Verb

Ordet "verb".

Ordet verb kommer ursprungligen från *were-, ett proto-indoeuropeiskt ord som betyder "ett ord". Det kommer till engelskan genom latinets verbum och det gamla franska verbe.

Verbal fras

I enkla meningar kan verbet vara ett ord: Katten satt på mattan. Verbet kan dock vara en fras: Katten kommer att sitta på mattan.

Verbala fraser kan vara mycket svåra att analysera: Jag är rädd att jag måste gå snart. Det verkar finnas tre verbala fraser här, som betyder något i stil med Tyvärr måste jag snart gå.

Verbformer

På engelska och många andra språk ändrar verb sin form. Detta kallas böjning. De flesta engelska verb har sex böjda former (se tabellen), men be har åtta olika former.

Du bör märka att vissa verbformer ser likadana ut. Du kan säga att de har samma form. Till exempel har det enkla presenten och den enkla formen av gå samma form. Samma sak gäller för förflutet och det förflutna deltagandet. Men dessa olika former kan ha olika form i andra verb. Till exempel är det enkla presenset av be oftast are men den enkla formen är be. Dessutom är förleden av eat ate, men det förflutna participet är eaten. När du letar efter ett verb i ordboken är det oftast den enkla formen som du letar efter.

En engelsk mening måste ha minst ett verb i primärform. Varje huvudsats kan bara ha ett verb i primärform.

Sorter av verb

Engelskan har två huvudtyper av verb: vanliga verb (lexikala verb) och hjälpverb. Skillnaden mellan dem ligger främst i var de kan placeras i en mening. Vissa verb finns i båda grupperna, men det finns väldigt få hjälpverb i engelskan. Det finns också två typer av hjälpverb: modala verb och icke-modala verb. Tabellen nedan visar de flesta av de engelska hjälpverben och ett litet antal andra verb.

Det finns flera hjälpverb:

• Att göra (göra, gör, gjorde)
• Att vara (är, är, är, är, var, var): skapar en progressiv tempus
• Att ha (ha, har, hade): Skapar en perfekt tempus

Följande verb är modala hjälpverb.

• Kan
• Kan
• Maj
• Might
• Måste

·          

• Bör

Även hjälpverb böjs för negation. Vanligtvis görs detta genom att lägga till not eller n't.

• Du borde inte vara här.
• Han är inte hemma.
• Vi har inte börjat ännu.

Användning av hjälpmedlet do

Ibland används verbet do tillsammans med andra verb. Det ändrar egentligen inte betydelsen, men det kan användas för att göra ett starkt uttalande.

• Jag pratar (nutid)
• Jag gick (Förfluten tid)

Det används också i negativ form när inga andra hjälpverb används.

• Jag pratar inte (nutid)
• Jag gick inte (Förfluten tid)

Ibland kommer den före ämnet. Detta kallas inversion och betyder vanligtvis att meningen är en fråga.

• Pratar du? (Nutid)
• Gick du dit? (Förfluten tid)

Många andra språk använder inte verbet do som hjälpverb. De använder presens för do och presens eller perfekt för did.

Tid, aspekt och humör

Det finns tre huvudsakliga system för verben: tempus, aspekt och humör.

Tension

Tidsföljd används främst för att ange när verbet händer: i dåtid, nutid eller framtid. För att förklara och förstå tempus är det bra att föreställa sig tiden som en linje på vilken förfluten tid, nutid och framtid är placerade.

Vissa språk har alla tre tiderna, andra har bara två och vissa har inga tiderna alls. Engelska och japanska har till exempel bara två tempus: förfluten tid och nutid. Kinesiska och indonesiska verb visar ingen tempus. I stället använder de andra ord i meningen för att visa när verbet händer.

Aspect

Aspekt visar vanligtvis om åtgärden är avslutad eller inte, eller om något händer regelbundet. Engelskan har två aspekter: progressiv och perfekt. På engelska visar man vanligtvis aspekt genom att använda participverbformer. Aspekt kan kombineras med presens eller förfluten tid.

Den progressiva aspekten

På engelska används gerund-participle, vanligtvis tillsammans med hjälpordet be (och dess former am, is, are, was och were) för att visa den progressiva aspekten.

• Jag sover. (presensprogressiv)
• Han studerade engelska i går kväll. (förfluten tid)
• Han kommer att åka till affären i morgon (framtida progressivt).

Många andra språk, till exempel franska, använder inte progressiva tempus.

• Jag har sett honom två gånger. (presens perfekt)
• Jag hade bott där i tre år. (perfekt i förfluten tid)

Det förflutna perfektet kan användas för att uttrycka ett orealiserat hopp, en önskan osv.

• Han hade tänkt baka en tårta men fick slut på mjöl.
• Hon hade velat köpa en present till honom men han vägrade.

Efter If, wish och would rather kan past perfect användas för att tala om tidigare händelser som aldrig har inträffat.

• Om jag bara hade fötts stående!
• Jag önskar att du hade berättat det för mig tidigare.
• Jag hade hellre sett att du hade gått någon annanstans.

