Mount Bures är en by och en civil församling i Colchester Borough, Essex, England. Den ligger på en kulle ovanför floden Stour, nordväst om Colchester och sydost om Sudbury.

Geografi och bebyggelse

Församlingen saknar en enda sammanhållen bykärna. I stället består området av flera spridda små bebyggelsegrupper och gårdar runt öppna fält och grönområden, med namn som Downing Tye, Mount Green, Janks Green och Piotts Green. Terrängen domineras av den centrala höjden (kullen) som ger byn dess namn.

Historia

Namnet Mount Bures kommer dels från ordet "Mount" eller "Mound" som syftar på kullen i byns centrum och dels från efterleden "bur" eller "bures", som i äldre engelska kan ange en byggnad eller bostad. Historiskt har platsen också förväxlats med eller kallats Bures Saint John, Little Bures eller Bures Sackville för att skilja den från närliggande Bures Hamlet och Bures Saint Mary.

På kullen finns en medeltida motte (jordvall), en typ av befästningsrest. Platsen har lokalt kopplats till händelser under den boudikanska upproret, och vissa traditioner har knutit området till drottning Boudiccas tid. Denna koppling bygger i hög grad på tolkningar och lokala sägner; det saknas entydiga arkeologiska bevis som bekräftar att kullen användes som begravningsplats för Boudiccas krigare.

Transport

Järnvägen som passerar genom området öppnades 1848 och går genom församlingens närhet. Den närmaste järnvägsstationen ligger i den intilliggande bosättningen Bures Hamlet. Järnvägen har haft betydelse för lokal kommunikation och förbindelser till större orter i regionen.

Förd Samhälle och sevärdheter

Mount Bures har en kyrka, St John the Baptist, belägen nära kullen. Församlingen har en liten befolkning; vid folkräkningen 2011 uppgavs 249 invånare bo i Mount Bures. Området präglas av landsbygdskaraktär med jordbruk, enstaka bostadshus och historiska landskapselement.

Forskning och bevarande

Kullen och andra jord- och stenstrukturer i området har intresse för lokal arkeologi och historia. Eventuella fornlämningar och landmärken hanteras inom ramen för lokala och nationella bestämmelser för kulturarv, och tolkningar av platsens förflutna görs ofta försiktigt och med hänsyn till både skriftliga källor och arkeologiska undersökningar.