Ouroboros – evighetssymbolens ursprung och betydelse
Upptäck Ouroboros — ormens evighetssymbol: dess ursprung i forntida Egypten, mytisk betydelse och symbolik kring tid, återfödelse och cykliska kretslopp.
Ouroboros eller oroboros är en gammal symbol för en orm eller drake som äter sin egen svans. Motivet föreställer ett slutet kretslopp där början och slutet blir ett och samma.
Ouroboros symboliserar evighet och cykliskhet. Det är känslan av att något ständigt återskapar sig själv. Liksom fenixen symboliserar den cykler som börjar om igen så snart de tar slut, men ouroboros betonar dessutom enhet och helhet — det som innehåller och förtär sig självt för att kunna förnyas.
Motivet förekommer för första gången i KV62, Tutankhamons grav, från 1300-talet f.Kr. I den egyptiska framställningen berättas om guden Ra och hans förening med Osiris i underjorden. På en illustration syns två ormar, med svansen i munnen, som ringlar sig runt huvudet och fötterna på en förenad Ra–Osiris; hela figuren företräder tidens början och slut.
Utbredning i andra kulturer
Ouroboros eller liknande ormmotiv finns i många traditioner världen över. I antikens Grekland och den hellenistiska världen förekommer symbolen i magiska och filosofiska texter; i alkemiska manuskript blir den ett viktigt motiv för transformation och återfödelse. I nordisk mytologi finns en närliggande idé i Jörmungandr, jätteormen som slingrar sig runt världen.
Betydelser och tolkningar
- Evighet och cyklisk tid: Ouroboros står för tidens oändliga cirkel — årstider, liv och död, skapelse och förstörelse.
- Enhet och självförsörjning: Ormen äter sin egen svans och blir därmed en symbol för något som är fullkomligt och själv-refererande.
- Alkemisk transformation: Inom alkemin markerar ouroboros processer där materia och ande omvandlas i ständiga cykler tills ett fullbordat verk uppnås.
- Psykologisk tolkning: Carl Gustav Jung och andra tänkare har använt ouroboros som metafor för psykologiska processer, integration av motsatser och självet som helhet.
I alkemin och esoteriska traditioner
I alkemiska illustrationer används ofta en ouroboros som bild för den stora cykliska processen där materia ('prima materia') renas och fulländas. En välkänd bild i alkemin visar en cirklande orm med texten hen to pan (”det ett är allt”), vilket betonar sambandet mellan delar och helhet. Symbolen pekar också på idén att slutet i verkligheten är en ny början — en central tanke i esoteriska läror.
Modern användning
Idag återfinns ouroboros i konst, litteratur, populärkultur, logotyper och smyckesdesign. Som visuellt motiv används den både för sin estetiska kraft och för sina rika symboliska betydelser — från vetenskapliga diagram över självreglerande system till skildringar av återfödelse i fiktion.
Sammanfattning: Ouroboros är mer än en dekorativ bild; det är ett mångbottnat tecken som genom tiderna har uttryckt människans längtan att förstå cykler, helhet och det oföränderliga i förändringen.

Teckning i en kopia från 1478 av en förlorad alkemisk traktat.
En gravskulptur i Erlangen
Frågor och svar
F: Vad är ouroboros eller oroboros?
S: Ouroboros eller oroboros är en gammal symbol för en orm eller drake som äter sin egen svans.
F: Vad symboliserar ouroboros?
S: Ouroboros symboliserar evighet eller cyklicitet. Det är känslan av att något ständigt återskapar sig självt.
F: Vad representerar ouroboros?
S: Liksom fågel Fenix symboliserar den cykler som börjar på nytt så snart de tar slut.
Fråga: När blev ouroborosmotivet känt för första gången?
S: Den första kända förekomsten av ouroborosmotivet är i KV62, Tutankhamuns grav, på 1300-talet f.Kr.
F: I vilket sammanhang förekommer ouroboros i KV62?
S: Texten handlar om guden Ra och hans förening med Osiris i underjorden.
F: Vad representerar figuren i KV62?
S: Hela figuren representerar tidens början och slut.
F: Hur många ormar finns det i KV62-illustrationen?
S: Det finns två ormar i KV62-illustrationen.
Sök