Jesus från Nasaret – liv, lärdomar och betydelse i kristendom och historia

Namnet Jesus kom från det arameiska namnet "Yeshua", från hebreiska Yah-shua, som betyder "Gud är frälsning (eller befrielse)" på engelska, och var ett populärt namn på den tiden. Jesus kallas ofta för "Jesus Kristus" eller "Kristus". Ordet Kristus kommer från det grekiska ordet christos och betyder "den som är märkt på huvudet med olja" eller "den smorde". I Jesu land smordes man för att visa att en person var utvald att bli kung eller ledare. Jesus kallas också Messias, vilket kommer från den hebreiska termen Mashiakh och betyder också "den smorde".

Födelse

Matteus- och Lukasevangeliet säger att både Maria, hans mor, och den man som hon var lovad till, Josef, visste att Jesus skulle bli Messias eller kung som hade utlovats till det judiska folket i de gamla judiska böckerna innan Jesus föddes.

Lukasevangeliet berättar det mesta av historien. När Jesus föddes styrde Romarriket större delen av Mellanöstern. Regeringen ville att varje enskild familj skulle få sitt namn nedtecknat för att beskattas, så alla var tvungna att återvända till den plats där de kom ifrån. Josef kom från den lilla staden Betlehem, nära Jerusalem, så trots att Maria var nära att föda sitt barn var de tvungna att resa, tillsammans med tusentals andra människor.

När de kom till Betlehem var alla rum fulla. Jesus lades i en krubba eftersom det inte fanns plats för dem i värdshuset. Herdarna som vaktade sina får på kullen kom in för att se barnet och gick därifrån och tackade Gud för den nyfödde kungen.

I Matteusevangeliet står det att vise män från ett avlägset land såg en ny stjärna på himlen och reste för att hitta den unge Jesus, eftersom de visste att Messias skulle födas under en stjärna och att stjärnan var ett tecken på att Jesus föddes för att bli kung. De gav Jesus gåvor av guld, rökelse och myrra.

Åtta dagar efter sin födelse blev Jesus omskuren och fick sitt namn.

De flesta kristna firar dagen då Jesus föddes som jul. Även om evangelierna inte säger vilken dag Jesus föddes, valde man den 25 december, eftersom det redan fanns en romersk helgdag den dagen.

Ministeriet

Johannes Döparen kände till Jesu ankomst. Han döpte Jesus i Jordanfloden. Under dopet kom Guds Ande, likt en duva, ner över Jesus och Guds röst hördes. Enligt Bibeln ledde Anden Jesus ut i öknen där han fastade i 40 dagar. Där stod han emot djävulens frestelser. Sedan begav sig Jesus till Galiléen, bosatte sig i Kafarnaum och började predika om Guds rike. Han var ungefär 30 år gammal.

Jesus undervisade främst genom att berätta historier. Han lärde ut att Gud ensam är den sanna kungen och att människor ska älska Gud och älska varandra på det sätt som Skrifterna säger att de ska göra. Och han lärde sina anhängare hur man ber. Jesus utförde mirakel som var tecken på Guds makt, till exempel att ge hungriga människor mat och vin, bota sjuka människor och göra döda människor levande igen. Han befriade också människor från onda andar.

Jesus samlade tolv män, de så kallade tolv apostlarna, som han valde ut och utbildade för att sprida sitt budskap. Han hade många andra lärjungar, däribland många kvinnor, men på grund av judiska sedvänjor kunde de kvinnliga lärjungarna inte resa till avlägsna platser på egen hand som lärare.

Bibeln säger att Jesus blev berömd. Han åkte till Jerusalem, där många besökte staden för påsken. När de hörde att han skulle komma hälsade de på honom som om han vore en kung. De trodde att han skulle befria dem från det romerska styret, men Jesus red in i Jerusalem på en åsna, som ett tecken på att han kom i fred.

Jesus gjorde vissa saker som upprörde de judiska religiösa ledarna. De tyckte att han visade bristande respekt för seder och bruk som judarna hade hållit i många århundraden. Till exempel utförde judarna inget arbete alls på veckans sjunde dag, sabbaten, eftersom det var en helig dag. I Johannesevangeliet, kapitel 5, finns berättelsen om hur Jesus helar en krympling. Jesus såg en man som låg på en madrass. Han helade mannen och sa åt honom att ta upp madrassen och gå hem. Att bära madrassen på sabbaten stred mot religiösa sedvänjor, så de religiösa ledarna diskuterade det med Jesus. De iakttog sedan allt han gjorde och kom ihåg alla saker som var emot de religiösa sedvänjorna.

