Mirza Ghalib

Tidigt liv

Han föddes 1796 i Akbarabad (nuvarande Agra). Hans far Abdullah Beg Khan och farbror Nasrullah Beg Khan föddes tillsammans med hans kollegiala vänner.

i armén. Mirza Ghalib blev föräldralös när han bara var 5 år gammal. Han bodde hos sin farbror i fyra år, men då dog även hans farbror.  

Han började säga sher i själva Agra. Han gifte sig med Nawab Ilahi Bakshs dotter Maaroof och flyttade därför till Delhi. I Delhi ägnade han sin fulla koncentration åt poesi. Snart behärskade han det persiska språket. För att ingen skulle kalla honom be-ustad (utan lärare) hittade han på en historia om att han hade en iransk lärare Abdul Samad som bodde i huset i två år för att lära honom farsi. Ghalib var alltid stolt över sin persiska poesi, men han är mer känd för sin urduprosa och -poesi.

Senare liv

Han levde alltid sitt liv utan pengar. Efter 1857 upphörde stödet från den kungliga durbaren. Pensionen från den brittiska regeringen stoppades eftersom han misstänktes för att stödja rebellerna. Han reste till och med till Calcutta för att återuppta pensionen, men utan resultat. Han gick till Nawab av Rampur, som lovade honom 200 rupier om han bodde i Rampur och 100 rupier om han bodde någon annanstans. Hans pension återupptogs tre år senare, men alla dessa pengar gick åt till att betala gamla skulder. Ghalib dog 1869.

Brev

Inte bara urdupoesi utan även prosa står i skuld till Mirza Ghalib. Hans brev gav grunden till den enkla och populära urdu. Före Ghalib var brevskrivandet på urdu mycket dekorativt. Han gjorde sina brev "talande" genom att använda ord och meningar som om han talade till läsaren. Enligt honom "sau kos say ba-zabaan-e-qalam baateiN kiya karo aur hijr meiN visaal kay ma-zay liya karo" (från hundratals mil talar man med pennans tunga och njuter av glädjen att mötas även när man är åtskild). Hans brev var mycket informella, ibland skrev han bara personens namn och började brevet. Han var själv mycket humoristisk och gjorde också sina brev mycket intressanta. Han sa "maiN koshish karta hooN keH koi aisi baat likhooN jo pa-Rhay kHoosh ho jaaye" [Jag vill skriva raderna så att den som läser dem ska njuta av dem] När den tredje hustrun till en av hans vänner dog, skrev han... "Allah allah aik woH log haiN jo teen teen teen dafaH iss qaid say chhooT chu-kaiN haiN aur aik hum haiN keH aik ag-lay pachas baras say jo phaNsi ka phaNda ga-lay meiN paRha hai to naH phaNda hi TuT-ta hai naH dum hi nikalta hai" [Allah Allah, det finns några bland oss som har befriats från fängelset tre gånger och jag har under de senaste 50 åren haft detta rep runt min hals, varken detta rep går sönder eller tar mitt liv]. Vissa forskare menar att Ghalib skulle ha samma plats i urdu-litteraturen även enbart på grundval av sina brev.

Poesi

I urdu ghazals har Ghalib förutom kärlek och skönhet även lagt till livets alla aspekter. Tack vare honom blev urdu ghazalens canvas mycket omfattande.

Eftersom Ghalib var mycket upptagen av persiskan använde han i sina tidigare skrifter svåra ord och hans fantasifulla fantasi var sådan att... "yaa to aap sam-jhay yaa kHuda sam-jhay" (antingen du (Ghalib) förstår eller Gud förstår).

Ghalib var ingen filosof, men han ifrågasatte saker och ting omkring sig. jub keH tujh bin nahiN koi maujood phir yeH hungaamaH ai kHuda kya hai [ när det inte finns någon annan än dig, varför då, åh Gud, detta kaos].

Man finner också fräckhet i hans skrifter, han driver med allt och alla, inklusive sig själv. jiss meiN laakhoN baras ki hooreiN hoN aisi jannat ka kya ka-ray koi [ när kvinnorna är miljoner år gamla vad jag ska göra med det paradiset].

Men Ghalibs sher har inte bara en omedelbar effekt på hjärtat utan får en också att tänka.aah ko chahiye aik umr asar ho-nay tak kaun jeeta hai teri zulf kay sar ho-nay tak.

hum nay mana keH tagHaful naH karo-gay lekin kHaak ho jaaayeN-gay tum ko kHabar ho-nay tak.

daame hur mauj meiN hai hulqa-e-sad kaam nihaNg dekheiN kya guz-ray hai qat-ray peH guhar ho-nay tak.