Houmets

Victor Hugo

Victor Hugo, som skrev om många av Kanalöarna i sina böcker, beskrev Les Houmets i boken Les Travailleurs de la mer. Huvudpersonen Gilliat bor på Houmet Paradis:

"Detta hus kallades Bû de la Rue. Det låg på en spets av en landtunga, eller snarare en sten, som bildade en liten separat hamn i bäcken Houmet Paradis. Vattnet var mycket djupt här. Huset låg helt ensamt på udden, nästan utanför land, med precis tillräckligt med mark för en liten trädgård. De höga tidvattnen översvämmade ibland trädgården. Mellan hamnen i St. Sampson och Houmet Paradis bäck reser sig en brant kulle, som överträffas av ett tornblock täckt av murgröna och känt som Vale Castle, eller Chateau de l'Archange; så att vid St. Sampson var Bû de la Rue stängd från synen...".

Dessutom hade huset några mycket obehagliga invånare förutom Gilliat,

"Lantmänniskorna berättade att mot slutet av den stora revolutionen kom en kvinna med ett litet barn i bagaget till Guernsey för att bo där. Hon var en engelsk kvinna; åtminstone var hon inte fransyska. Hon hade ett namn som Guernseys uttal och lantmännens dåliga stavning till slut hade förvandlat till 'Gilliatt'... huset Bû de la Rue hemsöktes vid den här tiden. På mer än trettio år hade ingen bebott det. Det höll på att falla i ruiner. Trädgården, som så ofta invaderades av havet, kunde inte producera någonting. Förutom ljud och ljus som man såg där på natten hade huset denna mystiska egenhet: den som på kvällen lämnade en kammgarnsknodd, några nålar och en tallrik fylld med soppa på spiselkransen, skulle på morgonen finna soppan uppäten, tallriken tom och ett par färdigstickade vantar. Huset, inklusive demon, erbjöds till försäljning för några pund sterling. Den främmande kvinnan blev köpare, uppenbarligen frestad av djävulen eller av det fördelaktiga köpet.

"Hon gjorde mer än att köpa huset; hon tog sin bostad där med barnet, och från och med den stunden rådde fred inom dess väggar. Bû de la Rue har funnit en lämplig hyresgäst, sade folket på landsbygden. Spökandet upphörde. Man såg inte längre något ljus där förutom det från den nykomnes talgljus. "Häxans ljus är lika bra som djävulens fackla". Ordspråket tillfredsställde grannskapets skvallerpressar...

"I dag skulle det vara meningslöst att leta efter Houmet Paradis vik, Gilliats hus och den bäck där han skyddade båten. Bû de la Rue finns inte längre. Den lilla halvön där detta hus stod har fallit under plockyxan från dem som förstör havsklipporna och har lastats, vagnslast efter vagnslast, på fartyg som tillhör handlarna av stenar och granit.... Hela den här bergskammen har för länge sedan förts till London."

Romanen skrevs på 1860-talet och utspelar sig på 1820-talet när öarna fortfarande var bebodda.

De små öarna

Houmet Benest/Benêt ligger ungefär 180 meter från stranden. Den är triangulär och har en storlek på 80 × 50 yards (73 × 45 m). Här finns ett kanonbatteri från 1700-talet som försvar mot fransmännen. Den tyska ockupationen lade till ett eget, och britterna lade till ett annat efter att tyskarna lämnat. Ångfartyget Clarrie sjönk utanför Houmet Benêt 1921, i den stora Roussel. Heathery Brae försökte 1952 bärga den, men slutade med att själv bli ett vrak, och det finns också vrak av Vixen (en brigg), Rescue (en bogserbåt) och Romp (en kutter) som gick i land här. Den är täckt av gräs och brambuskar.

Houmet Paradis, det fiktiva hemmet för Gilliat, hette ursprungligen Houmet de l'Eperquerie, eftersom det användes för att rensa och torka fisk på ställningar som kallas perques (abborrar). Den ägdes tidigare av familjen Collas, vars egendom i Paradis gav ön sitt nya namn. På 1920-talet användes den för stenbrytning och den användes också som betesmark för boskap och har mycket gräs. År 1951 såldes den till James Watson från Newcastle upon Tyne för 500 pund, som placerade ön under National Trust of Guernsey. Den förblev inom familjen fram till 2004 då den såldes på auktion av James Watsons sonson (som också heter James Watson och bor på Alderney) till ett lokalt konsortium för att bevara ön som naturreservat.

Hommetol, vanligen kallad Omptolle av Ordnance Survey etc., används för att samla in ormer. Den är mestadels täckt av sparsamhet.