I Markusevangeliet, kapitel 11, står det att när Jesus kom till Jerusalem gick han till det judiska templet. Han blev arg över vad han såg. Det fanns människor som sålde saker där och penningutlånare som lurade fattiga människor. Jesus jagade bort alla som sålde saker. Han sade att översteprästerna och de skriftlärda hade förvandlat templet till ett tjuvkvarter eftersom de tjänade pengar på de fattiga och tog hem från fattiga kvinnor som inte hade något annat sätt att betala för tempeldyrkan.

Död

Evangelierna berättar att tempelledarna blev arga och ville döda honom. De berättade för den romerska regeringen att Jesu anhängare ville att han skulle bli kung i landet och ta över det. Evangelierna säger att den romerske guvernören tyckte att Jesus borde släppas fri, men att de judiska ledarna sa: "Om du gör det är du inte kejsarens vän!" (Kejsaren var den romerske härskaren).

Guvernören dömde honom till döden eftersom hans anhängare hade hävdat att han var kung. De romerska soldaterna dödade Jesus genom att korsfästa honom. Han spikades upp på ett högt kors med händer och fötter. Detta var ett vanligt sätt för romarna att döda rebeller och brottslingar.

Jesu kropp begravdes i en grav som tillhörde en av hans anhängare. Dagen efter sabbaten, tidigt på morgonen, gick kvinnor för att behandla kroppen med kryddor och parfymerad olja. Men evangelierna säger att Jesu kropp var borta och att han sågs levande efteråt. Detta kallas uppståndelsen.

En del människor, som lärjungen Tomas, sade: "Jag tror inte på detta förrän jag har sett det med egna ögon!" Men Bibeln säger att mer än 500 personer, däribland Thomas, såg Jesus levande igen. Det finns många berättelser i evangelierna om vad Jesus gjorde efter att han hade återuppstått. Slutligen berättar Lukasevangeliet att Jesus tog med sig sina lärjungar till en kulle, där han välsignade dem och sa åt dem att sprida hans lära i hela världen, och att det sedan kom moln ner och han lyftes upp till himlen.

De flesta kristna firar påsken den tid då han enligt evangelierna dog och återuppstod från de döda.

Den kristna kyrkan är grundad på Jesus. Det som kristna tror om Jesus bygger på Bibelns fyra evangelier och på brev eller "epistlar" som skrevs på 1000-talet och som förklarar Jesu läror för sina anhängare.

Jesus har inte skrivit dessa brev. De skrevs huvudsakligen av en judisk man vid namn Paulus. Till en början försökte han hindra kristendomen från att sprida sig. Sedan blev han själv kristen och blev en viktig ledare. När kristna kyrkor startade i olika städer och länder skrev Paulus brev till dem. Många av de idéer som kristna tror på finns skrivna i Paulus brev. Det finns också många instruktioner för att sköta kyrkor och familjer.

Det finns andra brev i Nya testamentet av andra författare, bland annat Petrus, Jakob och Johannes. Alla dessa brev bidrar till att bygga upp den tro som moderna kristna har.

Se avsnittet: Andra uppfattningar om Jesus

Jesus som Gud

Huruvida Jesus är Gud eller inte har diskuterats under lång tid. De flesta kristna, inklusive katoliker, ortodoxa och protestanter, anser att Jesus var både Gud och människa. Jesus beskrivs i olika delar av Nya testamentet som "Guds ord", "Guds son", "Människosonen" och Gud själv.

Dessa läror, som de flesta kristna tror på, tros inte av många andra människor. Den islamiska läran är att Jesus var en profet, men att han inte var en del av Gud eller "Guds son". På Jesu egen tid blev många judar mycket arga på Jesus för att han sade att han var "Guds son" och även för att hans anhängare sade att han var "Messias". De flesta judar tror inte på detta.

