Leirpollen: Koncentrationsläger i Sør-Varanger, Norge under andra världskriget

Leirpollen — mörkt kapitel i Sør-Varanger: nazistiskt koncentrationsläger i Norge under andra världskriget, sovjetiska fångar och dokumenterade övergrepp.

Leirpollen var ett koncentrationsläger i Norge — i länet Sør-Varangeer — under andra världskriget. Norge var ockuperat av tysk militär under Adolf Hitlers styre i Tyskland.

Lägret omnämns i en officiell granskning och beskrivs som ett utrotningsläger (eller dödsläger) för ryska och andra sovjetiska soldater, enligt en rapport från Norges regering 1998. I granskningen placeras händelserna i Leirpollen i ett större sammanhang av behandling av sovjetiska krigsfångar i norra Norge under ockupationen.

Lägret innehöll omkring 150 fångar, däribland [åtminstone] sovjetiska krigsfångar. Även misstänkta medlemmar av Persfjordgruppens partisaner på Varangerhalvön hölls i lägret. Under 1943 dödades 11 fångar genom att bli slagna med en [eller flera] klubbor, enligt rapportens uppgifter.

Förhållanden och fångarnas situation

Enligt den statliga granskningen och vittnesmål från efterkrigstiden präglades livet i Leirpollen av hårda levnadsförhållanden, brist på mat, dålig hygien och utbredd misshandel. Sovjetiska krigsfångar i Norge utsattes ofta för extremt hårt tvångsarbete, sjukdomar och bristande sjukvård; dödligheten bland dessa fångar var generellt mycket hög. Exakta uppgifter om dagligt liv och arbetssysslor i Leirpollen är delvis fragmentariska, eftersom arkivmaterial och vittnesmål är ofullständiga.

Partisaner och lokalt motstånd

Fångar som var misstänkta för samarbete med lokala motståndsgrupper — i rapporten nämns särskilt medlemmar av Persfjordgruppen på Varangerhalvön — fördes till lägret för förhör och internering. Partisanverksamheten i gränsområdet mot Sovjetunionen och på Varangerhalvön var en del av det lokala motståndet mot ockupationen och ledde ofta till hårda repressalier från tyska myndigheter.

Efterspel, forskning och minne

Rapporten från 1998 är en del av ett större arbete för att dokumentera och bedöma behandlingen av krigsfångar i Norge under andra världskriget. Den visar att flera läger i norra Norge kan ha fungerat som platser där sovjetiska fångar hölls under förhållanden som ledde till många dödsfall. Eftersom arkiven inte alltid är fullständiga och överlevande vittnen få, kvarstår osäkerheter i detaljerna kring exakt hur många som dog i Leirpollen och under vilka omständigheter.

Efterkrigstida undersökningar, lokalhistoriskt arbete och forskning har försökt kartlägga händelserna och hedra offren. Lokala initiativ och historiker har samlat vittnesmål, grävt fram dokumentation och arbetat för att bevara minnet av de som led och dog i lägren. Undersökningar visar också vikten av fortsatt forskning för att ge en mer komplett bild av brotten och ansvarsförhållanden under ockupationen.

Viktiga fakta (sammanfattning)

• Plats: Leirpollen, i området Sør-Varangeer på Varangerhalvön i norra Norge.
• Tid: Under det tyska ockupationsskedet av Norge, andra världskriget.
• Fångar: Cirka 150 fångar, bland dem sovjetiska krigsfångar och misstänkta partisaner.
• Karaktärisering: I en rapport från 1998 betecknades lägret som ett utrotningsläger för sovjetiska soldater.
• Brott: 1943 dödades 11 fångar genom att bli slagna med klubbor, enligt rapporten.

Leirpollen är ett exempel på de många mindre, ofta mindre kända fånglägren i norra Europa där krigsfångar och politiska fångar hölls under svåra förhållanden. För full förståelse krävs fortsatt arkivforskning och dokumentation av vittnesmål.

Sök med bokstav