Les Houmets — tidvattsöar öster om Guernsey: namn, öar och historia
Les Houmets — tidvattsöar öster om Guernsey. Utforska öarnas namn, natur, tidvattensfenomen och den fascinerande historien från Victor Hugo till lokal folklore.
"Houmet" omdirigerar hit, för mer information om ortnamnselementet, se "-hou".
Les Houmets ligger öster om Guernsey på Kanalöarna. Namnet kommer från hou, ett normandiskt/guernésiaiskt ord som betyder öar. Det är öar som är drabbade av tidvatten.
Geografi och natur
Les Houmets är en grupp små, ofta obebodda holmar och klippöar som påverkas starkt av tidvattnet. Vid ebb blir många av dem tydligare och beroende på tidvattnets nivå kan de framstå som separata skär eller som sammankopplade plattformar. Vegetationen är typiskt karg med bestånd av tång, lavar och kustväxter som klarar saltstänk och vind. Öarna fungerar ofta som rast- och häckningsplatser för sjöfåglar.
Namn och etymologi
Ortnamnet kommer från det normandiska elementet hou, i sin tur belagt som ett lån från det fornnordiska ordet holmr som betyder "liten ö" eller "holm". Denna typ av namn är vanlig i Kanalöarnas toponymi och används för många små öar och holmar i områden runt Guernsey och andra angränsande öar.
De enskilda öarna
Bland de mest kända holmarna i denna grupp återfinns:
- Houmet Benest / Houmet Benêt
- Houmet Paradis
- Houmet Hommetol (Omptolle)
I närheten nämns också Crevichon som ligger utanför Herm. Dessa namn kan förekomma i olika stavningar i äldre källor.
Historia och mänsklig påverkan
Les Houmets har inte varit stora centrum för bebyggelse men har i perioder nyttjats i samband med fiske, fångst av sjöfågel, och som tillfällig betesmark för boskap på lågvatten. Sten har ibland tagits från kustnära klippområden i öarna runt Kanalöarna för byggnadsmaterial.
Den franske författaren Victor Hugo hävdade i sina uppteckningar att vissa holmar hade blivit kraftigt eroderade av stenbrytning. Detta påstående gäller särskilt exempel som Crevichon, där sådan verksamhet kan ha ägt rum. Dock motsäger lokalhistorikern Victor Coysh detta för Les Houmets och menar att det saknas belägg för omfattande stenbrytning på just dessa små holmar; han betonar i stället naturlig erosion och de tidvattenpåverkade processerna som huvudorsaker till förändringar i holmarnas form och storlek.
Ekologi, skydd och besök
Som små kustekosystem är Les Houmets känsliga för störningar. De utgör viktiga platser för kustfåglar och för marina organismer i strandzonen. Besökare uppmanas att visa hänsyn, undvika att störa häckande fåglar och vara försiktiga med att lämna skräp.
Tillgängligheten varierar med tidvattnet; vissa holmar kan vara svåra eller farliga att nå vid högvatten. Båttransporter och landstigning bör planeras med lokalkännedom om tidvatten, strömmar och säkerhetsbestämmelser.
Källor och vidare läsning
För mer detaljer om ortnamnselementet och språkliga kopplingar, se -hou. Lokalhistoriska verk, navigationskartor och naturvårdsdokument ger ytterligare information om enskilda holmar, deras läge och ekologiska status.
Karta över Les Houmets
Victor Hugo
Victor Hugo, som skrev om många av Kanalöarna i sina böcker, beskrev Les Houmets i boken Les Travailleurs de la mer. Huvudpersonen Gilliat bor på Houmet Paradis:
"Detta hus kallades Bû de la Rue. Det låg på en spets av en landtunga, eller snarare en sten, som bildade en liten separat hamn i bäcken Houmet Paradis. Vattnet var mycket djupt här. Huset låg helt ensamt på udden, nästan utanför land, med precis tillräckligt med mark för en liten trädgård. De höga tidvattnen översvämmade ibland trädgården. Mellan hamnen i St. Sampson och Houmet Paradis bäck reser sig en brant kulle, som överträffas av ett tornblock täckt av murgröna och känt som Vale Castle, eller Chateau de l'Archange; så att vid St. Sampson var Bû de la Rue stängd från synen...".