Dessa bibelverser berättar om den kristna läran att Jesus är Gud:

" I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen med Gud." Johannes 1:1-3, ESV

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi har sett hans härlighet, en härlighet som den enfödde sonens från Fadern, full av nåd och sanning." Johannes 1:14, ESV

"Jag och Fadern är ett. " Johannes 10:30, ESV

"Till dem hör patriarkerna, och från deras släkte, enligt köttet, kommer Kristus, som är Gud över alla, välsignad i evighet. Amen." Romarbrevet 9:5, ESV

"i väntan på vårt välsignade hopp, på att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall visa sin härlighet." Titus 2:13, ESV

"Ty i honom bor hela gudomens fullhet kroppsligt." Kolosserbrevet 2:9, ESV

Jesus kallas också "Guds son".

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi har sett hans härlighet, en härlighet som den enfödde sonens från Fadern, full av nåd och sanning. " Johannes 1:14, ESV

"Men i dessa sista dagar har han talat till oss genom sin son, som han har utsett till arvinge till allting, genom vilken han också skapade världen. 3 Han är strålglansen av Guds härlighet och den exakta avtrycket av hans natur, och han upprätthåller universum genom sin krafts ord. Efter att ha gjort rening för synder satte han sig till höger om majestätet i höjden", Hebreerbrevet 1:2-3, ESV.

"Och vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi kan känna honom som är sann; och vi är i honom som är sann, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet." 1 Johannes 5:20, ESV. Detta brev tros vara skrivet av samma Johannes som skrev Johannesevangeliet.

Många kristna tror att dessa verser säger att Jesus är Gud. Alla kristna tror att Jesu död på korset gör det möjligt för alla människor att bli förlåtna av Gud för sina synder (dåliga saker de har gjort). De flesta kristna tror att om en person ber Gud om förlåtelse kommer han att göra det, och de kommer att få leva för evigt med honom i himlen.

Gud i mänsklig gestalt

Många kristna tror att Jesus, enligt Bibelns undervisning, inte bara var Gud utan också människa och att detta var en del av Guds plan för att föra människorna närmare förståelsen för honom. Människor som inte har en kristen tro har andra föreställningar om Jesus.

Verser från Bibeln:-

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss." Johannes, 1:14

I Matteusevangeliet kallas Jesus ofta för "Människosonen". Matteus har lånat dessa ord från Gamla testamentet där de ofta används för att visa att mänskligheten är mycket långt ifrån Gud. I Bibeln prisas och tackas Gud ofta för att han hjälper vanliga människor, som kallas "människosöner". I Psalm 8 frågar författaren, kung David, Gud: "Vad är människan att du tänker på henne, och människosonen att du tar hand om honom?".

I Matteusevangeliet, 24:30 säger Jesus: "Då skall Människosonens tecken visas på himlen, och då skall alla jordens stammar sörja, och de skall se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet." Liksom kung David i Psalm 8 gör Jesus en skillnad mellan sitt vanliga människoliv och sin stora makt som Guds son.

"Den goda herden"

En av de mest älskade delarna av Gamla testamentet är en sång som heter Psalm 23. Den börjar:

"Herren är min herde, jag skall inte behöva något. Han låter mig ligga på gröna betesmarker. Han leder mig till lugna vatten."

I evangelierna talar Jesus ofta om sig själv som en herde som tar hand om fåren. Han kallade sig själv för "den gode herden" som till och med skulle ge sitt eget liv för att skydda sina får. Han sade till det judiska folket, och syftade på icke-judiska eller hedniska troende, att han hade "andra får" som inte tillhörde den här flocken. (Johannes 21:16). I ett av sina sista samtal med sin lärjunge Petrus sade han till honom: "Föd mina får", med andra ord "ta hand om mitt folk".

"Den heliga frälsaren"

Inom judendomen har man sedan urminnes tider sett människor som syndiga eller dåliga. De behöver Guds förlåtelse. De trodde att det fanns två sätt att få Guds förlåtelse, genom bön och genom offer. Bön kunde göras var som helst, men offer gjordes i templet. En person tog med sig ett djur, ofta ett lamm, eller om de var fattiga, en duva. De skulle lägga sina händer på djuret för att lägga sina synder på det. Sedan dödades djuret som ett straff för synden. Denna typ av offer fortsatte tills templet i Jerusalem förstördes år 71 e.Kr. Att betala pengar till templet var också ett slags offer. När Jesus drev ut handelsmännen ur templet var det de människor som sålde lamm och duvor och de människor som bytte romerska pengar mot särskilda tempelpengar.

