Apokryferna är religiösa texter som finns i vissa versioner av den katolska Bibeln. Andra versioner utelämnar dem. Ordet kommer från forngrekiska ἀπόκρυφα (apokrypha). Apokryfa betyder de som var gömda. I allmänhet används termen för skrifter som inte ingick i kanonerna. Det finns flera anledningar till att dessa texter inte ingick i kanon. Texterna kan ha varit kända endast av ett fåtal personer, eller så kan de ha utelämnats för att deras innehåll inte passar bra in i de andra böckerna i Bibeln. En del av apokryferna skrevs vid en senare tidpunkt och togs därför inte med.

Den auktoriserade King James Version kallade dessa böcker för "apokryfer". Den skilde dem åt, eftersom Bibeln sa det i 2 Esdras 14:46: "Men behåll de sjuttio sist, så att du kan överlämna dem endast till de kloka bland folket. Ty i dem finns förståndets källa, vishetens källa och kunskapens ström.

Romersk-katolska biblar har dessa böcker i Gamla testamentet. De kallar dem inte för apokryfer. De kallar dem deuterokanoniska, vilket innebär att de tillhör den andra kanon. Kanon betyder bara en officiell förteckning över litterära verk som accepteras som representativa för ett område. Den första listan omfattar böcker som först skrevs på hebreiska. Den andra listan omfattar böcker som först skrevs på grekiska.

Vad är apokryferna och var kommer de ifrån?

Apokryferna är en samling skrifter skrivna under ungefär samma tidsperioder som många delar av Gamla testamentet, ofta från 300-talet f.Kr. till första århundradet e.Kr., men några är senare. Många av dem förekommer i Septuaginta (den grekiska översättningen av hebreiska skrifter) och användes flitigt i den tidiga kristna församlingen. Vissa apokryfer har ursprung på hebreiska eller arameiska, andra skrevs ursprungligen på grekiska. Fynd från Döda havs-rullarna visar också att delar av den judiska litteraturen i denna period var mångfacetterad.

Varför ingår de inte i alla biblar?

  • Kanoniska standarder: Olika religiösa gemenskaper använde olika urval av skrifter. Den judiska kanon som fastställdes och bevarades i den hebreiska (masoretiska) traditionen omfattade inte alla böcker som fanns i Septuaginta.
  • Kyrklig tradition: Den tidiga kristna kyrkan lutade i många områden mot Septuaginta, vilket ledde till att dessa böcker användes i latinska och ortodoxa traditioner. Senare konsilier och ledare formaliserade vad som skulle räknas som helig skrift.
  • Tidsaspekter och teologisk innehåll: Vissa texter ansågs för sena, för lokala eller för problematiska i innehåll för att räknas som auktoritativa. Andra hade begränsad spridning och användning.
  • Reformationen och motreaktionen: Under 1500-talet valde protestantiska reformatorer att följa den hebreiska kanon och uteslöt därför apokryferna som kanoniska. Som svar bekräftade Tridentinum (konciliet i Trent 1546) den romersk-katolska kyrkans kanon inklusive deuterokanoniska böckerna.

Vilka böcker brukar räknas som apokryfer/deuterokanoniska?

Listan kan variera mellan traditioner, men vanliga exempel är:

  • Tobit (Tobiasboken)
  • Judit
  • Vishetens bok (Salomos vishet)
  • Syraks bok / Jesus Ben Sirach (Ecclesiasticus)
  • Baruk
  • 1 och 2 Makkabéer
  • Tillägg till Daniel (Susanna, Bedjarens bön/Den tre ungdomarnas sång, Bel och draken)
  • Tillägg till Esters bok (grekiska tillägg)
  • Psalm 151 och vissa andra psalmtexter i grekiska manuskript
  • I vissa traditioner: 3 och 4 Makkabéer, samt i etiopisk ortodox tradition även Henoch och Jubileer

Hur används apokryferna idag?

  • Romersk-katolska och ortodoxa kyrkor: Dessa kyrkor använder deuterokanoniska böcker i liturgin och som del av Skriften, och de kan ligga till grund för undervisning och from praktik.
  • Protestantiska kyrkor: De flesta protestantiska samfund anser inte dessa böcker vara kanoniska, men många erkänner deras historiska och litterära värde. Vissa utgåvor av Bibeln har en särskild avdelning kallad "Apokryferna" för dem och använder dem som hjälptexter.
  • Forskning och undervisning: Bibelforskare och historiker använder apokryferna som viktiga källor för att förstå judisk och kristen tanke, historia, liturgi och kultur under det andra tempelns tid och början av det första århundradet.

Sammanfattning

Apokryferna representerar en rik och mångsidig skrifttradition från mellan- och sen antiken. De är viktiga både för kyrklig tradition (särskilt i katolska och ortodoxa sammanhang) och för forskning om religiös historia, även om deras status som kanoniska böcker skiljer sig mellan trosinriktningar. Termen deuterokanoniska används ofta i katolsk kontext för att framhäva att dessa böcker är en del av en "andra" kanon, medan protestantiska traditioner i regel betecknar dem som apokryfer och inte som auktoritativt skrifttum.