Hypnos

Hypnoterapi

Hypnoterapi är när en hypnotisör använder hypnos för att hjälpa personen att läka känslomässigt eller för att läka ett sjukt sinne. Hypnoterapi är hypnos som används för terapi.

Hypnos kan också utföras av en person ensam. Då agerar han både som hypnotisör och försöksperson. Detta kallas "självhypnos" eller ibland "självsuggestion". I vissa fall är detta helt enkelt en form av användning av trance.

Historia

Forntida samhällen

Nästan alla förmoderna samhällen hade metoder som på något sätt liknade hypnos. Ofta var det en särskild person i samhället (häxdoktor, shaman, präst osv.) som genomförde en ceremoni. Vid ceremonin kunde man använda besvärjelser (trollformler), sånger, repetitiv musik, sinnesförändrande ämnen, mörker, eld och andra miljöer. Syftet var att försätta en person eller grupp i ett förändrat sinnestillstånd, som en trans. Till och med läskunniga samhällen som det antika Grekland hade fenomen som tyder på hypnos. Det delfiska oraklet befann sig i någon form av trans när hon uttalade sina berömda förutsägelser. Om det var självhypnos eller om det bara var effekterna av vulkanisk gas kommer aldrig att bli känt.

Västliga samhällen

Det verkar finnas många idéer om hur hypnosen började. Historiska uppgifter i det moderna Europa börjar med Franz Mesmers arbete, även om han inte uppfann ordet "hypnos". Mesmer och hans anhängare praktiserade det som först kallades "djurmagnetism" och senare mesmerism. Beskrivningar av hans arbete lämnar ingen tvekan om att han själv hade upptäckt det som vi nu kallar "hypnos".

Orden hypnos och hypnotism härstammar båda från termen neurohypnotism (nervös sömn) som myntades av den skotska kirurgen James Braid omkring 1841. Braid baserade sin praktik på den som utvecklats av James Braid, men hade en annan teori om hur förfarandet fungerade.

De viktigaste upptäckterna av hypnos kom 1842 när Braid började lära sig mer om hypnosens effekter. Han trodde inte att "mesmerism" var orsaken till hypnosen, och till slut trodde han att trance bara var en "nervös sömn". År 1843 skrev han en bok om detta med titeln Neurypnology. I denna bok beskrev Braid hypnos som ett tillstånd av fysisk avslappning som åtföljs och framkallas av mental koncentration ("abstraktion").

Metod

Hypnos används för att behandla rädsla, missbruk, känslomässiga problem, smärtkontroll, stress och så vidare.

Hypnotisören måste göra två saker för att kunna utföra hypnos. För det första måste han försätta personen i trance. För det andra måste han leda personen genom tranceprocessen (för terapi, eller vilken effekt som helst). Ofta växlar han mellan dessa två moment, först ser han till att personen är i rätt sinnestillstånd och sedan leder han honom genom processen. Dessa steg upprepas i en cykel hela tiden.

I trance fattar inte personen beslut om sanningen i hypnotisörens förslag: Om trance uppnås - vilket inte alltid är fallet - kommer subjektet att acceptera allt som hypnotisören säger som sant, såvida det inte strider mot subjektets djupaste övertygelser. Detta är hypnosens kärna: att försätta subjektet i trance så att det kommer att acceptera förslagen.

Scenhypnotisörer får verkligen fantastiska effekter av bra försökspersoner: de kan få dem att glömma sina namn, tro att de är någon annan, få dem att se människor som inte finns där, få dem att glömma bokstäver eller siffror och så vidare. Detta sker eftersom försökspersonen aktivt följer hypnotisörens förslag, eftersom han litar på hypnotisören och tror att det är säkert. Om förtroendet bryts eller om subjektet tror att det inte är säkert kan subjektet komma ut ur trance.

Hypnos är inte en makt som ligger hos hypnotisören. Makten ligger i stället i subjektets sinne. Hypnotisören vet helt enkelt hur han eller hon ska vägleda personen i trance.