Det forntida Armeniens rike: Orontid, Artaxiad och Arsacid (321 f.Kr.–428 e.Kr.)

Upptäck Det forntida Armeniens rike: Orontid, Artaxiad och Arsacid (321 f.Kr.–428 e.Kr.) — politik, kultur och det historiska arvet från en antik stormakt.

Armeniens rike (armeniska: Մեծ Հայք, romaniserat: Mets Hayk; latin: Armenia Maior) var ett armeniskt kungadöme som styrde i forntida Främre Orienten från 321 f.Kr. till 428 e.Kr. Det kallas ibland för det armeniska riket. Dess historia är uppdelad i regeringstider av tre kungliga dynastier: Orontid (321 f.Kr. - 200 f.Kr.), Artaxiad (190 f.Kr. - 12 e.Kr.) och Arsacid (52 e.Kr. - 428 e.Kr.).

Översikt och geografisk utsträckning

Under sina olika perioder omfattade det forntida Armeniens rike områden som idag ligger i östra Turkiet, norra Irak, nordvästra Iran och delar av Republiken Armenien samt Kaukasus. Gränserna skiftade ofta i takt med krig, allianser och diplomati — särskilt i förhållande till grannar som Seleukiderna, Partherna, Romarriket och senare Sassaniderna.

Dynastier och några framstående regenter

• Orontid-dynastin – hade rötter som satraper under akemeniderna och konsoliderade armeniskt självstyre efter Alexander den stores död. Denna period lade grunden för en centraliserad kungamakt och lokala adelsfamiljer (nakhararer).
• Artaxiad-dynastin – grundad av Artaxias I (Artashes) omkring 190 f.Kr. Under denna dynasti nådde kungariket sin största territoriella utsträckning under Tigranes II den store (ca 95–55 f.Kr.), som skapade ett mäktigt rike i Mellanöstern innan han pressades tillbaka av den romerske fältherren Pompejus.
• Arsacid-dynastin (armeniska grenen av Parthernas Arsakider) – tog makten i mitten av 1:a århundradet e.Kr. med stöd av Parthien. Under denna period blev Armenien en zon för romersk och persisk (parthisk/sassanidisk) påverkan och konkurrens. En viktig händelse var kungamakten konvertering till kristendom och senare politiska förhandlingar som ledde fram till monarkins avskaffande år 428.

Politik och internationella relationer

Armenien låg strategiskt mellan öst och väst och blev därför ofta en buffertzon och arena för stormakternas konflikt. Det ingick allianser eller underordnade sig periodvis Seleukiderna, Partherna eller Rom. Efter Tigranes II:s expansion följde romersk intervention; Pompejus och senare kejsare påverkade Armeniens interna balans kraftigt. Under Arsacidernas tid växlade armenisk lojalitet mellan Rom och Persien, vilket slutligen bidrog till rikets försvagning och delning (387) och monarkins avskaffande (428) under sassanidisk press.

Religion, kultur och språk

Före kristendomens införande präglades religionen av en synkretisk form av fornpersiska och lokala kulttender — tillbedjan av gudar som Aramazd, Anahit, Mithra och lokala naturgudar var vanlig. Enligt den armeniska traditionen antog kungariket kristendomen officiellt under Tiridates III, ofta daterad till år 301 (vissa moderna forskare placerar processen något senare, tidigt 300‑tal). Detta gjorde Armenien till ett av de tidigaste länderna att anta kristendomen som statsreligion.

Språket var armeniska; det klassiska språket som kallas grabar utvecklades skrivande efter att Mesrop Masjtots skapade det armeniska alfabetet år 405 e.Kr. under Arsacidernas tid, vilket gav en kraftfull stimulans åt liturgi, administration och litteratur.

Samhälle och ekonomi

Det armeniska samhället var i hög grad aristokratiskt där nakharar (adliga släkter) hade stor makt över lokala län och militär organisation. Jordbruk, boskapsskötsel och handel längs viktiga vägar mellan öst och väst utgjorde ekonomins bas. Myntprägling och diplomatiska äktenskap var vanliga medel för att befästa ställning och inflytande.

Konst, arkitektur och kulturarv

Under perioden utvecklades en distinkt armensk konst- och byggnadstradition. Fortifikationer, palats och tidiga kristna kyrkobyggnader uppfördes. Den armeniska kyrkans liturgi och kyrkoarkitektur kom att få långvarig betydelse i regionen. Litteratur och historieskrivning — bland annat verk av armeniska historieskrivare som Movses Khorenatsi (verksam något senare) — bevarade mycket av kungarikets berättelse och traditioner.

