Jean-Honoré Fragonard (5 april 1732 i Grasse – 22 augusti 1806 i Paris) var en fransk konstnär som räknas som en av de främsta inom den franska rokokon. Han blev känd för sin snabba penselföring, ljusa färger och lekfulla, ofta flirtiga motiv. Fragonard var elev till François Boucher och utvecklade vidare Bouchers dekorativa stil, men fann snart sin egen uttrycksform.

Liv och karriär

Fragonard föddes i södra Frankrike och kom tidigt i kontakt med konststudier. Efter utbildning i Paris under Boucher utvecklade han en lätt och spontan måleriteknik som passade den samtida smaken för intimt dekorerade interiörer och privata kommissioner. Han målade porträtt, genrebilder, allegorier och dekorativa väggmålningar för adliga och rika beställare.

Stil och teman

Hans motiv är ofta lekfulla och sensuella, med antydningar av erotik och kärleksspel. Fragonards sätt att måla kännetecknas av:

  • lätt, snabb penselföring som fångar rörelse och ljus
  • varma, klara färger och rik färgskala
  • dekorativ uppbyggnad med överflöd av lövverk och textilier
  • intima, privata scener där förförelse och hemliga möten ofta är centrala

Trots de ofta frivolösna motiven innehåller många arbeten också teknisk finess och en spontanitet som gör dem livfulla.

Berömda verk

Bland hans mest kända målningar finns Gungan (franska titeln ofta given som Les Hasards heureux de l'escarpolette eller enklare L'Escarpolette), samt En ung flicka som läser och Det hemliga mötet. Dessa verk visar hans typiska kombination av lekfullt sinne, sensualitet och dekorativ elegans.

  • Gungan – en ikonisk scen där en ung kvinna gungar medan en beundrare tittar upp under kjolen, ett exempel på rokokons lättsamma erotik.
  • En ung flicka som läser – intimt porträtt som framhäver vardagsögonblickets poesi.
  • Det hemliga mötet – skildrar förförelse och förtrolighet i en lummig miljö.

Senare år och eftermäle

Under den franska revolutionen förlorade många konstnärer sina skyddspatroner och beställningar, och Fragonard drabbades hårt ekonomiskt. Efter revolutionen ändrades smak och myndigheternas preferens gick mot ett stramare, nyklassicistiskt uttryck — en stil som Fragonard hade svårt att anpassa sig till. Han tillbringade sina sista år mer eller mindre i periferin av konstlivet och avled 1806 i fattigdom.

Trots detta lever hans konst kvar och uppskattas för sin tekniska skicklighet och sitt omisskännliga uttryck. Fragonards verk finns idag i många museisamlingar runt om i världen, bland annat i större europeiska samlingar, och han räknas fortsatt som en av de viktigaste företrädarna för rokokon tillsammans med Boucher och Antoine Watteau.