Memnon — etiopisk kung och halvgud i det trojanska kriget

Memnon — etiopisk kung och halvgud i Trojas krig: hans kamp mot Akilles, hjältemod, tragedi och mytisk historia som formar antikens epos.

Memnon (grekiska: Μέμνων) var en etiopisk kung och en framstående allierad till trojanerna under det trojanska kriget. Han beskrivs i mytologin som en halvgud, son till Tithonos och Eos, gryningsgudinnan. Som krigare ansågs han vara nästan jämnårig med Akilles vad gäller styrka och skicklighet. Under kriget dödade Memnon Antilochus i en våldsam strid och blev senare själv dödad av Akilles — ett motiv som speglar Hektors öde, en annan försvarare av Troja som också mötte Akilles.

Ursprung och familj

Memnon framställs ofta som son till Tithonos (en dödlig prins) och gudinnan Eos. Genom sin härkomst från en gudinna räknas han som halvgud och förses i berättelserna med övernaturliga drag, exempelvis exceptionell stridsförmåga. Betydelsen av hans namn i grekiska tolkningar knyts ibland till minne eller erinran, vilket också kan speglas i hans eftermäle i antiken.

Roll i det trojanska kriget

Berättelsen om Memnons deltagande återges främst i episka arbeten utanför Homeros Iliaden — framför allt i den förlorade eposen Aethiopis (ofta tillskriven Arctinus) och i senare sammanfattningar och verk som Posthomerica av Quintus Smyrnaeus. Enligt dessa källor anlände Memnon med ett styrkor från det mytiska Aithiopia (i antikens föreställning ett område i fjärran öster eller söder) för att hjälpa trojanerna efter Hektors död. Han var en av de främsta grekiska hjältekämparnas jämnåriga, och hans möte med Akilles blir en av krigets dramatiska höjdpunkter.

Död och begravningsceremoni

Efter att ha fällt Antilochus ska Memnon ha dödats av Akilles i en duell. Källor skildrar hur hans mor Eos sörjer djupt och ber gudarna om upprättelse; i vissa versioner ber Zeus att Memnon ska få ett lysande gravskådespel eller ett minnestecken. Memnons sista vila präglades i myten av stora begravningsriter — hans aska brändes, och han hedrades med mängder av offer och fackelspel, vilket under antiken ansågs ge honom udödlighet i minnet.

Eftermäle i litteratur och konst

Memnon blev ett populärt motiv i grekisk och romersk konst och litteratur. Han förekommer på vaser, i poesi och på sarkofager, ofta framställd med hjälm och spjut i sin dödskamp mot Akilles. I antik tradition kunde Memnon också associeras med egyptiska lämningar; de berömda kolosserna vid Thebe (särskilt den ena som enligt grekisk folktradition gav ifrån sig ett ljud vid gryningen) kallades i den grekiska traditionen ibland "Memnonion" eller förknippades med Memnon, och ljudet tolkades som gryningsgudinnans rop åt sin son.

Tolkningar och betydelse

Memnon symboliserar flera teman i den antika hjältemyten: den främmande, men tapre allierade, kampen mellan jämbördiga hjältekrafter, och sorgen hos en gudomlig moder. Hans berättelse fungerade också som ett litterärt motstycke till Hektor — ytterligare en hjälte som faller inför Akilles — och bidrog till det moraliska och rytmiska djupet i den grekiska hjältesagan.

Det finns flera varianter av berättelsen om Memnon i antika källor, och detaljer skiljer sig mellan författare och epok. Sammanfattningsvis är Memnon en av de mera framträdande "outsider"-hjältarna i de episka cyklerna kring det trojanska kriget, med ett starkt eftermäle i konst och folklig tradition.

Sök med bokstav