Min syster Eileen (1955) – musikalisk komedi med Janet Leigh & Jack Lemmon

Min syster Eileen är en amerikansk musikalisk komedi från 1955, regisserad av Richard Quine och baserad på Ruth McKenneys självbiografiska noveller. Filmen har Janet Leigh, Jack Lemmon, Betty Garrett, Bob Fosse, Dick York och Adelle August i huvudrollerna och distribuerades av Columbia Pictures.

Handling (kort)
Filmen följer två systrar från mellanvästern som flyttar till Greenwich Village i New York för att söka arbete och nya möjligheter. Komiska missförstånd, romansförvecklingar och karriärmål bildar underlag för filmens sång- och dansnummer. Tonen är lättsam och bygger på vardagskomik och charmiga karaktärsöden.

Bakgrund och ursprung

Berättelsen bygger på Ruth McKenneys populära, delvis självbiografiska noveller om livet i New York. Dessa bearbetades tidigare till en framgångsrik teaterpjäs och har filmatiserats i olika versioner. 1955 års film är en musikalisk tolkning som lyfter fram sång- och dansinslag jämfört med tidigare filmatiseringar.

Produktion och stil

Regissör Richard Quine tonade upp komedin med musikaliska nummer och storstadspuls. Filmen blandar screwball-komedi med musikalscener och presenterar flera koreograferade inslag där dansare som Bob Fosse medverkar. Kostym- och scenografi reflekterar 1950-talets Hollywoodestetik och New York-miljö.

Rollista

Janet Leigh
Jack Lemmon
Betty Garrett
Bob Fosse
Dick York
Adelle August

Mottagande och eftermäle

Vid sin premiär möttes filmen av blandade recensioner; kritiker berömde ofta skådespelarnas insatser och de energifyllda musiknumren, samtidigt som vissa tyckte att handlingen var tunn. I efterhand ses filmen ofta som en underhållande 1950-talsmusikal som speglar sin tid och som visar tidiga framträdanden av flera skådespelare som senare blev stora namn.

Varför se filmen i dag?

För den som är intresserad av klassiska Hollywoodmusikaler och 1950-talets stil.
Som tidsdokument över hur Ruth McKenneys berättelser tolkades i populärkulturen.
För skådespelarinsatserna och dansnumren, där bland andra Bob Fosse syns.

Filmen utgör ett lättsamt tillskott i genren och är ett exempel på hur rejäla komiska premisser kunde förvandlas till musikalisk underhållning av studioeran.