En del av den kristna tron är att Jesus Kristus inte bara kom som människa för att lära ut ett bättre sätt att leva. Kristna tror också att Jesus var det ultimata offret för mänsklighetens synd, att Jesus är "frälsaren": den som är här för att rädda. De kristna tror att Jesus till skillnad från vanliga människor var helt ren och fri från synd, men att han när han dog på korset tog på sig alla synder från varje människa som skulle tro på honom, likt det lamm som offrades i templet.

Baserat på Johannesevangeliet är den kristna läran att Jesu död och uppståndelse är ett tecken på hans makt att förlåta synderna för alla som vänder sig till honom och verkligen ber om förlåtelse. Bibeln säger att syndare som har fått förlåtelse ska försöka leva ett nytt liv och inte återgå till sitt syndiga beteende. Kristna tror att kunskapen om Guds kärlek hjälper människor att leva ett nytt och bättre liv.

Det här är tre bibelverser som är viktiga för denna kristna tro:-

"Ty Gud har älskat världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv." Johannesevangeliet, 3:16.

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Johannesevangeliet, 14:6.

"Om vi säger att vi inte har några synder så lurar vi oss själva och talar inte sanning. Men om vi ödmjukt berättar om våra synder för Gud har han lovat att lyssna och förlåta våra synder och göra oss rena från all vår ondska." ur Johannes första brev.

Jesus som lärare

Vissa människor som inte är kristna tror att Jesus levde vid den tid som evangelierna berättar, men de tror inte att Jesus var "Guds son" eller "frälsare". De tror att Jesus var en vanlig, men mycket god människa, en lärare och kanske en profet.

Mohandas Gandhi sa: "Jag är muslim, hindu, kristen och jude", trots att han föddes som Jain.

Muslimska uppfattningar om Jesus

Muslimer tror att Jesus var den näst sista profeten (Guds budbärare). De tror att Muhammed var den allra sista profeten. De tror att både Jesus och Muhammed var vanliga män som Gud valde att vara hans tjänare och lära ut islams ord.

Muslimer tror inte att Jesus var Gud eller "Guds son". Islam är strikt monoteistisk: den säger att det bara finns en Gud. Muslimer anser att Jesus inte kan vara en del av Gud, eftersom det bara finns en Gud. Om någon annan än Gud dyrkas anses det vara polyteism (tro på mer än en gud). Det anses också vara avgudadyrkan: att avguda någon annan än Gud.

Islam lär att Jesus inte dog på korset, utan att en annan man som var förklädd till honom gick på korset för Jesaja (Koranen 4:157). Detta skiljer sig mycket från kristendomen. Jesu död är en mycket viktig del av den kristna tron på frälsning. Muslimer säger alltid "fred vare med honom" efter att ha sagt Jesu namn som ett tecken på respekt på kort och arabiska a.s.

Muslimerna accepterar också vissa andra läror om Jesus. Dessa läror säger att Jesus kommer att återvända till jorden i slutet av dagarna och att han då kommer att förgöra den falska messias eller antikrist före domedagen. Muslimerna accepterar också Jesu påståenden om att han är en helare. De tror på de många mirakel som han sägs ha utfört, som att väcka de döda till liv och ge synen åt de blinda. De tror att alla hans mirakel beviljades honom av Gud.

Koranen (liksom Bibeln) nämner Jesu jungfrufödelse men säger sedan andra saker om Maria (Islamisk-Maryam). Bibeln säger att Josef hjälpte Maria att föda Jesus, men i islam finns ingen Josef. Istället gick Maria ensam genom öknen under värkarbete och hittade ett träd. Ängeln Gabriel (Jibreel) frågade om hon var hungrig och sa sedan till henne att skaka på trädet så föll dadlar ner som hon kunde äta. Sedan frågade han om hon var törstig och sa att hon skulle titta ner på dina fötter och där fanns vatten och där födde hon Jesus. (Koranen 19) Detta är varför muslimer fastar och hur de bryter fastan. Maria visste att hon var tvungen att gå tillbaka till sin stad och när hon gjorde det, med Jesus i famnen, skrek folk åt henne för äktenskapsbrott. Maria ville förklara sig men ängeln sa åt henne att inte tala.

Judiska föreställningar om Jesus

Även om Jesus var jude och hans undervisning kom från den judiska religionen, tror de flesta judar inte att Jesus var den Messias som utlovades i de judiska skrifterna.

I evangelierna berättas det att Jesus gjorde de judiska lärarna mycket arga med sin undervisning. Det sägs att en del av deras ilska berodde på att han sa till dem att de var "hycklare", vilket betyder att de utåt sett gav sken av att leva ett heligt liv, men att deras hjärtan i det inre var långt ifrån Guds.

