Latonafontänen i Versailles — historia, skulpturer och mytologi

Upptäck Latonafontänen i Versailles — dess historia, Le Nôtre-design, Marsy-skulpturer och mytologiska berättelser om Latona, Apollon, Diana och förvandlingen.

Fontänen i Latona (fr. Bassin de Latone) är en av de centrala fontänerna i Versailles slott och ligger längs den öst–västliga huvudaxeln mellan slottet, Apollofontänen, den gröna mattan och Canal Grande. Latona vetter mot väster och är utformad så att den bildar ett fokus i siktlinjen från palatsterassen ner mot de stora vattenytorna.

Historia

Fontänen ritades av landskapsarkitekten André Le Nôtre 1666. De skulpturala figurerna utfördes i bly av bröderna Marsy mellan 1668 och 1670. År 1686 genomförde arkitekten Jules Hardouin‑Mansart förändringar: han vände statyn av Latona 180 grader (den hade ursprungligen varit vänd mot palatset) och höjde hennes piedestal, vilket förändrade både berättelsen som fontänen illustrerar och hur den relaterar till den omgivande trädgården. Fontänen ingår i den övergripande barockkompositionen i trädgårdarna och speglar den noggranna axiella planeringen som kännetecknar Le Nôtres arbete.

Skulpturer och utformning

Fontänen är uppbyggd i flera nivåer, ofta beskriven som en "bröllopstårta" på grund av sina nivådelade terrasser. På den översta nivån står en staty föreställande gudinnan Latona. Vid hennes sida finns hennes barn, Apollon och Diana. De mellersta nivåerna pryds av grodfigurer och andra små djur, och på den nedersta nivån syns bland annat sköldpaddor och alligatorer (djur som i samtida avbildningar kan framstå något exotiska).

De ursprungliga figurerna utfördes i bly, ett vanligt material för stora utomhusskulpturer vid denna tid. Figurenas placering och vattenstrålarna är noggrant komponerade för att synas från palatsets terrass och för att bidra till den dramatiska axialperspektivet i trädgårdsanläggningen.

Mytologin bakom

Motivet bygger på en episod ur den grekiska/mytologiska berättelsen om Latona (latin: Leto). Under sin flykt från den svartsjuke och arga Juno hade Latona svårt att finna vatten åt sina barn. När hon och hennes barn mötte de lykiska bönderna och blev hånade och vägrade att ge dem vatten, straffade Latona dem genom att förvandla dem till grodor — ett motiv som återges i fontänens bevingade och grodliknande figurer. Fontänen fungerar därigenom både som dekorativt element och som illustrerande bildberättelse.

Bevarande och besök

• Latonafontänen ingår i den stora helheten av trädgårdarna vid Versailles, som är upptagna på UNESCO:s världsarvslista.
• Fontänen och dess skulpturer har genomgått restaureringar och underhåll under årens lopp för att bevara materialet och den ursprungliga formen; blyfigurer kräver särskild vård i utomhusmiljö.
• Fontänen är särskilt imponerande under de arrangemang då vattenverken körs, såsom "Les Grandes Eaux" och "Les Grandes Eaux Musicales" — då sätts fontänens vattenspel och musik i funktion och hela siktlinjen från palatset mot Canal Grande förstärks.
• För bästa upplevelse rekommenderas att se fontänen från palatsterassen och från mittaxeln i trädgården. Kontrollera Versailles officiella program för tider när fontänerna är aktiva.

Latonafontänen är ett tydligt exempel på hur konst, myt och trädgårdsarkitektur samverkar i den franska barocktraditionen för att skapa både visuella och berättande effekter i en monumental trädgård.

Frågor och svar

F: Vad är Latonafontänen?

F: Vem designade Latonafontänen?

F: Vem utförde fontänfigurerna i Latonafontänen?

F: Vem gjorde ändringar i Latonafontänen 1686?

F: Vilka ändringar gjordes på Latonafontänen 1686?

F: Vilken stil är Latonafontänen designad i?

F: Vad är historien om Latona i förhållande till Latonafontänen?

Sök med bokstav