en större samling texter som hittades i en lerkruka nära Nag Hammadi i december 1945. Upptäckten gjordes av lokala bönder och texterna spreds sedan till forskare och museer, vilket ledde till omfattande studier och översättningar från mitten av 1900‑talet.

Innehåll och karaktär

Till skillnad från de fyra kanoniska evangelierna är Thomasevangeliet inte en livsskildring utan en logiasamling – korta yttranden eller ordspråk. Många av talesätten har paralleller i synoptiska evangelier och i Johannesevangeliet, medan andra är unika för Thomas. Textens ton och vissa teman (t.ex. betoning på inre upplysning och hemlig kunskap) har lett till att den ofta associeras med gnosticismen, även om tolkningarna varierar.

  • Antal sayings: 114 logia, ordnade utan berättande förlopp.
  • Stil: Kortfattade, ofta gåtfulla och didaktiska yttranden; många är undervisande dialoger.
  • Paralleller: Flera sayings överensstämmer med välkända Jesus‑uttalanden (t.ex. bergspredikan och liknelser) vilket gör texten relevant för studier om Jesus historiska lära och om hypotetiska källor som Q.

Datering, ursprung och tradition

Forskare är oeniga om exakt datering och ursprung. Själva koptiska handskriften är från 300‑talet e.Kr., men många menar att materialet bygger på äldre grekiska traditioner, möjligen från 1:a eller 2:a århundradet. Namnet i texten kopplar evangeliet till Didymos Judas Thomas, en figur som i vissa tidiga traditioner framställs som Jesu tvillingbror eller lärjunge.

Mottagande och betydelse

Thomasevangeliet accepterades inte in i någon av de stora kristna kanonerna och omnämns redan av några kyrkofäder som kontroversiellt eller heretiskt. Irenaeus, en kyrkofader från slutet av 100‑talet, hänvisade till en “evangelium enligt Thomas” i samband med bekämpning av gnostiska rörelser.

Efter fyndet i Nag Hammadi har Thomasevangeliet fått stor betydelse för forskningen om tidig kristendom. Texten har bidragit till diskussioner om:

  • huruvida vissa Jesus‑ordspråk är äldre än de kanoniska evangelierna,
  • relationen mellan tidiga icke‑kanoniska rörelser (inklusive gnostiska grupper) och den framväxande ortodoxa kyrkan,
  • hur muntliga traditioner om Jesus bevarades och redigerades i olika miljöer.

Tolkningar

Det finns två huvudlinjer i tolkningen: en uppfattning ser Thomasevangeliet som en samling autentiska, tidiga Jesus‑ord som stått oberoende av de kanoniska evangelierna; en annan ser texten som i högre grad format av gnostiska teologiska idéer där upplysning (gnosis) och inre insikt betonas framför tro och sakrament.

Sammanfattning: Thomasevangeliet är en unik och viktig källa för förståelsen av tidig kristen mångfald. Trots nära paralleller till de kanoniska evangelierna har det aldrig accepterats som kanon av de stora kristna traditionerna, men det fortsätter att vara en central text i studier av tidig kristen teologi, liturgi och historieskrivning.