Rikets upplösning och eftermäle

Under sena antiken försvagades armenisk kungamakt av interna motsättningar och yttre tryck. År 387 delades armenien formellt mellan det östromerska (bysantinska) och det sassanidiska riket, och år 428 avskaffades den armeniska monarkin officiellt när sassaniderna avskaffade kungadömet och införde en marzpan (guvernör) i de persiskt styrda delarna. Trots detta levde armenisk identitet, kyrka och kultur vidare och lade grunden för den medeltida armeniska staten och för det armeniska folkets fortsatta historia.

Sammanfattningsvis var perioden 321 f.Kr.–428 e.Kr. en formativ och dynamisk era för armeniskt självstyre — präglad av expansion och förluster, religiösa omdaningar och ett kulturellt arv som kom att prägla armeniens nationella identitet under århundradena som följde.

Historia

Orontiddynastin

Orontiddynastin, även känd under sina inhemska namn Eruandid eller Yervanduni, var en ärftlig armenisk dynastin och härskare över efterföljaren till kungariket Urartu. De flesta historiker säger att orontiderna är av iranskt ursprung. Dynastin styrde kungariket Armenien från 321 f.Kr. till 200 f.Kr. han styrde även kungadömena Sophene och Commagene.

Artaxiad-dynastin

Runt 200 f.Kr. störtade den armeniska adelsfamiljen Artaxias Orontiddynastin (Yervanduni) genom en kupp. Den armeniska staten återupprättades 190 f.Kr. av Artaxias I tillsammans med det armeniska kungadömet Sophene som leddes av Zariadres. Artaxias intog Yervandashat, förenade det armeniska höglandet på bekostnad av grannstammarna och grundade den nya kungliga huvudstaden Artaxata nära floden Araxes. Dynastin var troligen en gren av Orontiddynastin (Yervanduni) av iranskt ursprung. Styrde kungariket Armenien från 190 f.Kr. till dess att de störtades av romarna år 12 e.Kr. Den mest kända medlemmen av dynastin, Tigranes den store, utvidgade under sin regeringstid Armeniens gränser från Kaspiska havet till Medelhavet. Under Tigranes den stores regeringstid kallades Armeniens rike för det armeniska imperiet.

Liksom majoriteten av Armeniens invånare var Tigranes en anhängare av zoroastrismen. Han hade grekiska retoriker och filosofer vid sitt hov, möjligen som ett resultat av inflytandet från hans drottning Kleopatra. I likhet med partherna använde Tigranes titeln Philhellene ("grekernas vän").

Arsakidisk dynastin

Den arsakidiska dynastin eller Arshakuni styrde Armeniens kungadöme från 12 till 428. Dynastin var en gren av den parthiska arsakidiska dynastin. Arsakidiska kungar regerade med jämna mellanrum under de kaotiska åren efter Artaxiadynastins fall fram till 62 då Tiridates I säkrade det arsakidiska styret i Armenien. Han lyckades dock inte etablera sin linje på tronen, och olika arsakidiska medlemmar av olika linjer regerade fram till Vologas II:s tillträde, som lyckades etablera sin egen linje på den armeniska tronen. År 301 proklamerade den armeniska arsakidiska kungen Tiridates III kristendomen som Armeniens statsreligion, vilket gjorde det armeniska riket till den första staten som officiellt anammade kristendomen. Den arsakidiska dynastin störtades av det sasanidiska riket 428, och detta var slutet för Armeniens kungadöme.

 
Armeniens kungadöme, under Orontiddynastin, 250 f.Kr.  


Armeniens kungadöme i sin största omfattning under Tigranes den store.  


Armeniens kungadöme under den arsakidiska dynastin, 150 e.Kr.  

Frågor och svar

F: Vad hette det armeniska kungadömet?

F: Hur kallas det ibland?

F: När regerade det i det forntida Mellanöstern?

F: Hur många kungliga dynastier regerade under dess historia?

Fråga: Vilka var de första dynastierna som regerade i Armenien?

Fråga: Vilka var den sista dynastin som regerade i Armenien?

Fråga: Vilket språk talade man i det gamla Armenien?

Sök med bokstav