Enligt evangelierna var det andra skälet till att de blev arga att Jesus uppträdde som om han var Messias och sa att han var "Guds son". Detta innebar att han antingen var en fruktansvärd lögnare, att han var galen och bara inbillade sig det, eller att det var sant. Men Jesus verkade inte vara galen. Så det återstod bara två alternativ. Om Jesus ljög så gjorde han något som stred allvarligt mot den judiska religionen. Det var på grund av påståendena om att Jesus var "Guds son" som några av de judiska ledarna ville att han skulle dödas och de överlämnade honom till de romerska härskarna. Romarna brydde sig inte om att Jesus sa något som stred mot den judiska tron. Men de visste att folk också hade sagt att Jesus var "judarnas kung". De judiska ledarna hävdade att detta stred mot den romerska regeringens lagar. Även om de romerska ledarna inte höll med, lät de döda honom för att förhindra ett eventuellt upplopp.

Även om de flesta judar idag och genom historien inte tror på vad kristna säger om Jesus, finns det några judar som tror att Jesus var den Messias som utlovades i de judiska skrifterna. Judar som tror på detta kallas "messianska judar".

Nästan alla moderna forskare, både kristna och icke-kristna, är överens om att Jesus var en verklig person. Både kristna och icke-kristna forskare baserar sina studier av Jesus på evangelierna. De tros ha skrivits mellan 60-90 e.Kr.

Enligt traditionen skrevs evangelierna av fyra män, Matteus, Markus, Lukas och Johannes, som gav sina namn till dessa böcker. Detta är den ordning i vilken de är ordnade i Bibelns Nya testamente, men forskare anser att det inte är den ordning i vilken de skrevs. Markusevangeliet skrevs förmodligen före Matteusevangeliet. De fyra evangelierna berättar alla historien om Jesu liv, men de gör det från fyra olika synvinklar, eftersom de skrevs av olika personer och varje författare hade skäl att berätta det på olika sätt.

Andra forskare har sagt att ledarna i den tidiga kristna kyrkan gjorde ändringar i evangelieskrifterna. Dessa ändringar sägs ha skett vid olika tidpunkter, på olika sätt och av olika skäl. Till exempel utelämnades en berättelse i många gamla versioner av evangelierna. Den handlar om att Jesus räddar en kvinna som hade begått äktenskapsbrott (haft sex utanför äktenskapet) och som var på väg att dödas. Augustinus av Hippo (354-430 e.Kr.) skrev att detta troligen utelämnades eftersom vissa kyrkoledare trodde att berättelsen skulle kunna få människor att agera på ett syndigt sätt. Denna berättelse finns i alla moderna biblar och anses innehålla mycket viktig undervisning för kristna. Andra skillnader som kan finnas i versioner av evangelierna är oftast små och gör ingen skillnad för vad man vet om Jesu liv och hans undervisning.

Om Mark

Markusevangeliet, som av bibelforskare anses vara det tidigaste, har namnet på en ung lärjunge till aposteln Paulus som nämns flera gånger i Apostlagärningarna och Paulus brev. Evangeliet skrevs troligen i Rom och anses av forskare vara från minnen av Jesu efterföljare eller lärjunge Petrus. Det berättar inte om Jesu födelse utan börjar när han var 30 år gammal, vid den tidpunkt då lärjungarna lärde känna honom. Den visar Jesus som en handlingskraftig man: han reser runt i landet, undervisar och helar människor.

Om Matthew

Därefter skrevs Matteusevangeliet. Matteus var en av Jesu lärjungar. Han var en judisk man som hatades av andra judar eftersom han arbetade för de romerska härskarna som skatteindrivare. Matteus berättar att Jesus en dag såg honom sitta vid sitt skrivbord på marknadsplatsen och sa "Följ mig". De flesta bibelforskare tror att Matteus hade läst Markusevangeliet och bestämde sig för att fylla i vissa saker som Markus utelämnade, för medan Markus skrev sitt evangelium för kyrkan i Rom ville Matteus skriva för judiska kristna över hela Romarriket. Matteus var en välutbildad jude, så han kände till de judiska skrifterna (som de kristna också använder och kallar Bibelns Gamla testamente). Matteus kände till skriftens läror om att Messias, eller Guds smorde, skulle komma. I sitt evangelium nämner han ofta dessa läror. Han börjar också med att ge en lista över Jesu förfäder eftersom detta var viktigt för judiska läsare.