Dessutom hade huset några mycket obehagliga invånare förutom Gilliat,
"Lantmänniskorna berättade att mot slutet av den stora revolutionen kom en kvinna med ett litet barn i bagaget till Guernsey för att bo där. Hon var en engelsk kvinna; åtminstone var hon inte fransyska. Hon hade ett namn som Guernseys uttal och lantmännens dåliga stavning till slut hade förvandlat till 'Gilliatt'... huset Bû de la Rue hemsöktes vid den här tiden. På mer än trettio år hade ingen bebott det. Det höll på att falla i ruiner. Trädgården, som så ofta invaderades av havet, kunde inte producera någonting. Förutom ljud och ljus som man såg där på natten hade huset denna mystiska egenhet: den som på kvällen lämnade en kammgarnsknodd, några nålar och en tallrik fylld med soppa på spiselkransen, skulle på morgonen finna soppan uppäten, tallriken tom och ett par färdigstickade vantar. Huset, inklusive demon, erbjöds till försäljning för några pund sterling. Den främmande kvinnan blev köpare, uppenbarligen frestad av djävulen eller av det fördelaktiga köpet.
"Hon gjorde mer än att köpa huset; hon tog sin bostad där med barnet, och från och med den stunden rådde fred inom dess väggar. Bû de la Rue har funnit en lämplig hyresgäst, sade folket på landsbygden. Spökandet upphörde. Man såg inte längre något ljus där förutom det från den nykomnes talgljus. "Häxans ljus är lika bra som djävulens fackla". Ordspråket tillfredsställde grannskapets skvallerpressar...
"I dag skulle det vara meningslöst att leta efter Houmet Paradis vik, Gilliats hus och den bäck där han skyddade båten. Bû de la Rue finns inte längre. Den lilla halvön där detta hus stod har fallit under plockyxan från dem som förstör havsklipporna och har lastats, vagnslast efter vagnslast, på fartyg som tillhör handlarna av stenar och granit.... Hela den här bergskammen har för länge sedan förts till London."
Romanen skrevs på 1860-talet och utspelar sig på 1820-talet när öarna fortfarande var bebodda.
De små öarna
Houmet Benest/Benêt ligger ungefär 180 meter från stranden. Den är triangulär och har en storlek på 80 × 50 yards (73 × 45 m). Här finns ett kanonbatteri från 1700-talet som försvar mot fransmännen. Den tyska ockupationen lade till ett eget, och britterna lade till ett annat efter att tyskarna lämnat. Ångfartyget Clarrie sjönk utanför Houmet Benêt 1921, i den stora Roussel. Heathery Brae försökte 1952 bärga den, men slutade med att själv bli ett vrak, och det finns också vrak av Vixen (en brigg), Rescue (en bogserbåt) och Romp (en kutter) som gick i land här. Den är täckt av gräs och brambuskar.
Houmet Paradis, det fiktiva hemmet för Gilliat, hette ursprungligen Houmet de l'Eperquerie, eftersom det användes för att rensa och torka fisk på ställningar som kallas perques (abborrar). Den ägdes tidigare av familjen Collas, vars egendom i Paradis gav ön sitt nya namn. På 1920-talet användes den för stenbrytning och den användes också som betesmark för boskap och har mycket gräs. År 1951 såldes den till James Watson från Newcastle upon Tyne för 500 pund, som placerade ön under National Trust of Guernsey. Den förblev inom familjen fram till 2004 då den såldes på auktion av James Watsons sonson (som också heter James Watson och bor på Alderney) till ett lokalt konsortium för att bevara ön som naturreservat.
Hommetol, vanligen kallad Omptolle av Ordnance Survey etc., används för att samla in ormer. Den är mestadels täckt av sparsamhet.
Frågor och svar
F: Vad är Houmets?
S: Houmets är en ö öster om Guernsey i Kanalöarna.
F: Vad betyder ordet "Hou" på normandiska/guernésiais?
S: "Hou" på normandiska/guernésiais betyder holmar.
F: Vilka holmar ingår i Houmets?
S: Houmet Benest/Houmet Benêt, Houmet Paradis och Houmet Hommetol (Omptolle) är några av de holmar som ingår i Houmets.
F: Är Houmets tidvattensöar?
S: Ja, Houmets är tidvattensöar.
F: Vem har påstått att Houmets eroderades kraftigt av stenbrytning?
S: Victor Hugo menar att Houmetsöarna var kraftigt eroderade av stenbrott.
F: Var Crevichon utanför Herm kraftigt eroderad av stenbrott?
S: Ja, Crevichon off Herm var verkligen kraftigt eroderad av stenbrott.
F: Håller Victor Coysh med om Victor Hugos förslag om Houmets?
S: Nej, Victor Coysh håller inte med om Victor Hugos förslag om Houmets.
Sök