Makedonisk falang
Den makedonska falangen är en infanteriformation som utvecklades av Filip II. Den användes av hans son Alexander den store för att erövra det persiska riket. Formationen bestod av spjutmän som bar 5,5-6 meter långa spjut. Dessa kallades sarissas. De var tvåhandiga; de mindre sköldarna slängdes över den vänstra axeln.
Den makedonska falangen var ointaglig framifrån, men sårbar från sidorna och baksidan, där den kunde attackeras av fiendens kavalleri. Systemet behövde därför skydd, vilket det fick av det makedonska kavalleriet, som var den mest flexibla styrkan. I början av ett slag använde Alexander falangen för att sätta fast fienden. Hans tunga kavalleri skulle driva bort fiendens hästar från fältet och sedan anfalla utvalda motståndare eller utsatta fiendeenheters flanker. Därefter skulle falangen röra sig mot centrum.
De tidiga grekiska stadsstaterna stred ofta i smala dalgångar, där kavalleriet inte var så viktigt. Ofta fanns det lite eller inget kavalleri. Men i de grekisk-persiska krigen utkämpades striderna på mer öppna landområden, där kavalleriet var en stor styrka. Ett exempel på detta är slaget vid Gaugamela. Där manövrerade Alexander till höger för att förhindra en dubbel omslutning från den persiska armén. Darius beordrade sitt kavalleri på sin vänstra flank för att kontrollera grekernas sneda rörelse genom att attackera deras kavalleri. Alexanders kompanjonskavalleri anföll sedan den försvagade fiendens centrum där Darius var posterad och följdes av falangformationen.
Makedonisk stridsformation. Hypaspisterna, som är tungt elitinfanteri, är felaktigt betecknade som tungt elitkavalleri.
Den makedonska falangen: sköldarna är mindre och lättare än i en traditionell hoplitfalang, sarissan är dubbelt så lång som de traditionella spjuten.
Frågor och svar
F: Vad var den makedonska falangi?
Svar: Den makedonska falangen var en form av infanteri som utvecklades av Filip II och användes av hans son Alexander den store när han erövrade det persiska imperiet. Den bestod av spjutmän som bar långa spjut som kallades sarissos, som var tvåhandiga och hade mindre sköldar hängande över vänster axel.
Fråga: Hur använde Alexander falangen i strid?
S: I början av slaget använde Alexander falangen för att fånga fienden när hans tunga kavalleri drev bort deras hästar från fältet. Han angrep sedan med sitt kavalleri mot flankerna på utvalda motståndare eller utsatta fiendeenheter, innan han flyttade falangen mot deras centrum.
F: Varför använde de tidiga grekiska stadsstaterna inte kavalleri?
Svar: De tidiga grekiska stadsstaterna stred ofta i smala dalgångar där kavalleriet var mindre viktigt eller till och med obefintligt. I striderna mellan Grekland och Persien, till exempel, slogs de dock på mer öppen mark, där kavalleriet blev en viktig kraft.
F: Vad hände vid Gaugamela?
Svar: Vid Gaugamela manövrerade Alexander för att förhindra en dubbel inringning av Darius' persiska armé genom att låta sitt kavalleri anfalla Darius' försvagade centrum medan hans falang följde honom.
F: Vad gjorde den makedonska falangen oövervinnlig från fronten?
Svar: De makedonska falangerna var oövervinneliga från fronten eftersom de bestod av spjutmän som bar långa spjut som kallades sarissos och som kunde användas samtidigt för försvar och anfall.
F: Hur skyddade Makedonien sina falanger under strider?
Svar: Systemet behövde skydd, vilket det fick av det makedonska kavalleriet, som var tillräckligt flexibelt för att skydda sig mot attacker från flanken och baksidan, vilket gjorde det möjligt för fiendens kavalleri att anfalla.
F: Vilka vapen bar spjutmännen i den här formationen?
Svar: Spjutmännen bar 5,5-6 meter långa spjut, så kallade hornspjut, som var tvåhandiga och hade mindre sköldar fästade över vänster axel för ytterligare skydd under striden.