Om Luke

Aposteln Lukas var grek och vän med aposteln Paulus. Han var läkare. Lukas fick veta om Jesus av lärjungarna. Lukas skriver om Jesu födelse och barndom och han säger: "Maria bevarade allt detta i sitt hjärta och tänkte på det".

Lukas var inte jude och han skriver på ett sätt som är lätt att förstå för andra människor som inte är judar. Han förklarar judiska seder och lagar. Han skrev en andra bok som heter Apostlagärningarna och som berättar vad lärjungarna gjorde efter att Jesus hade lämnat dem.

Om John

Bibelforskare tror att Johannes var en av Jesu lärjungar och troligen den yngste av de tolv män som var Jesu främsta anhängare. Han blev gammal och på grund av sin undervisning om Jesus skickades han till en liten ö som kallades Patmos. Johannes skriver med en särskild idé i åtanke. Han vill bevisa för läsaren att Jesus är Guds sätt att rädda människor från det fruktansvärda problemet med synden eller ondskan. Johannes börjar med att berätta för läsaren att Jesus var och är Gud. Johannes säger att Jesus är Guds levande kommunikation (eller levande ord). Varje del av Johannesevangeliet är skriven för att visa att Jesus kom från Gud, lärde ut Guds budskap och är vägen för människor att förstå Guds kärlek.

Evangelierna berättar många av de historier som Jesus berättade när han undervisade människor om hur Gud älskade dem och hur de borde leva. Dessa berättelser kallas liknelser. De inkluderar följande:

Den barmhärtige samariten

I denna berättelse från kapitel 10 i Lukasevangeliet visar Jesus vad det innebär att vara en god granne. I närheten av judarna bodde det folk som kallas samariter. De var inte överens med varandra om religiösa läror och betraktades som fiender. En dag när en judisk man var ute på promenad slog några rånare honom, rånade honom och lämnade honom naken och nästan död vid vägen. En judisk präst kom förbi och såg honom. Han tänkte: "Om jag rör vid den nakna blödande mannen blir jag oren och kan inte gå till templet!". Så han låtsades att han inte hade sett honom. En annan jude, en helig man, kom förbi och agerade på samma sätt. Till sist kom en samarit med en åsna. När han såg den skadade mannen stannade han. Han tvättade hans sår med vin och olivolja. Sedan satte han honom på sin åsna och förde honom till det närmaste värdshuset. Han betalade värdshusvärden och sade: "Behåll honom tills han är frisk, och det som är skyldigt ska jag betala när jag kommer tillbaka hitåt." Jesus sade till de människor som lyssnade: "Vem av dessa människor handlade som en god granne?". De svarade: "Han som stannade och hjälpte till." Jesus sade: "Gå ni och agera på samma sätt."

Den förlorade sonen

I denna berättelse från kapitel 15 i Lukasevangeliet berättar Jesus om en rik man som hade två söner. De skulle båda få en del av hans pengar när han dog. Den yngre sonen sade: "Fader, ge mig mina pengar nu, så att jag kan gå och roa mig medan jag är ung". Han tog med sig pengarna till staden och spenderade allt på fester med sina vänner och andra syndiga saker. Snart hade han inget kvar för att försörja sig själv och skämdes. Han skaffade sig ett jobb där han tog hand om grisar, ett oheligt kött att äta, bara för att hålla sig från att svälta. Han sade till sig själv: "Jag ska gå hem till min far och säga: 'Far, jag har syndat! Snälla, låt mig bli en tjänare i ditt hus!"" När hans far såg honom komma sprang han längs vägen för att lägga sina armar runt sin son. Fadern sade: "Ta med dig de finaste kläderna! Döda den fetaste kalven för att göra en festmåltid!" När den äldre brodern hörde allt detta blev han arg och sade: "Jag är en god son till dig, men du gav mig aldrig ens en liten get för att jag skulle kunna ha en fest med mina vänner!". Fadern sade: "Du har alltid varit med mig. Jag älskar dig mycket, och allt jag har är ditt, men min son som var förlorad är nu funnen! Min son som verkade vara död lever nu! Var lycklig med mig!" Jesus sade att detta är det sätt på vilket Gud älskar och förlåter sitt folk, när de ber om förlåtelse.