Korea under japanskt styre brukar användas för att beskriva Korea under tiden då landet var formellt kontrollerat av Japan. Japans segrar i det första kinesisk-japanska kriget 1895 och i det rysk-japanska kriget 1905 banade väg för ökat japanskt inflytande på Koreahalvön, vilket så småningom ledde till formell annektering. Den japanska kontrollen av Korea varade från den 22 augusti 1910 till den 15 augusti 1945. De japanska härskarna i Korea lämnade landet den 2 september 1945. I Japan används ofta benämningen "Korea under den japanskstyrda perioden" (日本統治時代の朝鮮, Nippon Tōchi-jidai no Chosen).

Bakgrund och annektering

Under slutet av 1800‑talet försvagades Koreas kungadöme genom inre konflikter och yttre påtryckningar från stormakter. Japan utnyttjade detta och etablerade gradvis kontroll över Koreas utrikespolitik och försvar innan annekteringen 1910. Den formella annekteringen gjorde Koreahalvön till en provins inom det japanska imperiet och ledde till att koreansk suveränitet i praktiken upphörde.

Politik och faser under 1910–1945

Perioden brukar delas in i flera faser:

  • 1910–1919: En hård och centraliserad kolonialadministration infördes. Traditionella maktstrukturer krossades, och många koreaner förlorade mark och politiskt inflytande.
  • 1919–1930‑talet: Efter den massiva protesten i form av March First Movement 1919 skedde viss liberalisering. Japan införde en mer paternalistisk och moderniserande politik för att minska motståndet, bland annat genom viss industrialisering och utbyggd infrastruktur.
  • 1930‑talet till 1945: Med upptrappad militarism i Japan skärptes assimileringsmålen. Under slutet av 1930‑talet och under andra världskriget ökade tvångsrekrytering, kulturell undertryckelse och försök att göra koreanerna till lojala undersåtar.

Ekonomi och infrastruktur

Japan investerade i infrastruktur som järnvägar, hamnar och industriprojekt, vilket moderniserade delar av Koreas ekonomi. Samtidigt gynnade mycket av utvecklingen japanska företag och koloniala intressen. En stor del av jordbruket omorganiserades genom markundersökningar där många småbönder förlorade sina jordar. Exportorienterad jordbrukspolitik och industrialisering skapade ekonomisk tillväxt i vissa sektorer men ökade också social ojämlikhet.

Kulturell politik och förtryck

Under den tidiga kolonialperioden var förtrycket politiskt och ekonomiskt. Senare genomfördes systematiska assimilationsåtgärder:

  • Begränsningar i användningen av koreanska språket i skolor och offentlig förvaltning.
  • Förbud eller begränsningar mot koreansk kultur och vissa traditionella organisationer.
  • På 1930‑ och 1940‑talen ökade kravet på att koreanerna skulle anta japanska namn (sōshi‑kaimei) och delta i japansk patriotisk utbildning.

Motstånd, nationalism och 1919‑rörelsen

Motståndet mot japanskt styre tog många former: fredliga massprotester, politisk organisering, och väpnad kamp från emigrantgrupper. Den mest kända händelsen är den 1 mars 1919 då omfattande demonstrationer för självständighet – March First Movement – utbröt över hela Korea. Rörelsen ledde till hårda repressalier men stärkte också koreansk nationalism både inom landet och i exil.

Krigstid, tvångsarbete och övergrepp

Under andra världskriget intensifierades exploateringen av koreaner. Många tvingades till tvångsarbete i japanska fabriker och gruvor, både i Korea och i Japan. Tusentals kvinnor tvingades till sexuell exploatering som så kallade "comfort women" för japanska trupper — ett ämne som fortsatt vara en djupt känslig och kontroversiell fråga mellan länderna. Mot slutet av kriget infördes värnplikt eller militärt stöd för koreaner, och civila drabbades hårt av krigets slutskede.

Avkolonisering och konsekvenser

När Japan kapitulerade i augusti 1945 upphörde formellt den japanska administrationen. Men frigörelsen ledde snabbt till en delning av Korea mellan Sovjetiska unionens inflytande i norr och amerikanskt inflytande i söder. Detta lade grunden för bildandet av två separata stater 1948 och senare Koreakriget 1950–53, som cementerade delningen och gav långvariga politiska, ekonomiska och mänskliga konsekvenser.

Arvet och nutida relationer

Arvet efter kolonialperioden påverkar fortfarande relationerna mellan Japan och Korea. Trots diplomatiska och ekonomiska band, bland annat samarbete med USA och växande kulturellt utbyte, finns kvar djupt rotade misstroenden och olösta frågor om upprättelse, ersättning och historisk tolkning. Frågor om skolundervisning, minnesmärken, kompensation till överlevande och officiella ursäkter återkommer i politiska diskussioner.

Sammanfattning

Koreas tid under japanskt styre (1910–1945) var en komplex period av modernisering och industriell utveckling, men också av kolonial exploatering, förtryck och övergrepp. Perioden formade Koreas moderna historia — ekonomiskt, politiskt och kulturellt — och dess effekter märks än idag i både Korea och Japan.

Trots att de är allierade med USA och har ett intresse för varandras kulturer tenderar japaner och koreaner fortfarande att misstänka varandra på grund av hur Japan behandlade Korea under dess tid som koloni.