Hoppa till innehållet
Hem

Nomenklatur för utbildningsnivåer

Översikt av system för att klassificera utbildningsnivåer, deras historia, användning i statistik och arbetsmarknad samt relationen mellan nationella och internationella standarder.

Författare: Skapad: Uppdaterad:

Översikt

Nomenklatur för utbildningsnivåer är en systematisk indelning som används för att beskriva och jämföra vilken formell utbildning en person har genomfört. Sådana klassificeringar används ofta för statistiska ändamål, administrativa register och arbetsmarknadsanalyser. Syftet är att skapa en enhetlig terminologi som underlättar jämförelser över tid, mellan sektorer och mellan länder.

Struktur och typiska nivåer

En nomenklatur delar vanligtvis utbildning i ett antal nivåer eller steg som speglar kunskapsdjup, kvalifikationskrav och studietid. Internationella system som ISCED (International Standard Classification of Education) använder ofta en indelning i flera nivåer (från förskola till forskarutbildning). Nationella system kan ha egna beteckningar men grundkoncepten är liknande:

  • grundutbildning (elementär och obligatorisk skolgång),
  • gymnasial eller sekundär utbildning,
  • tertiär utbildning (yrkesinriktade och akademiska program),
  • postgraduate- och forskarnivåer.

Historia och utveckling

I flera länder utvecklades nationella nomenklaturer under 1900‑talet för att standardisera myndighetsstatistik. I Frankrike fastställdes en nationell klassificering redan 1969 och används än idag i olika administrativa sammanhang. Från 1990‑talet och framåt har internationella initiativ som Unescos ISCED blivit viktiga för att möjliggöra internationella jämförelser och harmonisering mellan olika nationella system.

Användningsområden och exempel

Nomenklaturer används av utbildningsdepartement, statistikmyndigheter och arbetsförmedlingar för att kategorisera befolkningens utbildningsbakgrund och analysera samband mellan utbildning och arbetsmarknad. I Frankrike används den nationella indelningen av bland andra utbildningsministeriet, INSEE för folk- och bostadsräkningar samt arbetsförmedlingen vid registrering av arbetssökande. Typiska användningsområden är:

  • befolkningsstatistik och utbildningsnivåer i folkräkningar,
  • utvärdering av arbetskraftens kompetenser,
  • policyanalys och planering av utbildningssystem,
  • internationella jämförelser och forskningsstudier.

Jämförelser, begränsningar och viktiga skillnader

Trots standarder finns praktiska svårigheter vid jämförelser: utbildningssystemens struktur, långsiktiga reformer och nationella certifikat kan skilja sig mycket. Internationella ramar som ISCED gör översättning mellan system möjlig men kräver tolkningsarbete. Nationella klassificeringar kan också ändras över tid, vilket påverkar tidsserier i statistik. Användare bör därför vara försiktiga när de jämför nivåer över länder eller historiska perioder.

Vidare läsning

Fördjupning finns hos nationella statistikmyndigheter och internationella organ som UNESCO. För att förstå hur en specifik nomenklatur tillämpas i ett land rekommenderas att konsultera ansvarig myndighet eller officiella publicerade koder och definitioner via relevanta källor och databaser (statistikresurser, ISCED-dokument, utbildningsdepartement, statistikmyndigheter).

Nationell klassificering av utbildningsnivåer (1969)

Denna klassificering, som bygger på den från 1967, avser en kompetensnivå (ansvar i anställningen).

Nivå V

Personal med ett arbete som normalt kräver en utbildningsnivå som motsvarar brevet d'études professionnelles (BEP) eller certificat d'aptitude professionnelle (CAP), och som är likvärdig med certificat de formation professionnelle des adultes (CFPA).

Denna nivå motsvarar en fullständig kompetens för att utöva en specifik verksamhet, med förmåga att använda instrument och tekniker i samband med denna. Verksamheten omfattar huvudsakligen utförande av ett verk som kan utföras självständigt inom ramen för den teknik som är knuten till den.

Nivå IV

Personal med kontrollerande uppgifter eller högkvalificerad arbetare som kan styrka en utbildningsnivå som motsvarar brevet professionel (BP), brevet de technicien (BT), Baccalauréat professionel eller Baccalauréat technologique.

En examen på nivå IV kräver mer teoretiska kunskaper än den föregående nivån. Verksamheten omfattar huvudsakligen tekniskt arbete som kan utföras självständigt och/eller inbegriper chefscoachning (kontroll).

Nivå III

Personal med en tjänst som normalt kräver ett Diplôme universitaire de technologie (DUT) eller ett Brevet de technician supérieur (BTS) eller en avslutad högre utbildning på grundnivå. En examen på nivå III motsvarar kunskaps- och färdighetsnivån, men saknar kunskap om den vetenskapliga grunden för de berörda områdena. De färdigheter och kunskaper som krävs säkerställer att man kan arbeta självständigt eller oberoende med ansvar för konstruktion och/eller coachning och/eller ledning.

Nivå II

Personal med ett arbete på mellannivå som normalt kräver en utbildning på kandidatnivå eller första året på magisternivå.

På denna nivå innebär utövandet av ett anställningsavtal eller självständigt arbete att man känner till de vetenskapliga grunderna för arbetet, vilket i allmänhet leder till självständighet i utövandet av denna verksamhet.

Nivå I

Personal som har ett arbete på mellannivå som normalt kräver en utbildning som överstiger magisterexamensnivån för första året.

Utöver goda kunskaper om den vetenskapliga grunden för arbetet krävs det på nivå I kunskaper om processutformning och forskning.



Relaterade artiklar

Författare

AlegsaOnline.com Nomenklatur för utbildningsnivåer

URL: https://sv.alegsaonline.com/art/70586

Dela

Källor