Metallbindning
En metallisk bindning innebär att många positiva joner delar med sig av många fristående elektroner, där elektronerna fungerar som ett "lim" som ger ämnet en bestämd struktur. Den skiljer sig från kovalenta eller joniska bindningar. Metaller har låg joniseringsenergi. Därför kan valenselektronerna vara delokaliserade i alla metaller. Delokaliserade elektroner är inte knutna till en viss kärna i en metall, utan de är fria att röra sig i hela kristallstrukturen och bildar ett "hav" av elektroner.
Elektronerna och de positiva jonerna i metallen har en stark dragningskraft. Därför har metaller ofta en hög smält- eller kokpunkt. Principen liknar principen för joniska bindningar.
Metalliska bindningar orsakar många av metallernas egenskaper, t.ex. styrka, formbarhet, duktilitet, lyster, ledning av värme och elektricitet.
Eftersom elektronerna rör sig fritt har metallen en viss elektrisk ledningsförmåga. Det gör att energin snabbt kan passera genom elektronerna och generera en elektrisk ström. Metaller leder värme av samma anledning: de fria elektronerna kan överföra energin snabbare än andra ämnen med elektroner som är fixerade på plats. Det finns också några få icke-metaller som leder elektricitet: grafit (eftersom den liksom metaller har fria elektroner) och joniska föreningar som är smälta eller lösta i vatten, vilka har fria rörliga joner.
Metallbindningar har minst en valenselektron som de inte delar med närliggande atomer, och de förlorar inte elektroner för att bilda joner. Istället överlappar metallatomernas yttre energinivåer (atomorbitaler) varandra. De liknar kovalenta bindningar. Alla metaller uppvisar inte metalliska bindningar. Till exempel kvicksilverjoner (Hg2+
2) bildar kovalenta metallmetallbindningar.
En legering är en lösning av metaller. De flesta legeringar är blanka som rena metaller.
Metalliska bindningar finns i metaller som zink.
Relaterade sidor
- Kemisk bindning
- Kovalenta bindningar
- Joniska bindningar
- Samordningskomplex
- Legering
Frågor och svar
F: Vad är en metallisk bindning?
S: Metallisk bindning är att många lösa elektroner delas mellan många positiva joner, där elektronerna fungerar som det "lim" som ger ett ämne en viss struktur. Det skiljer sig från ett kovalent eller joniskt band.
F: Varför har metaller låg joniseringsenergi?
Svar: Metaller har en låg joniseringsenergi eftersom deras valenselektroner kan delokaliseras i hela metallen, vilket innebär att de inte är bundna till en specifik metallkärna utan kan röra sig fritt i hela kristallstrukturen för att bilda ett "elektronhav".
F: Hur orsakar metallbindning vissa egenskaper hos metaller?
S: Metalliska bindningar orsakar många egenskaper hos metaller, t.ex. styrka, duktilitet, duktilitet, glans och ledning av värme och elektricitet. Detta beror på att elektronerna rör sig fritt, vilket möjliggör elektrisk ledningsförmåga och snabb energiöverföring genom dem, vilket resulterar i en elektrisk ström.
Fråga: Vilken typ av bindningar finns inte i alla metaller?
S: Alla metaller har inte metallbindningar; kvicksilverjoner (Hg2+2) bildar till exempel kovalenta metallmetallbindningar.
F: Vad är en metallegering?
S: En legering är en lösning av metaller som ofta har egenskaper som liknar dem hos rena metaller, t.ex. lyster.
F: Hur leder grafit elektricitet när det inte är en metall?
Svar: Grafit leder elektricitet även om det inte är en metall eftersom grafit, liksom vissa andra icke-metaller, har fria elektroner som gör att den kan leda elektricitet.
F: Finns det andra icke-metaller än grafit som kan leda elektricitet?
Svar: Ja, även vissa joniska föreningar som är smälta eller upplösta i vatten har fria joner som gör att de kan leda elektricitet.
