Intransitiva verb: definition, exempel och skillnad mot transitiva verb

Lär dig vad intransitiva verb är — klar definition, tydliga exempel och hur de skiljer sig från transitiva verb. Perfekt för studier och förbättrad språkförståelse.

Ett intransitivt verb är ett verb som inte behöver ett direkt objekt för att meningen ska vara komplett. På engelska kallas det "intransitive verb". Subjectet (den som utför eller befinner sig i handlingen) räcker ofta för att meningen ska bli begriplig: "Barnet sover." eller "Solen skiner."

Hur du känner igen ett intransitivt verb

• Ställ frågan "vem?" eller "vad?" efter verbet. Om svar inte blir ett direkt objekt utan i stället en plats, tid eller ingen direkt mottagare, är verbet ofta intransitivt: "Han gick (vart?) hem."
• Om verbet inte kan stå med ett direkt objekt utan att meningen förändras eller bli felaktig är det sannolikt intransitivt: "Hon föll." (man kan inte säga *"Hon föll marken" utan preposition).

Exempel

• Barnet sover.
• Han skrattar.
• Vi sprang i parken.
• Solen skiner.
• Hon kom sent.

Skillnad mot transitivt verb

Till skillnad från transitiva verb tar intransitiva verb inte ett direkt objekt. Ett transitivt verb kräver ofta ett objekt för att uttrycka vem eller vad som påverkas: "Han läser boken." (boken = objekt). Ett intransitivt verb uttrycker i stället en handling eller ett tillstånd som inte överförs på ett direkt objekt: "Han läser." (här saknas/utelämnas objektet).

Ambitransitiva och passiva former

Vissa verb kan vara både transitiva och intransitiva (kallas ambitransitiva). Exempel: "äta" kan vara transitivt ("Hon åt äpplet") eller intransitivt ("Hon åt"). Andra verb är normalt transitiva men kan förekomma i passiv form så att objektet blir subjekt, till exempel "Dörren öppnades." — här är det egentligen en passiv sats av det transitiva verbet "öppna".

I svenskan finns också en så kallad -s‑passiv som ibland används impersonellt även med verb som annars är intransitiva: "Det dansades på torget." Denna konstruktion tar inte ett direkt objekt, utan markerar att något skedde utan att ange vem som gjorde det.

Ytterligare noteringar

• Vissa intransitiva verb betecknar ett tillstånd snarare än en aktiv handling: "finns", "ligger", "står".
• Inom mer avancerad språkvetenskap görs ibland skillnad mellan unergativa och unaccusativa intransitiva verb beroende på om subjektet är en agent (utför handlingen) eller en patient (drabbas av något). För de flesta skriftspråksbehov räcker dock den enklare beskrivningen ovan.

Snabbt tips för skrivande och analys

• Vill du veta om ett verb är transitivt eller intransitivt: försök sätta in ett direkt objekt (vem/vad). Om det naturligt går att lägga till ett objekt är verbet ofta transitivt eller ambitransitivt.
• När du använder passiv form, kontrollera om meningen ursprungligen hade ett objekt som blivit subjektet i passiv konstruktion (t.ex. "Boken lästes av henne" ← transitivt), eller om det är en impersonal -s‑form utan tydligt objekt.

Frågor och svar

F: Vad är ett intransitivt verb på engelska?

F: Kan du ge ett exempel på ett intransitivt verb?

F: Vad är kontrasten mellan ett intransitivt verb och ett transitivt verb?

F: Kan du ge ett exempel på ett transitivt verb?

F: Är "Dörren stängdes." ett exempel på ett intransitivt verb?

F: Vad är skillnaden mellan "Dörren öppnades." och "Dörren öppnades."?

F: Kan ett verb vara både intransitivt och transitivt?

Sök med bokstav