Det som idag brukar kallas Argentinas självständighet skedde den 9 juli 1816. Beslutet fattades av kongressen som hölls i staden Tucumán. De kongressledamöter som var samlade i Tucumán förklarade då självständigheten för de förenade provinserna i Sydamerika (Provincias Unidas en Sudamérica) — ett juridiskt namn som fortfarande förekommer i officiella dokument i Argentina. De federala förbundsprovinserna deltog inte i kongressen, bland annat därför att de då stod i politisk och ibland militär konflikt med de förenade provinserna. Samtidigt deltog flera delegater från områden i Övre Peru (dagens Bolivia).

Bakgrund

Självständighetsprocessen tog sin början med majrevolutionen 1810 i Buenos Aires, då lokala ledare avskaffade den spanska vicekungens styre och upprättade egna regeringar. Den spanska kronans försvagning efter Napoleons invasion av Spanien och återinsättandet av kung Ferdinand VII skapade osäkerhet och stimulerade rörelser för större självstyre och slutligen fullständig självständighet. Under åren 1810–1816 kombinerades politiska diskussioner med militära fälttåg mot lojala spanska styrkor — bland annat ledda av framträdande befäl som Manuel Belgrano och José de San Martín — och kampen präglades av både enhetliga och regionala intressen.

Kongressen i Tucumán och deklarationen

Kongressen i Tucumán samlade delegater från många av de provinser som tidigare ingått i det spanska vicekungadömet Río de la Plata. Den 9 juli 1816 antog kongressen en formell deklaration där man förklarade att provinserna var fria och oberoende från Spanien och från alla andra utländska överhögheter. Förklaringen var både ett politiskt och juridiskt ställningstagande för att skapa legitimitet inför inhemska och utländska makter, samt ett steg mot bildandet av en självständig stat.

Efterverkningar och betydelse

Att deklarera självständighet 1816 innebar dock inte att konflikten var över. Strider mot spanska trupper fortsatte i flera regioner, och inom de nyförklarade provinserna följde längre perioder av politisk splittring mellan förespråkare för ett centraliserat styre (unitarios) och anhängare av ett federalt förbund (federalistas). Kongressens arbete inledde också processen att försöka forma en konstitutionell ordning, något som skulle ta flera år och leda till ytterligare politiska strider.

  • 9 juli firas fortfarande som Argentinas nationaldag (Día de la Independencia).
  • Den juridiska beteckningen "Provincias Unidas en Sudamérica" visar på ambitionen att skapa en gemensam politisk enhet av de tidigare vicekungadömets territorier.
  • Självständigheten var början på en lång process av militärt och politiskt konsoliderande innan en stabil nationalstat kunde etableras.

Sammanfattningsvis var Tucumánkongressens deklaration den formella markeringen för att de förenade provinserna i Sydamerika bröt med den spanska kronan, men arbetet med att bygga en enad och fungerande stat fortsatte under decennier därefter.