Mauisaurus ("Maui reptil") är ett släkte av plesiosaurier som levde under övre kritan för cirka 80–69 miljoner år sedan. Det var en av de största plesiosaurierna och troligen den största marina reptilen i Nya Zeelands vatten vid den tiden. Mauisaurus haasti är den enda art som vanligen tillskrivs släktet. Ett antal fossil har påträffats, men bara ett fåtal exemplar är hyfsat kompletta; många ben är fragmentariska vilket gör tolkningen svår.
Byggnad och storlek
Mauisaurus hade en lång, smal kropp och fyra stora paddelformade fenor på undersidan som användes för simning. Med omkring 68 halskotor hade den en av de längsta halsarna bland plesiosaurier. Kroppslängden uppskattas till över 8 meter, vilket gör den mycket större än många samtida marina reptiler. Halsens många kotor och ryggradens rörlighet gav troligen god flexibilitet och förmåga att rikta huvudet mot byten utan att flytta kroppen i stora rörelser.
Föda och rörelsemönster
Mauisaurus var en köttätare och antas ha jagat fisk och bläckfisk. Den bar koniska, vassa tänder som var väl anpassade för att gripa och hålla fast hal överlevande byten snarare än att tugga. De stora fenorna gav kraftfull framdrivning — plesiosaurier rörde sig genom att slå med sina paddlar i ett mönster som liknar "flygning" under vatten, vilket kunde ge både uthållighet och snabb acceleration vid jakt.
Fynd, tolkningar och osäkerheter
Fossil av Mauisaurus har främst hittats i sediment från Nya Zeelands kuster, särskilt i bergarter från sen krita. Upptäckterna skedde första gången under 1800‑talet och flera exemplar har senare samlats in av museer och forskare. Många av de historiskt tilldelade resterna är dock fragmentariska, och modern forskning har ifrågasatt hur mycket som verkligen kan sägas om släktets särdrag. Vissa paleontologer menar att materialet är för splittrat för att entydigt definiera ett eget släkte, vilket gör Mauisaurus till ett problematiskt (möjligen tvivelaktigt) taxon tills mer komplett material kan påvisas.
Betydelse och fortsatt forskning
Mauisaurus är viktigt för förståelsen av Nya Zeelands forntida marina ekosystem och visar att regionens hav rymde stora pliosaur–/elasmosaurliknande rovdjur under krita. Fortsatta fynd och nyanalys av befintliga material behövs för att klargöra släktets ställning, artgränser och exakt utbredning. Många fossil finns bevarade i museisamlingar i Nya Zeeland och studeras fortfarande av paleontologer.