Humör

Slutligen visas humöret på engelska numera oftast med hjälp av modalverb. Tidigare hade engelskan ett fullständigt humörsystem, men det har nästan helt försvunnit. För konjunktivstämningen används nu den enkla formen. Det finns också en form av be som används i konditionaler för att visa att något inte är sant (t.ex. om jag var en fågel skulle jag flyga till Kalifornien).

Meningsdelar som hör till verb

Vissa delar av en mening kommer naturligt före eller efter verben, men de är inte alltid desamma för alla verb. De viktigaste satsdelarna är: subjekt, objekt, komplement och modifiering.

Ämnen

Nästan alla engelska meningar har subjekt, men meningar som är order (så kallade imperativ) har vanligtvis inget subjekt. Ett subjekt kommer vanligtvis före ett verb, men det kan också komma efter hjälpverb. I följande exempel är subjektet understruket och det primära verbet är fetstilt.

• Vi behöver dig.
• Maten var god.
• Den lilla pojken med rött hår sover.
• Kan du se bilen?
• Kom hit. (inget ämne)

Objekt

Många verb kan följas av ett objekt. Dessa verb kallas transitiva verb. Vissa verb måste ha ett objekt (t.ex. take), men vissa verb har aldrig ett objekt (t.ex. sleep). Verb som inte tar ett objekt kallas intransitiva verb. Vissa verb kan till och med ha två objekt. De kallas ditransitiva verb. I följande exempel är objektet understruket och det primära verbet är fetstilat.

• Jag sover. (inget objekt)
• Jag tog boken från honom.
• Jag gav honom boken. (2 föremål)
• Jag är lycklig. (inget objekt)
• Jag blev lärare. (komplement, inget objekt)
• Jag sov i min säng (1 objekt)

Kompletterar

Vissa verb kan eller måste följas av ett komplement. Dessa verb kallas länkverb eller kopula. I följande exempel är komplementet understruket och verbet är fetstilat.

• Han är bra.
• Han är en pojke.
• Hon blev sjuk.
• Hon blev chef.
• Det ser trevligt ut.

Modifieringsmedel

Verben kan modifieras med olika modifieringsord, främst adverbier. Observera att verb i allmänhet inte behöver modifieras; det är oftast ett val. I följande exempel är adverbet understruket och verbet är fetstilat.

• Pojken sprang snabbt.
• Det fritt svängande repet träffade honom.

Verben har också ofta en rad andra modifieringar, inklusive prepositioner.

Skillnader mellan verb och andra ord

Ibland kan ett verb och ett annat ord ha samma form. I dessa fall kan du oftast se skillnaden genom att titta på olika egenskaper hos orden.

Verben kontra adjektiv

Ibland kan ett verb och ett adjektiv ha samma form. Det händer vanligtvis med participier. Till exempel ser nutidspartikeln intressant och adjektivet intressant likadant ut. Verb skiljer sig dock från adjektiv eftersom de inte kan modifieras med mycket, mer eller mest. Du kan till exempel säga "Det är mycket intressant", så du vet att intressant är ett adjektiv här. Men du kan inte säga "Min lärare är mycket intressant för mig i matematik", eftersom intressant i den meningen är ett verb. Om du däremot inte kan ändra verbet "vara" till "verka" eller "bli" är det förmodligen ett verb.

• Han var isolerad / Han blev isolerad (isolerad är ett adjektiv)
• Dörren öppnades / *Dörren öppnades (öppna är ett verb)

Verben vs. substantiv

Gerundpartikeln ser ibland ut som ett substantiv. Detta gäller särskilt när den används som subjekt, som i följande exempel:

• Löpning är bra för dig.

De viktigaste skillnaderna mellan dessa verb och substantiv är: modifiering, antal och objekt/komplement.

Modifieringsmedel

Verb kan i allmänhet inte modifieras med adjektiv och substantiv kan i allmänhet inte modifieras med adverbier. I "Det är bra för dig att springa regelbundet" är springa alltså ett verb eftersom det modifieras av adverbet regelbundet.

Antal

Verben kan inte ändra nummer, så om du kan göra ordet till plural är det ett substantiv, inte ett verb. Till exempel kan "den här teckningen är fin" ändras till "de här teckningarna är fina", så teckning är ett substantiv. Men "det är roligt att rita träd" kan inte ändras till "det är roligt att rita träd", så här är det ett verb.

Objekt/komplement

Många verb kan ha objekt eller komplement, men inte substantiv. Så i "det är svårt att parkera bilen" är parkering ett verb eftersom det har objektet bilen. Men om du säger "det finns ingen parkering" kan parkering vara ett substantiv eftersom det inte har något objekt.

Verb vs. prepositioner

Vissa verb har blivit prepositioner. Även dessa har vanligtvis samma form som participier. Här är några exempel:

• Med tanke på problemen tycker jag inte att vi ska åka dit.
• Vi har många medhjälpare, bland annat John.
• Enligt kartan är vi här.
• Han fördes till sjukhus efter slagsmålet.

Den största skillnaden mellan verb och prepositioner är att verb har ett subjekt. Även om subjektet inte är skrivet kan du förstå vad det är. Prepositioner har inget subjekt.