Darius den store (ca 549 f.Kr. - 486/485 f.Kr.) var son till Hystaspes och shah av Iran från 522 f.Kr. till 485 f.Kr. Efter att Darius blivit shah av Iran delade han upp det persiska riket i tjugo provinser och utsåg en guvernör för varje provins. Han införde guldmynt och utvecklade handeln inom imperiet och handeln utanför. Darius tillät judarna att återuppbygga Salomons tempel i Jerusalem. Han byggde också många tempel i Egypten. Den största byggnaden som byggdes av Darius är den nya huvudstaden Persepolis, nära Pasargadae. Darius dog i Persepolis. Hans grav var huggen i en klippvägg nära Persepolis. Efter hans död blev Xerxes shah av Iran.
Bakgrund och tillträde
Darius kom från den medelpersiska adeln (Achaemeniderna) och var son till Hystaspes. Han tog makten efter den politiska oro som följde Cambyses II:s död och det kortlivade styret av en påstådd bedragare (den så kallade "smerdis" eller Gaumata). För att legitimera sitt välde lät han låta hugga ner berättelser om händelserna, bland annat i den berömda Behistun-inskriften, där han skildrar hur han krossade uppror och befäste sin makt.
Organisation och reformer
Som härskare genomförde Darius omfattande administrativa reformer. Han delade riket i provinser (satrapier) som styrdes av satraper men med ett centralt kontrollsystem för skatter och militärt ansvar. För att förenkla handel och skatteuppbörd införde han en standardiserad guldmynt, ofta kallad darik, och reglerade vikter och mått. Han förbättrade kommunikationen i riket med vägnät (inklusive delar av den s k Kungsvägen) och ett postsystem med kurirer och ställen för förnödenheter.
Byggnadsprojekt och infrastruktur
Darius satte igång stora byggnadsprojekt över hela imperiet. Han grundade och utvecklade Persepolis till en ceremoniell huvudstad med storslagna palats och trappstegar, och han byggde även kungliga residenser och administrativa centra i städer som Susa och Pasargadae. I Egypten lät han restaurera tempel och genomföra offentliga arbeten; han lät också undersöka och förbinda Nilen med Röda havet genom en kanal på ett sätt som senare källor ofta nämner. Hans byggnadsinsatser omfattade även konstbevattning, vägar och ökad infrastruktur för att kunna kontrollera och utnyttja riket effektivt.
Militära kampanjer
Darius slogs tidigt mot inre uppror i Babylon, Media och andra provinser för att befästa centralmakten. Externt genomförde han expeditioner mot nordvästra Indien, Kaukasis och mot skytiska folk i norr. Ett av hans mest betydelsefulla engagemang blev konflikten med de grekiska stadsstaterna: efter den joniska revolten mot persiskt styre satte Darius upp en större expeditionsstyrka mot Grekland. Hans styrkor drog ner över Egeiska havet och ledde, efter planering, till en invasion som kulminerade i sjöherravälde och ett försök att straffa Aten — vilket bland annat gav upphov till striden vid Marathon 490 f.Kr., där en persisk styrka besegrades.
Kultur och religion
Darius förde en politik som ofta innebar tolerans för olika lokala sedvänjor och religioner, vilket underlättade styret av ett så stort och kulturellt varierat rike. Han framträdde som en organiserad lagstiftare och beskyddare av traditioner i de områden han styrde. Samtidigt betonade han sin egen kungliga auktoritet och rätt att upprätthålla ordning över imperiet.
Betydelse och eftermäle
Darius den store räknas som en av de mest inflytelserika persiska kungarna. Hans administrativa och ekonomiska reformer gjorde det möjligt för Achaemeniderriket att fungera som en effektiv statsapparat och en handelskonung. Den monumentala Behistun-inskriften, som beskriver hans regeringstid, blev flera årtusenden senare avgörande för forskare när de avkodade kilskriften. Hans arkitektur och stadsskapande, framför allt Persepolis, visar rikets prakt och centralmakts ambitioner.
Darius dog i Persepolis. Hans grav var huggen i en klippvägg nära Persepolis, och efter hans död blev Xerxes shah av Iran.
